All language subtitles for Tom.Segura.Disgraceful.Swedish-WWW.MY-SUBS.CO

TILLTRÄDE FÖRBJUDET FÖR TANDLÖSA

Mina damer och herrar...

Tom Segura!

TOM SEGURA

EN ORIGINAL-KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Oj!

Vad händer?

Jävlar. Tack, Denver.
Det där var fantastiskt.

Tack så mycket.

Jag önskar att jag var hemma nu.

Ta det inte personligt.

Det brukar vara min första tanke
när jag går in i ett rum.

Liksom: "Önskar att jag var hemma nu."

Ni tänker nog också så.

Ni tänker nog:
"Hoppas att det är bra"

men också: "Nu avrundar vi
så att jag kommer hem."

Det kan vara meningen med livet.

Folk brukar filosofera:
"Vad är meningen med livet?"

Det kan jag berätta.

Det är:
"Nu skiter vi i det här och går hem."

Men...

Som tur är för oss alla,
tror jag att vi är fem år från

att inte lämna huset igen.

Och det gör mig förväntansfull.

Det finns mycket som tyder på det
om man bara tänker lite.

Som den första grejen.
Tänker ni nånsin på

att man aldrig behöver åka hemifrån
för att köpa saker numera?

Liksom:
"Jag beställer saker online."

Nej, nej, nej. Du kan sitta på soffan,

ta fram telefonen, och om du är sugen
så liksom: "Jag vill ha bananer."

Och jag vill ha hammare.
Och en örnnäbb."

Och så säger de på Amazon:
"Det kommer på posten." Vad sägs om det?

Visst är det galet?
Du går inte hemifrån för att träffa folk.

Du borde det. Men du måste inte.

Du håller bara i en manick, typ: "Hej."

"Hejdå."
Och så har du träffat kompisarna.

Men det som tyder mest på

att vi snart kommer sluta gå hemifrån

är alla de reklaminslag om sängar
där man får hjälp att sätta sig upp.

Om du inte vet vad jag pratar om,
då har du inte tittat på TV.

Det finns massor av reklaminslag

där en kille kommer fram och liksom:

"Visst suger det att sätta sig upp?"

Nåt sånt. Och antagligen säger folk:
"Jo, visst suger det!"

Han säger: "Köp den här sängen.

Nu behöver du inte sätta dig upp mer."

Tydligen hjälper det mot snarkande.

Nej, du är en latmask.
Det är därför du köpte sängen.

Du låg bara där.

Du har sovit i flera timmar,
och din första tanke när du vaknar är:

"Jag orkar inte sätta mig upp.

Jag vill bara..."

Dags att vakna, din jävel.

Hur ska du förändra världen?

Om två år sitter vi i sängar
som hjälper oss att sätta oss upp,

och så säger vi bara: "Mat."
Och då kommer det fram en mekanisk arm.

Och sen säger du: "Bajsa."
Då öppnas en lucka.

Och så gör du det du ska...
Du bajsar i sängen.

Och sen säger du: "Jag är trött.

Nu vill jag vila mig."

Vi kommer väga 400 kilo.

Vilken framtid. Förresten...

På tal om vikt,
jag har gått ned en del på sistone.

Jag var med...

Jag var med i en viktnedgångstävling
med världens tjockaste man.

Och... Ja.

Ni kanske har sett honom.
Han heter Brent Crystals.

Jag slog honom för att jag är bättre,

men jag ville prata om nåt annat.

Jag gick ner ungefär 20 kilo, och... Ja.

Nu kanske ni sitter därute och tänker:

"Om du klarar det så klarar jag det."

Antagligen inte.

Titta på vad jag gör nu.
Kan du göra det här?

Jag trodde väl inte det.

Jag är helt enkelt grym. Men...

Vet ni vad som suger?
När man bantar inför så många

får man så mycket gensvar.

Folk säger: "Du inspirerar mig."
"Det var inte meningen."

Folk frågar
om jag kan hjälpa dem med vikten.

Jag svarar: "Absolut inte."

En kille var på mig 50 gånger.
"Säg nåt så jag kommer igång."

"Jag ska allt säga nåt.

När du ser dig i spegeln, säger du
'fan vad jag hatar dig'?

Då är du inte redo.

Ät mindre och gråt mer." Skicka.

Så säger jag.

Du frågade mig ju. Men...

Jag vill nog påstå att den stora boven
i dramat är Starbucks.

Det är sant.
De har en nationell träningskampanj

där de lurar dig att beställa mat.

Här är anledningen.
De vet att du ska beställa en dryck.

