All language subtitles for Tenet.2020.720p.HDRip.900MB.x264-GalaxyRG.sv

Väck amerikanerna.

Hörni!

NATIONALOPERAN

Vi lever i en skymningsvärld.

Vi lever i en skymningsvärld.

Och i dunklet finns inga vänner.

Du har blivit lurad. De tänker utnyttja
belägringen för att eliminera dig.

Jag har ju upprättat kontakt.

Jag kan ta med dig eller döda dig.
Två minuter. Bestäm dig.

- Var är paketet?
- Garderoben.

Stanna här.

Ta hans!

Vad håller du på med?

Vad håller du på med?

Vem är du?

- "Inga vänner i dunklet', va?
- Du får duga.

Ta honom till uppsamlingsplatsen.

Byt kläder.
Ukrainarna väntar sig en passagerare.

Jag har aldrig sett ett sånt hölje.

Vi vet inte hur gammalt det är,
men det är äkta.

- Fanns det nån utgång?
- Servicetunneln till kloakerna.

Ta den här, och ta honom.
Ta hans utgång, jag litar inte på vår.

- Kan du desarmera den där?
- De är centralt synkade. Finns det fler?

- De sopar igen spåren efter sig.
- Genom att döda publiken?

- Det är inte vårt uppdrag.
- Det blev mitt nu.

Låt bli.

Ni måste inte döda dem.

- Det var inte en av oss.
- Jag tar emot hjälpen.

Sätt fart!

Det är fel kille!

Man kan tränas att härda ut
i ungefär 18 timmar.

Dina kollegor
har satt sig i säkerhet vid sjutiden.

Han höll inte ens ut 18 minuter.

Han hade inget att dölja.

Du smugglade en nolla.

Det är riskabelt.

Eller hade du tänkt använda det här?

Ett dödspiller från CIA...

Att ta den skonsamma utvägen
när de är i säkerhet.

Nästan sju.

Ojdå...

Den går för fort.

Vi får ställa tillbaka den en timme.

Ut med pillret!

Välkommen till livet efter detta.

Du låg i konstgjord koma

medan vi fick ut dig ur Ukraina
och rekonstruerade din mun.

Självmordspillren var falska.

- Varför?
- Ett test.

Ett test?

De drog ut tänderna på mig.

Klarade sig mitt team?

Nej.

Privata ryska aktörer, förmodligen.

Nån snackade.

Inte du.

Du valde döden
framför att förråda dina kollegor.

Vi tror alla att vi skulle springa in
i ett brinnande hus.

Men innan man känner hettan, vet man inte.

Men du vet.

Jag säger upp mig.

Du jobbar inte åt oss. Du är död.

Din plikt överstiger
nationella särintressen.

Det här handlar om överlevnad.

Vems?

Allas.

Ett kallt krig utkämpas, kallt som is.

Att ens känna till dess verkliga natur
är att förlora.

Kunskapen är uppdelad.

Allt jag har åt dig är en gest

i kombination med ett ord: 'Tenet.'

Använd det sparsamt.

Det öppnar rätt dörrar,
men även några som är fel.

Är det allt du har fått veta?

Det där testet du klarade...?

Inte alla gör det.

Med varselväst och skrivplatta
kommer man in nästan överallt.

Nästan.

En obskyr grundsats.

Inget småprat. Inget som kan avslöja
vilka vi är eller vad vi gör.

Jag väntade mig att få reda på vad vi gör.

Inte 'vad', utan 'hur'.

'Vad' är din avdelning
och inte min angelägenhet.

För att göra det jag gör behöver jag
en uppfattning om vad som väntar.

Som jag förstår det
försöker vi förhindra tredje världskriget.

- En kärnvapenkatastrof?
- Nej.

Nånting värre.

Sikta och tryck av.

- Den är inte laddad.
- Sikta.

Kontrollera magasinet.

Hur...?

En av kulorna är som vi.
Den färdas framåt genom tiden.

Den andra färdas bakåt.

Kan du avgöra vilken som är vilken?

Nu, då?

Den är inverterad.
Dess entropi löper bakåt

så i våra ögon
tycks den röra sig omvänt.

Det beror kanske på nån sorts
omkastad fissionsstrålning.

- Så ni har inte tillverkat den?
- Det kan vi inte än.

- Varifrån kommer den, då?
- Någon tillverkar dem i framtiden.

De strömmar bakåt till oss. Prova själv.

Du måste ha tappat den.

- Hur flyttar den sig innan jag rör den?
- Från din synpunkt fångade du den.

Men från kulans synpunkt tappade du den.

- Men orsak kommer före verkan.
- Nej, det är bara så vi ser på tiden.

Den fria viljan, då?

Kulan hade inte rört sig
om du inte räckt ut handen.

Åt vilket håll vi än rullar bandet
var det du som orsakade det.

Försök inte förstå.

Känn det.

Instinkt.

Uppfattat.

Varför känns det så konstigt?

Du avfyrar inte kulan.

Du fångar den.

- Jag har sett sån ammunition förut.
- Ute på uppdrag?

- Jag blev nästan träffad.
- Då hade du oerhörd tur.

En inverterad kula som passerar
genom kroppen skulle vara förödande.

- De ser samtida ut.
- Tillverkade idag, inverterade senare.

- Var fick ni tag i dem?
- De fanns i väggen.

Jag tilldelades dem,
liksom allt material jag studerar.

- Har ni någon analys av metallen?
- Visst. Hurså?

Sammansättningen kan visa
var de tillverkades.

Jag ser inte världens undergång i det här.

En kula kan tyckas oansenlig, men det är
en enkel maskin. Kula, hylsa och krut.

Kan de invertera den,
kan de invertera vad som helst.

Även ett kärnvapen
kan bara påverka framtiden.

Ett inverterat vapen
kan påverka vårt förflutna.

Nu när vi vet vad vi letar efter,
hittar vi alltmer inverterat material.

Rester av komplexa föremål.

Vad tror du att det är?

Spåren av ett framtida krig.

- Ja?
- Vi lever i en skymningsvärld.

Inga vänner i dunklet.
De sa att du hade lämnat in.

- Även de döda behöver bundsförvanter.
- Precisera.

Jag behöver hjälp
att komma åt Sanjay Singh i Bombay.

Singh? Han går aldrig hemifrån,
och hans hus är...

Instämmer. Jag tittar på det just nu.

Jag kollar vem jag har.
Bombay Yacht Club om två timmar.

Du behöver alltså presenteras för
en framstående Bombay-bo inom kort.

- Jag heter Neil.
- Jag behöver audiens hos Sanjay Singh.

- Det är omöjligt.
- Högst tio minuter.

Problemet är inte tid,
utan att ta sig därifrån levande.

Skulle du ta ett barn som gisslan?
En kvinna?

Om jag blev tvungen.
Men jag håller helst låg profil.

Vodka tonic och en Coke light.

Vad är det?

- Du dricker ju aldrig i tjänsten.
- Du är välinformerad.

Det brukar betala sig i vår bransch.

Men jag föredrar sodavatten.

Det gör du inte alls.

- Hur är din fallskärmshoppning?
- Jag bröt vristen på grundkursen.

Men Singhs hus är inte högt nog
att hoppa fallskärm från.

- Det är bungee-hoppbart.
- 'Bungee-hoppbart' är inget ord.

Kanske inte,
men det kan vara enda utvägen.

Enda vägen in också, för den delen.

Jag vet att du är trött, det är jag med.

Stå still.

Jag blev nästan dödad av en väldigt
ovanlig typ av ammunition i Ukraina.

Jag vill veta vem som levererade den.

Jag heter Sanjay. Och ni är...?

Inget småprat?

Ingen hör det där.
Ingen som tänker hjälpa er, i alla fall.

Låt inte maten kallna.

Varför skulle jag känna till leverantören?

Indisk metallsammansättning.
Ar den från Indien, är den från dig.

- Fint antagande.
- Slutledning.

Hör på, min vän. Vapen bidrar aldrig
till produktiva förhandlingar.

Jag är inte den de skickar
för att förhandla.

Eller den som träffar avtal.
Men jag är den som folk pratar med.

Jag kan inte berätta.

Du är vapenhandlare.
Det blir lätt att klämma åt avtryckaren.

Att säga något om en klient
skulle strida mot hans livs grundsatser.

Om du värdesätter grundsatser,
kan du berätta för mig. Allting.