Sen leder de in dig på mat.
Du kör in och ska beställa nåt.

Du hälsas med:
"Välkommen till Starbucks.

Vad vill du ha att äta idag?"

Och då säger du: "Va?

Jag tänkte ta en kaffe."
De svarar: "Visst."

Vad vill du ha mer?

Du säger: "Kanske en korv?
Vad har ni egentligen?"

Jag respekterar inte det.
Jag vill ta tjuren vid hornen.

Ingen gör det bättre än kedjan In-N-Out
som finns på västkusten.

Om du aldrig har varit där...

...om du aldrig har varit på In-N-Out
får du pallra dig dit.

Och du borde gå,
så att du kan få uppleva

den skamligaste och ärligaste frågan
inom snabbmatsbranschen.

Du kör fram till luckan:
"En double-double, strips och cola."

Och så säger de:
"Ska du äta i bilen?"

"Ja, jag tror det."

Och då säger de: "Det är klart att du ska,
din fete fan."

Visst svider det?

"Bor jag i bilen?
Varför äter jag i bilen?"

Säger du nej så får du en påse,
det blir lite mer värdigt.

Om du säger ja så får du en bricka,
och så säger de: "Ät nu, din gris."

Det ramlar ner saker i knät:
"Plocka upp det där!"

Och du mumsar på.

"Tänkte du runka när du kommer hem
för att du är så ensam?"

"Du ska få en gratis milkshake
för att du är så sorglig.

Vi är i snabbmatsbranschen.
Du gör oss ledsna. Stick nu."

Man får inte säga "efterblivet" längre.

Det var här nyss. "Efterblivet".

Folk blir upprörda.

Jag stöder inte direkt argumenten mot det,

"Säg inte så." "Varför inte"?

"Tänk om nån som är det hör?"
Och du bara...

Vi har aldrig sagt det så där.
"Kolla på honom!"

Man säger det inte så.
Man beskriver en idé

eller en situation.

Din vän säger:
"Jag hämtar dig hemma hos dig,

och så åker vi till mig,
och så kan vi åka till dig sen.

Och så hämtar vi dina väskor.

Och sen kommer vi tillbaka hit efteråt.

"Efterblivet! Varför skulle vi göra så?"

Nu får man inte säga så.
Nu säger man liksom: "Lite... osmart."

"Din idé har en extra 21:a kromosom
om du frågar mig."

Inte samma sak.

Man får inte säga: "Fan vad bögigt."

Jag sa det ofta, ärligt talat.

Och det var aldrig för nåt sexuellt.

Jag sa det bara. Om du säger:
"En vatten, utan is."

Så kommer jag: "Fan vad bögigt."

"Varför har du så många ballonger?
Fan vad bögigt." Sånt där.

Det går inte an längre. För att förtydliga
kan man säga ordet bögigt.

Men då måste det vara riktigt bögigt.

Typ som att tio killar står på rad

och så har var och en av dem sin kuk
i röven på nästa kille.

Och de går runt och sjunger:

"Jag vill ha sperma. Ge mig sperma.
Jag vill ha sperma."

Då kan man säga att det är bögigt.

Till och med då säger de
att man ska ta det lugnt. Okej, jösses!

Man får inte säga "dvärg". Helvete.

Jag trodde aldrig
att det skulle förbjudas.

Man får inte säga det. Folk blir upprörda.

Jag sa det aldrig för att vara elak.
Ärligt nu, det var länge helt acceptabelt.

Det bästa med ordet dvärg, innan det
blev stötande, är att det är specifikt.

Man vet vad folk pratar om.
Det var det som var så bra.

Man kunde säga:
"Jag var på zoo idag och såg en dvärg."

"Matade de honom till lejonen? Vad hände?"

Men nu måste jag säga
"jag såg en småväxt person".

Och så säger du:
"Var det ett barn, eller..."

"Nej. Under 1,50, små händer."

"Jaså, okej."

Nu förstår ni vad jag menar.

Så...

Nu kanske ni sitter och tänker:
"Tom, vad är det vi kan säga, då?

Vad kan vi säga?" Det ska jag berätta.

Nedvärderande ord om vita.

Allihop.

Det är bara att köra på. Grodätare,
spagge, blekansikte, gringo...

Ha det så kul.

Kör hårt.

Om du inte är vit och så säger du:
"Menar du att jag kan säga det där?"

Ja, det menar jag.

Ingen bryr sig.

Ring din italienska vän imorgon
och säg: "Hallå din jävla spagge."

Och så säger han: "Jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte ett skvatt."

Det är inte
en historiskt utsatt folkgrupp.

Det bästa nedsättande ordet för mig
är nog honky. Jag ska säga varför.

Ordet i sig är så roligt.

Men av nån anledning har riktiga
vita rasister hakat upp sig på det.

Det är som en mätare på om nån är rasist.

Om de tycker
att det ordet är stötande, spring.

Se bara på nyheterna då de intervjuar
en lantis som varit i slagsmål.

"Vad var det som hände?"
"Han kallade mig honky."

"Tuppade du av
för att du skrattade så mycket,

eller vad hände?"

"Nej, jag knivhögg honom."
Man tänker: "Jävlar du.

Det är ju helt galet."

Jag betalar dig om du kallar mig honky.
Det är ett bra ord.

Jag såg ett slagsmål nyligen.
Det är hemskt, men jag tittade på.

Hur kan man inte titta?

Man tittar på alla slagsmål, liksom.
Det är det som är så konstigt.

Slagsmål är lite som avrunkningar.
Man vill inte direkt ha en,

men man tänker:
"Vi får se vart det barkar hän."

"Ska den få en puss? Inte? Okej." Lite så.

Jag gav det ett försök. Så...

Jag var i Philadelphia och tog en promenad
i parken, mitt på dagen.

Det är en vacker dag och en fin park.
Jag promenerar runt.

Plötsligt ser jag en vit kille.

Han ropar till en svart kille
en bit längre bort,

och kallar honom n...

Och...

När man hör sånt där ute bland folk,
tänker man bara: "Herregud.

Nu dör jag." Det är första tanken.

Och sen kommer en annan svart kille.
Han bodde kanske där i buskarna, för...

Han hoppade ut ur en buske, typ...

...om det står en buske här,

så såg jag en svart kille bara: "Nej.

Inte i min park."

Men det var bara jag som såg honom.
"Jäklar! Där kom han!" Så där.

Det blev som en film.

Han gjorde sig redo, helt orädd.

Han bara: "Han där? Okej."
Han sprintade fram genom parken.

Och så tacklar han den vita killen.

Instinktivt sa jag bara: "På honom!"

Sen insåg jag att jag var
den enda andra vita killen i parken.

Typ tio svarta vände sig om
och jag bara skrek: "Nej!"

"Han, han!

Vår han!"

Och de bara: "Va?"
Och jag: "Jag ska nog sticka."

Och sen dödade de den vita killen.

Ärligt talat,

jag bryr mig inte om de gjorde det.
Vet ni varför?

Det finns inget som heter lojalitet
för andra vita. Okej?

Jag menar, det finns,
men då är det uppenbart. De har facklor.

Men för oss andra...

Vi andra accepterar inte sånt.

Låt mig säga en sak.
Raslojalitet gör mig avundsjuk.

Som vit
ser man det med andra raser.

Asiater, definitivt svarta.

Det jag pratar om...
Om det händer nåt farligt.

Om det blir slagsmål,
och där är en svart kille.

Sen kommer en annan svart kille,
som inte känner honom:

"Jag ska hjälpa honom.

Bara för att vi är av samma ras.

Vi är bröder innerst inne."

Det imponerar på mig.

Om en vit hamnar
i samma situation, så blir det:

"Skit i honom. Jag känner honom inte.

Gör vad ni vill. Jag bryr mig inte."

Om du ligger illa till som han i parken

och väntar dig att jag ska hjälpa dig...

En sak borde du veta.
Du är på väg att bli mördad. Okej?

Jag tar bilder
medan du blir slagen gul och blå

och så laddar jag upp dem
med hashtaggarna ♪honky ♪dödhonky.

Fan ta dig, viting. Nu drar jag.

Det är fantastiskt
att få vara här i folkrepubliken Denver.

Det är en toppenstad, och...

Jag älskar det här.

Ni tar det nog redan för givet
med era avslappnade cannabislagar.

Och så glömmer ni bort vad vi alla
fick gå igenom en gång.

Vi är traumatiserade av det.
Jag hoppas att ni medger det.

Vi blev traumatiserade av vår uppväxt.

Om du är över fyra år gammal blir
du traumatiserad av vårt lands lagar.

Jag köpte gräs förra veckan.
Från samma kille som jag alltid köper av.

På en allmän plats.
Vet ni vad jag sa när jag fick det?

"Jag lägger det i bilen."
Och han svarar: "Varför?"

Och instinktivt säger jag: "Det är gräs."

Han svarar: "Du kan tejpa fast det
i pannan. Ingen bryr sig."

Och jag bara: "Just det, jag glömde."