Inte så länge du håller ett vapen
mot min mans huvud.

Sanjay, gör en drink åt vår gäst.

Skål. Priya.

Är det här din verksamhet?

En manlig täckmantel i männens värld
är bra att ha.

- Den du söker heter Andrej Sator.
- Den ryska oligarken.

- Känner du honom?
- Inte personligen. Naturgasmiljardär.

Flyttat till London,
uppges vara på kant med Moskva.

Mycket bra.

Fast den där naturgasen
var faktiskt plutonium.

Vilket inte förklarar hur eller varför
du sålde honom inverterad ammunition.

- Jag sålde helt vanlig ammunition.
- Så hur inverterade han den?

Jag tror att han agerar mellanhand
mellan vår tid och framtiden.

Kan han kommunicera med framtiden?

Det gör vi väl alla?
Mejl, kreditkort, sms...

Allt som lagras
talar direkt till framtiden.

Frågan är om framtiden kan svara.

Och det ska jag ta reda på?

För att komma nära Sator behövs
en protagonist med nytt ansikte.

Och du är som en nyponros.

Ta dig nära.
Ta reda på allt om hans leveranser.

Kan man involvera
brittiska underrättelsetjänsten?

Jag har en kontakt som Sator inte kan nå.

Du har förstås en plan för att fly.

Ingen jag är jätteförtjust i.

- Kan jag stå till tjänst?
- Jag är mr Crosbys lunchsällskap.

Jag förmodar
att ni avser Sir Michael Crosby?

- Förmoda på...
- Följ med mig.

Jag började utan dig.
Ingen fara, hoppas jag.

Jag hinner ifatt.

Samma här, tack.

- Jag skickar kyparen.
- Nej, ta beställningen bara.

Du är intresserad av
en viss rysk medborgare.

Brittisk-rysk.
Så jag måste vara försiktig.

Absolut. Han har nästlat sig in
hos underrättelsetjänsterna.

Jag har sagt att han matar dem med dynga,
men de verkar inte bry sig.

Berätta om honom.

Jag antar att du är bekant med
de hemliga städerna från Sovjettiden.

Stängda städer som inte fanns på kartorna,
uppförda kring känsliga industrier.

De flesta har öppnats upp
och fått vanliga namn.

Inte den Sator växte upp i.
Stalsk-12.

På 70-talet hade den en befolkning på
ca 200000. Den antogs vara övergiven.

Nån sorts olycka. Därefter användes den
till underjordiska tester.

För två veckor sen, samma dag
som belägringen av operan i Kiev

registrerade vi en detonation i
norra Sibirien, just där Stalsk-12 låg.

Sator dök upp på den vita fläcken
på kartan, med ambition

och pengar nog att köpa sig in
i det brittiska etablissemanget.

- Genom sin fru?
- Katherine Barton.

Sir Frederick Bartons äldsta niece.

Hon jobbar på Shipley's
och träffade Sator på en auktion.

- Lyckligt äktenskap?
- De lever i princip som skilda.

- Så hur kommer jag åt Sator?
- Genom henne.

Du kanske överskattar
min förförelseförmåga.

Knappast.

Vi har ett ess i rockärmen.

Du bär runt på en Goya
i en påse från Harrods.

Det är en förfalskning av spanjoren Arepo.

En av två vi konfiskerade
från en förskingrare i Bern.

- Och den andra?
- Den dök upp på Shipley's.

Äktheten bestyrkt av Katherine Barton.
Den auktionerades ut.

- Och vem tror du köpte den?
- Hennes man?

- Vet hon att den är falsk?
- Svårt att säga.

Enligt ryktet stod hon Arepo nära.

Ta inte illa upp, men om någon
utger sig för att vara miljardär

så duger det inte med Brooks Brothers.

- Jag antar att budgeten är begränsad.
- Rädda världen, så räknar vi efter sen.

- Får jag rekommendera en skräddare?
- Jag klarar mig.

Ni britter har faktiskt inte
monopol på snobberi.

Nej, inte monopol.
Mer i stil med aktiemajoritet.

- Kan jag få det i en låda?
- Sannerligen inte.

Adjö, sir Michael.

Hur kan jag stå till tjänst?

Jag hade inte informerats
om något möte, mr...

Goya.

- Mr Goya...?
- Nej, man säger att ni är expert på Goya.

Fantastisk.

Vad är den värd?

Låt oss inte gå händelserna i förväg.

Det finns mycket man måste göra
före en värdering.

Proveniens,
undersökning i mikroskop, röntgen...

Men vilken känsla har ni?

Var sa ni att ni köpte teckningen?

Tomas Arepo.

Jag köpte min Goya för en struntsumma
av en schweizisk bankman.

Jag spårade den till Arepo
och insåg att jag gjort ett fynd

när han berättade vem som betalat dyrt
för ett annat av hans verk: Er make.

Hur är det ett fynd?
Er teckning är en uppenbar förfalskning.

En väldigt bra förfalskning,
det vet ni bättre än någon annan.

Det är informationen som är fyndet.

Att jag bidrog till
att lura min egen make?

Vi är i liknande branscher,
men han är svår att träffa.

- Om vi fick till ett arrangemang...
- Ett arrangemang? Ni menar utpressning.

Rygga inte för ordet,
för det gör inte min man.

- Och tyvärr kom han före er.
- Vet han? Men har inte agerat?

- Varför skulle han?
- Han betalade nio miljoner dollar.

- Som resan han tvingade med oss på.
- Åkte ni till Mars, eller?

Till Vietnam, på vår yacht.

Hans yacht.

Ni har kostymen, skorna och armbandsuret.

Men ni bottnar inte riktigt.

Personer som har byggt upp
förmögenheter som er makes

brukar inte finna sig i
att bli svindlade.

Teckningen är hans hållhake på mig.

Han hotade mig
med polis, fängelse, hela paketet.

Han kontrollerar mig.
Kontakten med min son, allting.

En skilsmässa vore svår oavsett,
men nu är det omöjligt.

Man kan inte ta strid.

Bara be.

I Vietnam försökte jag älska honom igen.

Om det fanns kärlek,
kanske jag kunde få tillbaka min son.

Så vi satt på den där jävla skutan
och glodde på solnedgångar

och imiterade
en tidigare period i livet.

Han verkade nöjd, så jag frågade honom.

Han gav mig ett erbjudande.

Att släppa mig om jag gick med på
att aldrig träffa min son mer.

Jag sa vad jag tyckte.
Jag tog med Max i land.

Han ringde, ångerfull.

När vi återvände såg jag en annan kvinna
dyka av båten, och han var borta.

Jag har aldrig känt sånt avund.

- Ni känns inte som den avundsjuka typen.
- På hennes frihet.

Jag drömmer om att dyka av båten...

Men ni har en son ihop.

Det är mitt liv nu.

- Visste ni att teckningen var en kopia?
- Nej.

Tomas och jag kom varandra nära,
kanske för nära.

Jag gjorde ett misstag. Men för Andrej
finns inga misstag, bara förräderier.

Men jag förrådde inte min man.
Kanske borde jag ha tagit chansen.

Och han lät Arepo gå.

Om ni hade träffat Arepo som ni påstår
skulle ni veta att han inte kan gå längre.

- Vi talade i telefon.
- Det kan han inte heller.

- Var är teckningen?
- Hurså?

Presentera oss, så avlägsnar jag
teckningen från ekvationen.

Utan teckning, ingen hållhake.

- Jag kanske är er andra chans.
- Jag behöver ingen frälsning.

Till förräderi.

Vänner till er make?

- Visste ni om det?
- Ingen fara, de dödar er inte.

Andrej ogillar bråk
med polisiära instanser.

- Ni gillade visst inte min uppsyn.
- Det är inget fel på er uppsyn.

Men jag vill klara av otrevligheterna
innan jag börjar bry mig.

Det ligger ett nummer i vänster ficka.
Ring inte hemifrån.

Ni kommer inte att svara.

Jag kanske överraskar er.

Jag beställde min salsa för en timme sen.

Kan vi åka nu?

Snälla?

Han vill att du ser på.

Och han får som han vill.

Inte alltid, tydligen.

Anna säger att vi ska till Pompeji
och titta på lava!

Det ska vi också. Vi åker tillsammans.

Jag kommer också med.

Jag sa ju att jag skulle överraska dig.

- Fin grabb.
- Han är allt.

Var finns teckningen?

- I Oslo. På flygplatsen.
- På flygplatsen?

Vet du vad Freeport är?

- En förvaringsplats för konst man köpt...
- men inte skattat för ännu.

Vi startade ett nätverk.

Byggföretaget Rotas byggde,
jag ordnade klienter.

Anläggningarna är skatteparadis.

Klienterna kan se sina investeringar
utan att importera dem.

Så undviker de skatt.

Som en transithall för konst?

Konst, antikviteter.
Allt av värde, egentligen.

- Allt?
- Allt som är lagligt.

Det är inte olikt det schweiziska
banksystemet. Ingen insyn.

De flesta Freeport-anläggningar
är ju rena lagerlokaler

men hos oss kan man njuta av...

Jag gissar att den finns
på Freeport i Oslo.

Den här vägen till valven!

- 'Gissar'?
- 'Gissar'?

Vi reser dit fyra, fem gånger per år.

- För att titta på konst?
- Och göra vad han nu gör.

- Konsten har ingen betydelse för Andrej.
- Men det har Freeport-anläggningarna.

Strukturen liknar Pentagons, där varje
valv är en separat struktur inom de andra.

Skador på en struktur
påverkar inte de övriga.

Vissa klienter väljer
biometrisk åtkomst, direkt in

från landningsbanan.

Från terminalen?

- Från privatplan.
- Givetvis.

Logistikavdelningen fraktar till och från
samtliga Freeport-anläggningar

utan tullinspektioner.

- Vad hoppas du hitta därinne?
- Vill du verkligen veta det?

Jag är osäker.

Ta med blyhandskar.

Herregud... Nukleärt material.

När du får rundturen,
observera brandföreskrifterna.

- Dokumenten är ju sårbara för...
- Eld, ja.

- Jag tänkte säga vatten från sprinklarna.
- Vi använder inte sprinkler.

Anläggningen fylls med halongas

som trycker ut all luft
på några sekunder.

- Kan ni visa mig?
- Då skulle vi kvävas.

- Personalen, då?
- Gasen fyller bara valven.

De behöver bara ta sig ut i korridorerna.
Dessutom får de tio sekunders förvarning.

Ni ger dem tio sekunder i alla fall.

Våra klienter väljer oss för att vi inte
prioriterar någonting över deras egendom.

Jösses.

Alla dörrar är brandsäkra. Hydraulisk
stängning, enkla elektroniska omkopplare.

- Förvånansvärt lätt vid nedstängning.
- Varför nedstängning?

Då förseglar automatiken ytterdörrarna,
de inre återgår till fabriksinställningar.

Och lås man kan dyrka upp. En barnlek.

'Barnlek'?
De skyddas ju av flygplatssäkerheten.

Deras största problem är klimatkontroll,
inte väpnade rån.

Hur får vi in tillräckligt med eldkraft
för att trigga nedstängningen?

- Anläggningens bakre vägg...
- Har du kommit på nåt?

Du kommer inte att gilla det.

Krascha ett flygplan?

Inte från luften. Var inte så dramatisk.

Man kan lämna taxibanan med ett plan,
bryta igenom väggen och starta en brand.

Hur stort plan?

Den delen är lite dramatisk.

Det här är Mahir.

- Hans team sköter planet.
- Inga passagerare.

Norsk Freight.
De använder hangaren väster om Freeport.

Krascha ett transportplan?
Besättningen då?

- Vi skickar ut dem på nödrutschkanorna.
- I farten?

Varför inte? De klarar sig.

Det känns ganska djärvt.

"Djärvt' är okej.
Jag trodde du skulle säga 'galet'.

- Och om ni åker fast?
- Det gör vi inte.

Men om ni gör det?

Man kommer att förmoda terrorism,
men utan dödsoffer.

Snabb utlämning, försvunna i systemet.
Det hamnar knappt i nyheterna.

Det beror på explosionens omfattning.

Och guldtackorna väcker nog uppmärksamhet.

- Guldtackor?
- De fraktar guld åt staten varje månad.

Vi spränger upp bakre dörren
och slänger ut det på startbanan.

Ingen kommer att kolla på byggnaden,
det garanterar jag.

Pentagonens mitt är för stor.
Det finns nåt där.

Men det är inte utmarkerat.

- 45 sekunder.
- Det räcker.

Du kommer ju att springa.

Din tur. Börja packa.

Utmärkt... Mina herrar,
om ni kan gå genom detektorn. Tack.

Sir?

- Kan jag erbjuda kaffe eller vatten...?
- Gärna en espresso.

- Sir?
- Nej, tack.

Är alla på hela planet vegetarianer?
Bara vegetariskt käk.

Det där ser ut som kött, men...

Det ser vegetariskt ut. Båda gör det.

Jag vet inte, det är så rörigt.

Den här vägen.

Här har vi ert förvaringsutrymme.

Fortsätt. Låt bli radion.

Nu kör vi.

Yoga...

Kom igen. Nu!

Kör, kör, kör!

Då så...

Du sa tio sekunder, va?

Det är nån mer härinne.

- Behöver du ett handtag?
- Ja, faktiskt.

Rör dem inte!

Vad fan har hänt här?

Det har inte hänt än.

Döda honom inte!

Vi måste veta om vi har blivit röjda.

Varför är du här?

Vem är du?

Hur visste du att vi skulle vara här?

Vi måste härifrån.

Vad hände med den andra?

Jag tog hand om honom.

Jag har sett för mycket. Men jag lever än,
så du litar tydligen på mig.

- Eller så har jag tappat skärpan.
- Nej, den har du kvar.

Det pågår ett kallt krig.

- Nukleärt?
- Temporalt.

- Tidsresor?
- Nej.

Teknik som inverterar tingens entropi.

Omvänd kronologi? Som idén att en positron
är en elektron som färdas bakåt i tiden?

Precis vad jag menade.

- Jag har en magister i fysik.
- Försök hänga med, då.

- Följderna av något sådant är...
- Mer än hemliga.

Så varför ta med mig?

Jag väntade mig en teckning
och lite ammunition.

Du blev inte lika överraskad som jag.

Jag åker tillbaka till Bombay
för att få svar.

Du får agera mellanhand.
Men kom ihåg att för dig

handlar det om plutonium.

- Annars dödar de dig när vi är klara.
- Måste inte du göra det ändå?

- Jag vill att det ska vara mitt beslut.
- Jag med.

Tror jag.

Ditt verk?

GULDKRASCH I OSLO

Vad hittade ni i valven?

Två antagonister. En inverterad.

Vi eliminerade den vanliga,
men den inverterade kom undan.

- Dök de upp samtidigt?
- Ja.

Det var samma person.

- Sator har byggt ett vändkors i valvet.
- Vändkors?

En maskin som inverterar.

Tekniken hade ju inte uppfunnits än.

- Nej, han har fått den från framtiden.
- Varför?

Du har störst chans att ta reda på det.

- Har du träffat honom?
- Det var nära.

- Tänk om du hade nåt han behöver.
- Som vad?

Plutonium-241.

Sator försökte stjäla det enda oredovisade
241-plutoniet från CIA på operan i Kiev.

Han fick CIA-teamet, men inte plutoniet.

- Vem fick det?
- Ukrainsk säkerhetstjänst.

Det flyttas till Tallinn om en vecka.

Att hjälpa en vapenhandlare att stjäla
vapenplutonium är oacceptabelt.

- Jag tänker likvidera honom.
- Nej, nej, nej. Sator måste leva.

Han måste leva
tills vi vet vilken roll han spelar.

- Ordna situationen utan att mista 241:An.
- Det är för farligt.

Ett dåd som dödar miljarder är inget mot
vad som händer om vi inte hindrar Sator.

Från att göra vad?

Vi är under angrepp från framtiden.

Och Sator hjälper till.
Du måste ta reda på hur.

Jag såg nyheterna från Oslo.
Har du teckningen?

- Du behöver inte oroa dig över den mer.
- Har du förstört den?

Jag trodde inte
att du ville ha tillbaka den.

- Vet han?
- Inte än. Så avvakta.

'Avvakta'? För varje dag med det odjuret
tycker min son mindre om mig.

Det dröjer inte länge.
Under tiden kan du presentera mig.

Som vad?

F.d. förstesekreterare på USA:s ambassad
i Riyadh. Vi sågs på en fest i juni.

- Den festen var nog inte i juni.
- 29 juni. Klockan sju, halv åtta.