Men vi, som nation,
har blivit traumatiserade

av alla de här hemska lagarna och folk
som blir satta i fängelse för gräs.

Det betonar hur absurt det är
att det inte bara var illegalt

och överdrivet så länge,

men det betonar också hur nästa generation

inte kommer tro på våra historier om det.

Det finns noll procents chans
att de förstår vad vi pratar om.

Som att säga till ett barn:

"Visste du
att duvor levererade brev till folk?"

Och de bara:
"Vad fan är det du säger?"

Det blir samma sak.

Jag sätter mig ner med min son:

"När jag var i din ålder och köpte gräs
så dog jag nästan."

Och han bara: "Varför då?
Brann det på 7-Eleven, eller?"

"De sålde det inte på 7-Eleven."

Pappa hoppade in i bilar med främlingar.

"Vart ska vi?"
"Lugn." "Okej."

Tre timmar tur och retur
för att köpa gräs.

"Hur mycket köpte du då?"

Marijuana för tjugo dollar.

Såna saker.

Jag köpte gräs från en snubbe
i en ensam trailer en gång.

Inte nån trailerpark. En enda trailer.

Den mest skrämmande boendesituationen
som finns.

Annat trailerfolk säger typ:
"Ut härifrån, för fan." Sparka ut dem.

Jag gick bara fram, jag var 15.
Killen bara: "Ska du köpa gräs?"

Jag bara: "Jävlar. Ja."

"Det kan vi göra."
Jag bara: "Okej. Tufft."

Han säger: "Vi måste åka och
hämta det." Och jag: "Har du det inte?

Är inte det ditt enda ansvar?"
Jag försökte spela cool: "Vi drar."

Han säger: "Jag hämtar det.
Du stannar här och vaktar."

Och jag bara...

"Okej."

Han säger: "Det finns en pistol
och ett gevär på sängen.

Om det kommer nån, skjut dem."

Jag var helt skräckslagen.

Men jag sa: "Vi kör på det."

Ja, fan, typ. Pang.

Sen sa han:
"Men skjut inte min mamma."

"Kan jag få en beskrivning isåfall?"
Vad sägs om längd och vikt på gamla mamma?

Inte alla gillar gräs. Det är lugnt.

Mina föräldrar ogillar gräs.
De är gamla. Jag älskar dem ändå.

Pappa är veteran från Vietnam.
Vissa av dem accepterar gräs.

Andra gör inte det. Vissa vill inte prata
om Vietnam. Det vill min pappa.

Vissa säger: "Jag vill inte prata om det."
Min pappa: "Vad vill du veta?"

Det här undrade jag som barn.

Jag frågade inte en främling detta,
utan min pappa.

Jag hade sett filmer. "Du var ju i kriget.

Dödade du nån?"
Första gången jag frågade sa han nej.

Så säger jag okej.
Jag frågar honom igen några år senare.

"Dödade du nån?" Han sa:
"Jag var löjtnant.

Jag var befäl. Det funkade inte så.

Jag sa: "Okej."
Några år senare frågade jag det igen.

Han sa:
"Jag kastade granater i bunkrar."

"Fanns det människor där?" Han svarar:
"Det fanns det."

"De var i småbitar när jag kom in dit."
Förra året frågade jag: "Dödade du nån?"

"Finns ingen bättre känsla
än att döda sin fiende."

Oj.

Jag minns första gången
som vi pratade om gräs.

Det var på julen, så det var speciellt.

Jag var 12 år gammal.
Min syster tog upp det.

Hon sa: "Jag vill röka gräs."

Och pappa säger: "Vill du veta
vad jag tycker om marijuana?"

Jag blev nyfiken: "Vadå, pappa?"

Han sa: "Jag var på fest en gång.

Nån tog fram en marijuana-cigarett.

Jag sa: 'Jag sticker härifrån.'"

Jag sa: "Cool historia, din nörd.
Har du fler?"

"Ja, en gång när jag var i Vietnam,

försökte en Viet Cong sälja gräs
till mina män.

Jag tog upp honom med ett grepp om halsen

slängde ner honom
och satte min M16 i ansiktet på honom.

Och jag sa: 'Om du kommer hit igen
dödar jag dig.'"

Jag svarade: "Har du några historier
förutom de där två?"

Herregud, det är ju jul. Chilla.

Två år efteråt kom det en hackspett
som var på vårt hus.

Det blir vettigt snart.

Hackspettar kan göra mycket skada.

Jag minns att min pappa betalade
500 dollar för att fixa huset.

En månad senare var hackspetten tillbaka.