Laxen på menyn ersattes med havsabborre.
Sator gick tidigt. Då träffades vi.

Jag kom in på Shipley's i London.
Nu sågs vi här, och du vill visa er yacht.

- Då tror han att vi har en affär.
- Då vill han träffa mig.

- Eller låta mörda dig.
- Det är mitt bekymmer.

Såg jag bekymrad ut?

Rymmer 70 personer plus besättning.
Två helikoptrar, robotförsvar.

Rädd för pirater?

Andrej spelar ut stater mot varandra.
Det är hit han tar sin tillflykt.

- Får jag följa med?
- Jag vet inte om Volkov tar passagerare.

Då tar vi min.

Max!

Vem är amerikanen?

- En vän.
- Mannen från Shipley's?

Som du försökte låta misshandla.

Jag frågar igen. Vem är han?

Vi träffades i Riyadh i juni
på amerikanska ambassaden.

- Bra i närstrid för att vara diplomat.
- Paranoia är din avdelning, Andrej.

Han verkar trevlig,
så jag bjöd honom på middagen.

Max?

Han besöker Pompeji och Herculaneum.

Skickade du bara dit honom?
Jag lovade ju att åka med.

Jag förklarade att du var upptagen.

Med din vän.

Ta det lugnt, jag är van
att bli bjuden på middag först.

- Mr Sator...
- Skippa det.

Berätta bara
om du har legat med min fru än.

Nej.

Inte än.

Hur vill du dö?

- Gammal.
- Då valde du fel yrke.

Det finns en inmurad trädgård en bit bort.

Vi tar dig dit och skär ett hål
i mitten av halsen på dig.

Sen trycker vi in dina pungkulor i hålet
så att luftstrupen blockeras.

Komplext.

Det är tillfredsställande
att se någon man ogillar

försöka klösa ur sina egna pungkulor
ur halsen innan han kvävs.

Behandlar ni alla era gäster så?
Vi är klara här.

Tycker ni om opera?

Nå...? Inte här.

Seglar du?
Jag fuskar lite ibland.

Kom till kajen vid åtta,
redo för mer än att fuska.

Klockan åtta.

Max har missat för mycket skola.
Jag tar hem honom till England.

Skolan accepterar inte sån frånvaro.
Det gör de visst.

Du lever som en kung.

Men vi vet båda att du är en sjaskig,
maktgalen typ vars fru inte älskar honom.

Du verkar

temperamentsfull idag.

- Gör jag?
- Ja, det gör du.

Var du orolig att den förstörts?

Jag fick en instinkt att ta den ur valvet.

Jag har alltid fått instinkter
beträffande framtiden.

Det var så jag byggde det liv
du inte längre värdesätter.

Segling eller dykning?

Stigning!

Vad vet du om opera?

2008 blev en rysk robotstation
stormad och ockuperad under en vecka.

När stationen återtogs

var 241:An på en av stridsspetsarna
tre kvarts kilo lättare.

Den försvunna 241:An

dök upp på belägringen av operan i Kiev
den fjortonde.

Stagvändning!

Vad föreslår du?

- Samarbete.
- Jag vill inte samarbeta med dig.

Du kan dina saker, du är helt anonym.

En erfaren vapenhandlare som vet hur
man sopar igen spår. Inte så chockerande.

För att vara underrättelseagent.

Styrbord!

Brinn i helvetet, Andrej...

- Man kan inte gippa en båt så här!
- Jo, om man måste.

- Varför lät du honom inte drunkna?
- Jag behöver honom.

- För att sälja vapen?
- Jag är inte den du tror.

Det vet jag. Han visade mig teckningen.

Förlåt. Jag var tvungen
att komma nära honom.

- Jag vet inte vad du tror att han gör...
- Vi vet båda att han är vapenhandlare.

- Han är mycket mer än så.
- Vad?

Andrej Sator håller alla våra liv
i sina händer, inte bara ditt.

- Mr Sator vill träffa er.
- Okej.

Nu.

Vill han träffa mig utan byxor?

- Lita på mig.
- Jag faller inte för det två gånger.

Har du något bättre alternativ?

Du gör allt för att uppnå dina mål.
Inte en tanke på mig och min son.

Vad tror du att han tänker göra med mig?

Försök att inte använda den.

Inte mot någon.

Det räcker.

Puls som någon hälften så gammal!

Drick med mig.

Jag tycks vara skyldig dig mitt liv.

- Det var inget.
- Mitt liv är inte 'inget'.

Och jag ogillar att stå i skuld.

Ersätt mig då.

Ingen hämnd på din fru.

Tror du att hon lossade min sele?

Det var mitt eget misstag.

Hjälp mig stjäla 241-plutoniet, då.
Jag behöver resurser.

Vapenplutonium kräver
särskild hantering och förvaring.

Det vet jag väl.

Föreläser du för mig om strålning?

Andrej Sator...

Jag som grävde fram plutonium
i min raserade stad som tonåring.

Var då?

Stalsk-12.

Mitt hem.

En del av en stridsspets briserade
på marknivå så att övriga spreds ut.

De behövde folk som letade upp plutoniet.

Det var mitt första kontrakt.

Ingen bjöd ens emot.
De trodde att det var en dödsdom.

Men...

En mans sannolika död

är en annans möjlighet till ett liv.

Jag mutade in min lott i det nya Ryssland.

Mitt företag är fortfarande det enda
som jobbar i ruinerna.

241:An transporteras genom norra Europa

på väg till depån för långtidsförvaring
i Trieste.

Det sägs att du har resurser i Tallinn.

Stanna här över natten.

Jag insisterar.

- Vad vill du?
- Vi ska prata om idag.

- Nej, det ska vi inte.
- Inte?

Vi får se.

Du kan inte behandla mig
som du behandlar dina andra kvinnor.

Och

hur tänker du dig

att jag behandlar dessa andra kvinnor?
Med påtvingade konversationer?

Var tyst du, om du vill.
Du kan bita på den här.

Även din urholkade och bräckliga själ
vill se en reaktion.

Räcker det med rädsla och smärta?
Mer kan jag inte erbjuda.

Det får duga.

Varför lät du mig inte bara gå?

För att

om jag inte kan få dig

får ingen det.

- Rör du mig, skriker jag så att han hör.
- Tror du att jag låter honom lägga sig i?

Om han försöker, måste du döda honom.
Då blir det ingen affär.

Så låt bli mig.

Inte nu!

98. Inte dåligt för en sådan ansträngning.

Han stod vid fönstret.

Jag blev nyfiken.

Min egendom angår inte dig.

Vem är du?
Hur fick du information om operan?

Du gör inte affärer med någon
som inte är smart nog att rekryteras.

CIA utgör två tredjedelar av marknaden
för fissilt material.

De brukar köpa, inte sälja.

Men vi lever ju i en skymningsvärld.

- Citerar du Whitman? Fint.
- Nästa varning blir en kula i hjärnan.

Inga pungkulor i halsen?

Vi kommer inte att ha tid med sånt
i Tallinn.

Ta dig dit. Volkov ska ingå i ditt team.

Nej.

Jag lägger beslag på materialet.
Du betalar. Din fru sköter utbytet.

- Jag tar aldrig med henne på affärer.
- Därför litar jag på henne.

Ta honom i land.

- Hur kontaktar jag dig?
- Det gör du inte.

Hur betalar du mig?

Hantera plutoniet bättre än så.

- Vad hittade du på guldet?
- Inga stämplar eller gjutmärken.

- Hur?
- Anonyma avlämningar.

Han gräver ner tidskapseln,
sänder koordinaterna

och gräver sen upp
de inverterade föremål de har skickat.

Och allt sker blixtsnabbt.
Var gräver han ner den?

En plats som inte upptäcks
på hundratals år.

Vad visade analysen av jorden?

Nordeuropa, Asien. Den var radioaktiv.

Allt som räddades från Oslo
har fraktats hit.

Varför är jag här?

Jag vill inte att nån annan
värderar verken.

Hur tänker man kring konvojen genom city?

Trångt. Oförutsägbar trafik.

Nästan omöjligt att planera ett bakhåll.

De har en poäng.

- Övervakas konvojen från luften?
- Den spåras med GPS.

Vid minsta avvikelse kommer kavalleriet.

Vi behöver rejäla vapen.
Sorten som övertalar utan att avfyras.

En snabb bil som inte ser snabb ut.
Fyra tunga fordon, olika typer.

Stadsbuss, långfärdsbuss, långtradare...
En brandbil.

Och ingenting får hamna i nåt register,
varken elektroniskt eller på papper.

Sator får inte ligga i bakhåll
när vi har materialet.

Hans ovetskap är vårt enda skydd.

Ser du, Kat?

Vissa av mina favoriter.

Lätt svedda, men visst går de att rädda?

- Det är inte mitt område.
- Nej visst.

Du skulle aldrig befatta dig med sånt.

Men här kolliderar våra världar.

- Vad är det här, Andrej?
- Det vet du mycket väl.

Den smutsiga hantering som finansierar
dina kläder och pojkens skolgång

som du ville komma runt.

Konvojen är framme om tio.

- Dags att gå.
- Jag går ingenstans med honom.

Se på mig!

Och begrip att man inte
förhandlar med en tiger.

Man beundrar en tiger
tills den går till angrepp mot en

och man blir jävligt varse
dess sanna natur!

Låt bli!

Stå still.

Gröna teamet. Två minuter.

- Du kommer inte att döda mig.
- Jag har redan försökt.

Du knuffade mig av en båt,
men du skjuter inte kallblodigt ihjäl mig.

Mitt blod är inte kallt, Andrej.

Nej, men du är inte tillräckligt arg.

För ilska går över i förtvivlan.

När jag ser dig i ögonen

ser jag förtvivlan.

Hämndlystna satmara! Du lever på mig,
men tycker att du är bättre!

Nu är det nog!

Håll mig uppdaterad.

Stäng in mig på den här sidan.

Gul. 60 sekunder.

Uppfattat.

Blå, 45 sekunder.

Uppfattat.

Okej, Röd. Vi kommer till er.

Transportfordon på plats.

Håll koll på allt. Ge mig alla detaljer.

Alla redo?

Och fem

fyra

tre

två

ett.

Kör, Gul!

Vi har problem!

Förstärkning! Fan...

Radiokommunikationen är död.

Är de fortfarande i rörelse?

Kolla snacket på radion.

Jag har aldrig sett
den där sortens hölje förut.

Det är den han är ute efter.

- Jag förstår inte.
- Du kunde ju estniska!

Det är inte estniska. De talar baklänges.

Vad fan är det där?

Kör, kör, kör!

Ge det inte till honom.

- Det är inte plutonium.
- Det är värre än så!

Jag är ledsen...

Han kommer undan.

Han lämnade henne i bilen!
Kör efter henne!

Lägg dig jämsides.

Kom igen, närmare!

Stadigt, stadigt...!

Skynda er!

Snälla!

Okej, jag kallar på kavalleriet.

Vilket kavalleri?!

Säger du inte sanningen, dör hon.

- Jag förstår inte vad du talar om.
- Du la den i bilen, inte brandbilen?

- Vem har berättat det?
- Ligger den verkligen i BMW: n?

- Jag vet inte.
- Berätta, annars skjuter jag henne igen!

Låt henne vara!

Jag har inte tid med förhandlingar.

- Hör på!
- Tre...

- Jag kan hjälpa dig.
- Två...

- Nej!
- Ett.

Nästa sitter i huvudet.

Nej -Ett.

Två. Tre.

Okej!

- Bilen. BMW:n, jag lämnade den där.
- Vi ska kontrollera det.

Den ligger i handskfacket!

Vad ställde du den?

Bilen eller brandbilen?

- Vilket fordon lämnade du den i?
- Det har jag ju redan sagt.

Jag tror dig.
Du ville ha henne här, så jag hoppas...

Kusten är klar.

- Kolla andra sidan, Wheeler.
- Ni två.

- Vart försvann han?
- Till det förflutna.

Den ligger i handskfacket!

Vi ska kontrollera det.

Tre, två, ett.

Nästa sitter i huvudet.

- Nej!
- Ett.

- Nej, lyssna på mig!
- Två.

Tre.

- Jag kan hjälpa dig.
- Jag har inte tid med förhandlingar.

Berätta, annars skjuter jag igen!

Låt henne vara!

- Ligger den verkligen i BMW:n?
- Jag vet inte.

- Du la den i bilen, inte i brandbilen?
- Vem har berättat det?

- Säger du inte sanningen, dör hon.
- Jag förstår inte vad du talar om.

Sjukvårdare!

Är hon skjuten?

Ta henne tillbaka till den här sidan.

Blev hon skjuten med en inverterad kula?

Ilves är en av OSS.

'Oss'? Vilka är de här typerna?

Priyas. Våra.

- Hur kände Sator till bakhållet?
- Eftervärlden.

Ett sånt bakhåll hamnar i källorna.

Skitsnack! Han hade koll på
varje drag vi gjorde.

- Nån snackade. Var det du?
- Nej.

Du har vetat för mycket hela tiden.
Så nu frågar jag dig igen.

Snackade du?

Ingen har snackat.

Det var en temporal kniptångsmanöver.

- Va?
- En kniptångsmanöver.

Men inte i rummet, utan i tiden.

Halva hans team rör sig framåt
genom förloppet.

Han övervakar dem och angriper till sist
baklänges, med full vetskap om allting.

Förutom platsen där jag la plutoniet.
Som inte är plutonium, eller hur?

Jag sa att det var vad han sökte.
Och du berättade var det låg.

Jag ljög.

Ljög du om det?

Han kunde inte verifiera det därinne.
Han hade skjutit henne ändå.

Att ljuga är standardförfarande.

- Det har spridit sig för långt.
- Vad betyder det?

Hon kommer att dö.

- "Standardförfarande"...
- Finns det inget vi kan göra?

Kan vi stabilisera inverterad strålning
genom att invertera patienten?

- Det tar flera dagar.
- Kom igen då!

Vi tog över maskinen alldeles nyss.
Före det var den Sators.

- Hur länge lever hon på den här sidan?
- Högst tre timmar.

Jag tar med henne igenom.

Jag låter henne inte dö. Jag tar risken.

Vi kan inte hämta tillbaka dig.

- Vi hittar en annan maskin.
- För en vecka sen? Var då?

Oslo.

Den anläggningen ligger på en flygplats.
Den är ointaglig.

Det var den inte förra veckan.

Vi gör det här.
Ni kan lika gärna hjälpa oss.

Det här är ett verifieringsfönster.

Om ni närmar er vändkorset utan
att se er själva i fönstret, gå inte in.

Om man inte ser sig själv lämna maskinen,
kommer man inte ut igen.

- Kommer det att funka?
- Ja.

Se efter själv.

Där har du svaret. Nu kör vi.

Hon stabiliseras långsamt.
Jag rengör och syr ihop, sen får vi vänta.

- Hur lång tid behöver hon?
- Fyra, fem dagar. Helst en vecka.

Neil, fixa ett sätt att komma till Oslo.
Jag går dit ut igen.

För att...?

Förhindra att Sator kommer undan
med saken jag gav honom.

Men du ljög ju om var den låg?

Vänta... Du gör det för hennes skull.

Han hotade att döda henne i det förflutna.
Vad händer här om han gör det?

Omöjligt att veta. Ändrar du något där,
är du inte här för att se verkan.

- Vad tror du på?
- Att det som har hänt, har hänt.

Vi måste rädda henne här och nu.

Du riskerar att ge honom
precis det han vill ha.

Låt dem inte ta henne tillbaka dit. Okej?

Vi kan inte stanna här.

Vi har inte mycket tid på oss.

Leta reda på en mysig container
som just har fraktats hit från Oslo.

Cowboyfasoner. Du har ingen aning om
vad som väntar på andra sidan.

- Jag går ändå, så kom gärna med tips.
- Wheeler, briefa honom.

Du behöver egen luft. Vanlig luft går inte
igenom membranen på inverterade lungor.

Regel ett: Kom inte i kontakt
med ditt framåt jag.

- Därav barriärerna och skyddsdräkterna.
- Vi hinner inte med det.

- Om era partiklar vidrör varann...
- Vad?

- Tillintetgörelse.
- Och det är dåligt, va?

När du lämnar luftslussen,
försök orientera dig.

Saker och ting kommer att kännas märkliga.

När du springer får du vinden i ryggen.

Vid kontakt med eld bildas is på kläderna,
eftersom värmeöverföringen kastas om.

Gravitationen känns normal,
men tycks omvänd för ens omgivning.

Förvrängda syn-och hörselintryck
är helt normalt.

- Kan jag köra bil?
- Cowboyfasoner.

Manövreringen blir knepig.
Friktion och vindmotstånd är omkastade.

Du är inverterad. Världen är det inte.

- Fanns transpondern i väskan?
- Vi har slängt väskan.

Jag rör mig baklänges,
så det blir ändå mitt mål. Ge mig läsaren.

Okej...

Redo?

Spårar...

Materialet finns inte i väskan.

Ta de andra delarna av algoritmen
till hypocentrum.

Han ljög.

- Den låg inte i BMW:n.
- Var finns den, då?

Jag såg utväxlingen.
Du tvingade mig att skjuta henne i onödan.

Du fick min puls över 130,
det har ingen lyckats med förut.

Inte ens min fru.

Du gav Ives team ett rejält städjobb.

Värmeöverföringen blev omvänd.

Kanske det första hypotermifallet
på grund av bensinexplosion någonsin.

Ingenting förvånar längre.

- Är vi på väg till Oslo?
- I en av Rotas containrar.

Han har materialet. Jag serverade det.

- Jag sa ju...
- Det som har hänt, har hänt. Jag fattar.

Men det är svårt att lita på någon
som bara säger halvsanningar.

- Det där var orättvist.
- Du var inblandad innan vi träffades.

- Jobbade du för Priya?
- Nej.

Vem rekryterade dig, Neil?

Det kan omöjligen gagna dig
att få reda på det just nu.

När allt är över, om vi fortfarande lever
och du fortfarande bryr dig

får du höra historien om mitt liv.

- Förlåt att jag drog in dig.
- Du måste berätta vad som händer.

Neil verkar veta mer än jag.
Lycka till, kompis.

Berättar du nånting för Kat
komprometterar du henne i Priyas ögon.

För Priya är hon redan komprometterad.

Hon har rätt att veta
varför hon riskerar att dö.

- Kommer jag att dö?
- Inte om vi har nåt att säga till om.

- Vilket vi har.
- Vem är du?

Vi börjar med det enkla.
Varje fysisk lag...

Materialet finns inte i väskan.

Ta de andra delarna av algoritmen
till hypocentrum.

Är du skadad?

Vad är 'algoritmen', Neil?

241:An är en av beståndsdelarna.
En av nio.

Det är en fysisk formel som inte
kan kopieras eller kommuniceras.

En svart låda med en funktion.

Nämligen?

Inversion. Men inte av föremål eller
människor, utan av världen runt oss.

Jag förstår inte.

I takt med att de inverterar entropin
hos allt fler föremål

blir de två tidsriktningarna
allt mer sammanflätade.

Eftersom omvärlden mestadels
rör sig i vår riktning

har vi övertaget.
De simmar alltid mot strömmen.

Det räddade dig. Den inverterade
explosionen motarbetades av omgivningen.

- Som att pissa i motvind...
- Och algoritmen kan vända vindriktningen.

- Den kan vända hela världens entropi.
- Och vad händer då?

Slutspelat.

'Slutspelat.' Kan du vara mer specifik?

Alla och allt som någonsin har levt
kommer att tillintetgöras.

Var det specifikt nog?

Även min son...

Ju mer du sover, desto snabbare läker du.

Vi är på en långtradare.

Det bör inte vara långt kvar nu.

Jag har tänkt...

Vi är deras förfäder.

Om de förgör oss,
förgörs de inte själva då?

- Där har vi farfadersparadoxen.
- Vadå?

Om du reste bakåt i tiden och dödade
din egen farfar, hur föddes du då?

- Vad är svaret?
- Det finns inget. Det är en paradox.

Men i framtiden
anser tydligen makthavarna

att man kan sparka ner farfar
för trappan, peta ut ögonen på honom

och skära halsen av honom
utan konsekvenser.

Kan de ha rätt?

Det spelar ingen roll.

De tror på det.

Så de är beredda att förgöra oss.

Får jag Somna om nu?

- Nej, jag kom på en till sak.
- Toppen...

Att de tänker vända tidsflödet...

Betyder inte det faktum att vi är här
att det aldrig sker? Att vi stoppar dem?

- Det är den optimistiska tolkningen.
- Och den pessimistiska?

Enligt teorin om parallella världar
vet vi inget om förhållandet

mellan medvetande och multipla
verkligheter. Har du huvudvärk än?

Ja.

Försök att sova.

Fan...

De körde oss inte hela vägen in.

Vad gör vi?

Vi använder bräschen.
Kaoset direkt efter smällen.

Har hon läkt tillräckligt?

Jag vet inte, det här är nytt för mig.

Brandkåren är på plats.

Ta med Kat genom bräschen.
Jag fixar Sators mannar och säkrar valvet.

- Hur är det med armen?
- Inget vidare.

Vi sätter fart när vi hör motorerna.

Men vänta...

Du blöder ju. Låt mig se efter.

Redo?

Vänta här. Jag tar mig in.

Kom igen...

Kör!

Kör!

Du visste att det var jag som kom ut.
Varför sa du inget?

Mycket att förklara
när nån tänker skjuta sig själv i huvudet.

- Men efteråt?
- Jag visste ju att du skulle klara dig.

Det som har hänt, har hänt.

Om jag hade sagt nåt,
och du hade agerat annorlunda... vem vet?

Policyn är att avstyra.

Vems policy?

Vår, min vän.

Vi är de som räddar världen
från det som kunnat ske.

Kat?

Jag är här.

Det blir ett rejält ärr.
Men du klarar dig.

- Det gick.
- Vad var det som gick?

Andrej har algoritmen.

Ni vet inte var han är.

Eller när.

Få Priya hit till Oslo. Om jag inte gör en
sak om två dagar, berättar hon om 241:An.

- Det kan inget ändra på.
- Vi får väl se.

Få hit henne, bara.

Hej, Priya.

Vad står på? Var är Neil?

Han tar hand om Katherine Barton
som nästan dog på grund av dig.

- Vad har jag gjort?
- Det är vad du kommer att göra.

Om två dagar får du mig
att vifta med plutonium

framför världens farligaste
vapenhandlare. Jag vill veta varför.

- Lät du Sator få tag på 241:An?
- Nej, på algoritmen.

Så berätta om den, Priya.

Den är unik.

Forskaren som byggde den tog sitt liv
så att hon inte skulle tvingas göra en ny.

- En framtida forskare?
- Flera generationer framåt.

- Varför måste hon ta livet av sig?
- Känner du till Manhattanprojektet?

När första testet närmade sig
blev Oppenheimer orolig

att detonationen skulle skapa en
kedjereaktion som kunde sluka hela världen.

De gjorde det ändå, men hade tur.

Vår forskare är
sin generations Oppenheimer.

Hon kommer på ett sätt
att invertera världen

men blir övertygad om att de
genom att förgöra oss, förgör sig själva.

Farfadersparadoxen.

Men till skillnad från Oppenheimer
gör hon motstånd

och delar algoritmen i nio delar som hon
gömmer på det bästa stället hon kommer på.

I det förflutna. I vår tid.

Det finns nio kärnvapenmakter. Nio bomber.

Nio uppsättningar av de mest
välbevakade materialen i världshistorien.

Det bästa gömstället man kan tänka sig.

Kärnmaterialsdepåer.

Sators livsuppgift,
finansierad och styrd från framtiden

har varit att leta upp
och återskapa algoritmen.

- Varför valde de honom?
- Han var på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Sovjetunionens sönderfall.

Den mest instabila tiden
i kärnvapnens historia.

Hur många delar har han?

- Efter 241:An har han alla nio.
- Herregud...

Därför ska du göra saker och ting
annorlunda den här gången.

För att ändra saker
så att Katherine inte råkar illa ut?

Så att Sator inte får algoritmen.

Om det universumet kan existera,
lever inte vi i det.

Vi kan väl försöka.

Du kommer att varna mig.

Nej, det kommer jag inte.
Okunskapen är vår ammunition.

Om du hade känt till algoritmen,
skulle du ha låtit Sator komma över den?

Du vill att Sator får den sista delen.

Annars samlar han aldrig ihop
de åtta övriga.

Så det var meningen att jag
skulle stjäla den och sen förlora den?

Uppdraget slutfört.

Du utnyttjade mig.

Liksom du utnyttjade Katherine.

Standardförfarande.

Du har gjort din del.

Min del? Det är ju jag
som är protagonisten i operationen.

Du är en protagonist.

Trodde du att du var den enda
som kunde rädda världen?

Nej.

Men det är jag.

För jag har inte berättat var och när
han sammanställer algoritmen.

- Det gör du snart.
- Nej, det gör jag inte. Så plocka in oss.

'Oss'?

- Varför blanda in henne igen?
- Hon kan ta sig nära honom.

- Litar han fortfarande på henne?
- Han tror hon är död. Men han gjorde det.

- Du ser världen på ett nytt sätt.
- Nu är det din tur.

Förutsatt att hon överlever,
även om du tycker att hon vet för mycket.

- Jag kan inte.
- Om du inte har befogenhet

så tala med den
som ansvarar för lösa trådar.

Jag kräver ditt ord på att hon och sonen
inte kommer till skada.

Vad är någons ord värt i vår bransch?

De kommer inte till skada.

Vi har en uppsamlingsplats
i havet utanför Trondheim.

Ta er dit. Ives har ett team
redo för invertering.

Har ni ett vändkors?

Just den teknik
vi försöker sätta stopp för.

Det är riskabelt att bekämpa eld med eld.

Men det finns vissa i framtiden

som vill följa algoritmens resa
in i det förflutna.

Du förstår...

Tenet grundades inte i det förflutna.

Det kommer att grundas i framtiden.

Fåglarna går inte att vänja sig vid.

Hur känns det?

Säg att du tänker döda honom.

- Jag kan inte.
- Varför inte? Du har väl dödat många?

Ingen med ett 'dödmansgrepp'.

- Hans pulsmätare.
- Han är besatt av sin hälsa.

Den är kopplad till en trigger,
antagligen ett vanligt massmejl

som avslöjar avlämningsplatsen
i händelse av att hans hjärta stannar.

Hans död aktiverar algoritmen.

Om han dör, går världen under.
Ingen vågar döda honom.

Nej, ni har missat poängen.

Han tänker avsluta sitt liv.

Varför?

Han är döende.

Obotlig bukspottkörtelcancer.

Och han tar världen med sig.

Om han inte kan få henne,
ska ingen få det.

Han får välja tid och plats
för världens undergång.

Vilken tid? Vad väljer han?

Du nämnde en semester
då du fick honom att känna sig älskad.

- Vietnam.
- Och han försvann. Vilken dag?

Jag gick i land med Max och han flög iväg.
Jag vet inte vilken dag.

Den fjortonde. För tio dagar sen.
Han var i Ukraina.

På belägringen av operan i Kiev.
Hur känner du till den?

Han var inte på yachten,
så det är hans fönster.

- Att få det som sin sista stund.
- Allas sista stund.

Vi måste avlägsna algoritmen
utan att han märker det.

Tror han att den finns där,
tar han livet av sig.

Men vi klarar oss.

- Var är avlämningsplatsen?
- Uppdelad kunskap...

- Tänker du inte berätta?
- Okunskapen är vår ammunition.

- Jag behöver dig på yachten, Kat.
- Varför då?

Du måste förhindra att han tar sitt liv
innan vi vet att algoritmen är avlägsnad.

Då kanske min son tvingas se det.

Jag vill inte att den stunden
blir ångestfylld, om det blir hans sista.

Det blir den inte.

Det är dags.
Vi jobbar oss tillbaka mot den 14:e

men utan information om avlämnings-
platsen är det svårt att förbereda sig.

Vet du vad ett hypocentrum är?

Nollpunkten för
ett underjordisk kärnvapentest.

Sir Michael Crosby berättade om
en detonation i Stalsk-12 den 14:e.

Avlämningsplatsen är i hypocentrum.
Explosionen förseglar algoritmen.

Då får vi plocka upp den ur hålet
innan det smäller.

På led.

Framåt.

Nästa.

Var är Neil?

- Han måste redan ha gått igenom.
- Jag fick inte ta farväl.

För det är väl farväl?

Jag skulle vilja säga
att du inte behöver göra det här.

Det värsta Andrej nånsin gjort mot mig
var det där erbjudandet.

Att släppa mig om jag gick med på
att aldrig träffa min son igen.

Jag skrek och svor

men han såg det på mig.

Jag övervägde det.

Kanske hatar jag honom mest av allt
för att han vet det om mig.

En chans att rädda sitt barn.
Du vet inte vad det betyder för en mor.

- Du har dödat människor du avskyr.
- Det är sällan personligt.

- EN döende man kanske inte räknas.
- Det räknas alltid.

Du ska inte döda honom, du är vår livlina.

Om vi inte lyckas stjäla algoritmen och
han tar sitt liv, tar han med oss i döden.

Gör din del, bara.

Det är den 14:e. Utanför Sibiriens kust.
Dags för oss att sätta igång.

Du fortsätter bakåt en dag till
så att du får tid att resa till Vietnam.

- Vem hjälper mig till yachten?
- Jag har nån som väntar.

Senare när du uppfostrar din son,
bär med dig den här.

Känner du dig hotad, tryck på 'Prata'
och säg var du befinner dig.

Vem får meddelandet?

Eftervärlden.

Stalsk-12.

En gömd stad där vad som helst kan hända.

Och idag, under tio minuter,
är det just vad det gör.

Ni är indelade i två team
för en temporal kniptångsmanöver.

Vi i röda teamet rör oss framåt.
För att skilja på varann bär vi de här.

Våra vänner i blå teamet, under
befälhavare Wheeler, är inverterade.

- Varför får vi inte se dem?
- Vi kanske skulle ogilla det som hände.

Om en timme fick de den här genomgången.

Sen släpptes de över hypocentrum, så
omedelbart inpå detonationen som möjligt.

Deras mål var
att undanröja och att sondera.

Vår genomgång bygger på deras erfarenhet.

Båda teamen har klockor som räknar ned.

Vår räknar ner från tio,
från landning till explosion.

För blå teamet är det omvänt.

Är ni inte i landningszonen vid noll,
kommer ni inte därifrån.

Förstår ni?

Vi rensar landningszonerna för blå teamets
evakuering, sen tar vi oss till staden.

Byggnaderna står öde, men vi har
blivit varse att det finns ett vändkors.

- Var redo för bitemporal motaktion.
- Inverterat artilleri?

Inverterat, konventionellt,
framåtgående och inverterade fiender...

På andra sidan staden stiger marken
fram till kanten över hypocentrum.

En utbrytargrupp tar den här tunneln
från staden till botten av hypocentrum.

Blå teamet hittade en ingång här.

Bomben finns i det här klippstycket,
högt upp

och ska utlösa ett ras
som förseglar grottan.

- Hur desarmerar vi bomben?
- Inte alls. Explosionen sker enligt plan.

Vårt jobb är
att misslyckas desarmera bomben

medan utbrytargruppen
obemärkt slutför sin uppgift.

- Och den är...?
- Inget du behöver veta.

Fler dumma frågor?

Bra. Då gör vi oss redo.

- Jag ville vara med i första vågen.
- Det finns ingen första våg.

Teamen arbetar samtidigt.

Gå inte på helikoptern
om du inte kan sluta tänka linjärt.

Vill du vara med i teamet
som stjäl innehållet i kapseln?

Absolut.

Det är vi.

- Vi är utbrytargruppen.
- Bara vi två?

Ingen som vet vad kapseln innehåller
får lämna fältet.

Så jag tänkte att vi kan reda oss själva.

Det är tolv meter till vattenytan.
Kan du hoppa?

Jag kan dyka.

Låt honom inte dö före min signal.

30 sekunder!

Kör!

Vi möts av en chockvåg. Håll i er.

Res er!

Där!

- Vi trodde att ni gått iland.
- Jag återvände för att överraska Andrej.

Chefen är inte kvar.

Säg till mr Sator att jag är här.

Och säg inget till de andra.
Jag städar upp.

Minor!

De sa att du hade gått i land.

- De sa att du hade flugit iväg.
- Jag ville vara med dig och Max.

Max är i land med Anna.

- Vi måste prata om det som hände.
- Det var bara ett dumt skämt.

Du tycker att jag är en usel mor.

Vi vet båda att jag värdesätter dig högre
än du värdesätter mig.

Jag vill att det ska bli bättre, Andrej.

Ta skydd!

Få hit ett pansarskott!
Skjut ner honom nu!

Understödseld! Sätt fart!

Wheeler!

- Bort därifrån!
- Kom!

Ives!

Utbrytargruppen. Här.

Solnedgången kommer att bli fantastisk.

Jag kallar tillbaka Max,
så delar vi stunden med honom.

Jag gör en drink åt dig.

Kom tillbaka med min son.

- Vi har ont om tid, vi kör!
- Om de ser oss, har allt varit förgäves.

- Vi behöver en avledningsmanöver.
- Oroa dig inte.

På min signal!

Raketgevär, avfyra mot grunden!

Byggnaden där, på min signal.

Tre, två

ett. Eld!

Eld!

Sätt fart!

Ingen återvändo nu.

Vad är det där?

Jag har lånat det av CIA.

- Vad är det?
- Sättet på vilket världen upphör.

Inte med en knall, utan med ett kvidande.

Jag förstår inte.

När jag tar det, är allt förbi.

Ta det inte än, då.

Varför inte?

För att vi har en solnedgång som väntar.
Och lite vodka kvar.

Och Max är här snart.

De trodde att det var du
och inte Anna som var i land med Max.

Bara du ser skillnaden, så.

Ett kort affärssamtal, bara.

Hör du mig, Mahir?

Kusten är inte klar!
Jag upprepar, kusten är inte klar!

Uppfattat.

Jag upprepar, kusten är inte klar!

Neil!

Neil!

Kör!

Vi har inget som kan spränga upp här.

Kolla om han har en granat.

- Hade han nåt?
- Ingenting.

Försök du. Kan du dyrka upp det?

Det hoppas jag inte.
Jag betalade mycket för det låset.

Vad tycker ni om min färds början
och er färds slut?

Det är lite väl radioaktivt.

Mitt öde har alltid
varit sammanflätat med strålning.

Vi arbetade där ingen annan gjorde det.

Jag träffade ett avtal med djävulen.

Pengar för tid. Vi sålde vår framtid.

Och nu tänker du begå samma misstag
för hela världen.

Det var inget misstag, utan den uppgörelse
jag kunde göra. Vilken gjorde du?

Du strider för en sak du knappt förstår

med människor du inte litar på
och inte berättar något för.

När jag dör, dör världen med mig.

Och din kunskap dör med dig

innesluten i ett gravvalv
som en anonym egyptisk byggherre

instängd i en pyramid med sin hemlighet.

Din tro är blind. Du är en fanatiker.

Vad är mer fanatiskt
än att försöka förgöra världen?

Det gör jag inte. Jag skapar en ny.

Någonstans, någon gång, drar en man
i ett kristalltorn i en spak

och både utlöser och förhindrar
världens undergång.

Nu kommer själva tiden att byta riktning.

Det solsken vi har njutit av

kommer att värma våra ättlingars
ansikten i många generationer.

Hur kan de vilja döda oss?

För att deras hav steg
och deras floder torkade ut.

Förstår du inte? De måste vända flödet.

Vi bär ansvaret.

Vill du fortfarande
att jag ska avbryta det?

Ja. Varje generation får ombesörja
sin egen överlevnad.

Det är precis det de gör.

Men inte du. Du är en förrädare.

Du dömer alla till döden
för att ditt eget liv är över.

Livet går vidare efter mig.

Inte din sons.

Min största synd var att sätta en son till
en värld som jag visste skulle gå under.

Tror du att Gud förlåter mig?

Vänta!

Vänta!

Herregud...

Täck mig!

Kör, kör, kör!

Du tror inte på Gud, eller på framtiden,
eller någonting du själv inte upplevt.

Resten är tro.

Och den har jag inte.

Utan den är du ingen människa,
bara en vettvilling.

Eller en gud, kan man säga.

Som sagt...

Herregud...!

Vår tid är förbi.

Jag skickar din kärlek till min fru.

- Jag har ju inte träffat henne än.
- Det stämmer.

Efter att du träffar henne, dör hon.

Jag ger henne min kärlek i stället.

Gör det inte!

Volkov...

Skjut honom i huvudet.

Nu räcker det med affärer.

Du har ingen aning om
vad jag pratar om, va?

Men det låter hemskt viktigt.

- Vart ska du?
- Ar inte du varm?

- Vad gör du nu?
- Jag spillde solkräm.

- Och?
- Det är halt!

Kom hit bara.

Vänd dig om. Du kommer att gilla det!

Jag klarar inte det här.

Jag låter dig inte tro att du vunnit.

Du ska inte dö i tron
att du tar oss med dig.

Du dör ensam, Andrej.

- Kom igen!
- Tunneln är förseglad, porten är stängd.

- Hör du mig, Mahir?
- Ja.

Avvakta. Jag upprepar, avvakta!

Se mig i ögonen.

Vad ser du?

Förtvivlan... eller ilska?

Jag är inte kvinnan som kunde älska dig
fast du sargade henne inombords.

Jag är den hämndlystna satmaran
du sargade utvändigt.

Helvete...

Hon har dödat honom, Ives.

Hon förivrade sig. Hon dödade honom.

Kom igen! Tror du att de klarade det?

Äh, vad fan...

Kat! Du förivrade dig!

Jag klarade inte att låta honom dö
i tron att han hade vunnit.

Jag visste att du skulle lyckas.

- För du lyckades väl?
- Jadå. Ta hand om dig.

- Du var ju inverterad.
- Jag bytte håll efter halva tiden.

- Ni såg ut att behöva hjälp här.
- Vi behövde hjälp där nere.

- Hur fick du upp låset?
- Det var inte jag.

- Behövde inte ditt team dig?
- Jag tar det på nästa vända.

- Allt väl, Ilves?
- När jag har hämtat andan, så.

Ingen som har sett det här lämnar fältet.

Okej.

Vi gömmer den.

Vi avslutar våra liv.

Endast så kan vi vara helt säkra.

Men vid vilken tidpunkt det ska ske
kanske var och en bör avgöra själv.

- Tänker du inte döda oss?
- Jo, om jag nånsin hittar er.

Men du tänker inte leta alltför intensivt?

Jo, det tänker jag.

- Du åker inte för att kolla Kat i London?
- Nej, det är alldeles för farligt.

Inte ens på avstånd?

Inte ens på avstånd.

Ives!

Vänta.

Ger du dig verkligen in dit igen?

Endast jag kunde
öppna porten i tid, visst?

Jag vet ingen låssmed som är så skicklig.

Förstår du?

Det är jag Som kommer in dit igen

och flätar in ett annat förflutet
i uppdragets väv.

Vänta, Neil.

Vi räddade just världen.
Vi får inte lämna något åt slumpen.

Kan vi inte förändra utfallet?

'Det som har hänt, har hänt.'

Det är ett uttryck för tro
i världens mekanik.

Inte en ursäkt att inte agera.

- Ödet?
- Kalla det vad du vill.

Vad kallar du det?

Verkligheten.

Låt mig gå nu.

Du berättade aldrig
vem som rekryterade dig.

Har du inte gissat det än?

Det var du.

Men inte när du trodde.

Du har en framtid i det förflutna.

För åratal sen för mig.
Om flera år för dig.

Har du känt mig i åratal?

För mig är nog det här
slutet på en fin vänskap.

Men för mig är det bara början.

Vi hittar på en del grejer.

Det blir skoj, ska du se.

Hela operationen
är en temporal kniptångsmanöver.

Vems?

Din!

Du har bara kommit halvvägs.

Vi ses i början, min vän.

Vi är de som räddar världen
från det som kunnat ske.

Världen får aldrig veta
vad som kunde ha hänt.

Och även om de gjorde det,
skulle de inte bry sig.

Ingen bryr sig
om bomben som inte sprängdes

utan bara om den som gjorde det.

Gör det innan pojken kommer ut.

Är det så du visar nåd?
Du gav mig ditt ord.

Och jag sa redan då
vad det skulle vara värt.

Att du kom hit, idag...

Hur visste du?

Cannon Place, klockan tre.
Det är nog inget...

Eftervärlden.

Cannon Place, klockan tre.
Det är nog inget...

Jag sa ju att du skulle behöva
se världen på ett annat sätt.

- Jag måste knyta ihop de lösa trådarna.
- Det var aldrig ditt jobb. Det var mitt.

Jag insåg att jag inte jobbade för dig.
Vi jobbade båda för mig.

Det är jag som är protagonisten.

Då är det bäst
att du knyter ihop de lösa trådarna.

Uppdraget slutfört.

Det är bomben som inte sprängdes.

Faran som ingen insåg var verklig.

Det är den bomben
som verkligen kan förändra världen.