Den här gången ringde inte pappa killen.

Han väckte mig, hans tonårsson,
på en lördagsmorgon.

Tänk dig att du sover i godan ro
och pappa viskar dig i örat

med sin pappa-andedräkt.

Han viskade i mitt öra när jag sov:
"Skjut en fågel åt mig."

Jag svarar: "Jag gör inte sånt."
Och han: "Du får komma på ett sätt."

Så jag sa: "Okej, löjtnant."
Jag tar fram ett luftgevär.

Jag sköt hackspetten.
Mitt i hacket, så den bara...

Den landade framför mig.
Den var så stor på nära håll.

Röda fjädrar, distinkta drag.

Jag var hänförd, la den i en påse
och slängde den.

Gick hem till min tjej
och berättade för hennes familj.

Det bör nämnas att min flickväns familj
just då

drev ett viltvårdscentrum. Så...

Det blev lite snett.

Jag hörde gafflar falla,
och så tittar jag upp.

Och hennes pappa säger: "Herregud.
Du dödade en långnäbbad trädklättrare.

Det är en utrotningshotad art."

Och jag svarar: "Oj."

"Min pappa tvingade mig."

Han sa: "Hur känns det,
när du vet att du gjorde det?"

Jag sa: "Det finns ingen bättre känsla
än att döda sin fiende. Det var toppen!

Jag älskade det.

De där fåglarna är utrotade nu.
Det var jag.

Jag bryr mig inte. Jag är galen." Så...

Jösses.

Visst hatar man folk?

Uppenbarligen pratar jag inte om er.
Men...

Nej, jag har varit på turné länge.
För länge.

Och ibland
träffar jag folk efter showerna.

Det är alltid lite av en chansning.

Jag har träffat galningar.

Efter en show nyligen
skakade jag hand med folk.

En kille kommer fram och...

Så säger jag: "Va?"

Och han bara...
Jag sa: "Vart jag kommer ifrån?"

Och han bara...

Jag sa: "Jag föddes i Cincinnati,
men jag har flyttat mycket."

Och han bara...

Och så jag: "Pratar du med mig just nu?"

Och han säger: "Ja."

Och sen inser jag att det han säger är:

"Jag kommer från Lafayette, Louisiana,
cirka 30 km söderut.

Det finns en del Seguras där.
Du kanske också är därifrån."

Och jag säger: "Nej, för fan."

Och sen insåg jag att vi har en befolkning

av cajun-folk mitt ibland oss,
som om de är samma folk.

Och det är de inte.

Varför har de rättigheter?

En kille hade modet att fråga mig...

Jag sa: "Frågade du mig
om det finns en Redbox i närheten?"

Sen sa jag: "Jag jobbar inte här."

Jag trodde att han skulle säga:
"Nu vill jag meddela

att jag är en seriefigur som nu lever."

Det här kan jag säga.

Jag stöder byggandet av en mur
om den byggs runt delstaten Louisiana,

för folket där är helt jävla galna.

Era träsktroll, vi behöver inte er.

Vad kommer vi sakna?
"Vart kommer ni få era räkor?"

Vilket bidrag.
"Inga fler alligatorer, eller räkor."

Inavlade jävlar. Så...

Era vita inavlade fån, vi behöver er inte.
Säg det till dem. De ser det här.

Fan ta dig, viting. Så...

Jag har nog checkat in på 400 hotell i år.
Och det följande har hänt

mer än sex gånger, utan överdrift.

För det mesta börjar incheckningen
på samma sätt.

Folket i disken frågar: "Efternamn?"

Det här var nyligen. "Efternamn?"

"Segura."

Och killen bara:
"Oj. Är du från Japan?"

Jag svarar: "Till hundra procent."

Så säger han: "Hit kommer inte
många japaner. Vad häftigt."

Så jag måste stoppa honom.
"Jag är faktiskt inte japan."

Och han: "Segura.

Segura!

Det låter japanskt."

Jag svarar:
"Det är för att du säger det så.

Det hade kunnat vara Smith,
och om du säger 'Smith...'

så blir det japanska."

Då säger han: "Vad är du, då?"
Jävligt oförskämt.

Det är ärligt talat aldrig viktigt
att fråga:"Vad är du?"

Ibland är det viktigt,
men inte... inte ofta.

När är det viktigt? Om man är sushikock,
revisor eller löpare.

Annars...

Ibland spelar det roll, så...

Då berättar jag.
Jag säger: "Segura är spanskt."

Han säger:
"Vad konstigt. Du ser vit ut."

Och jag: "Jag är vit."

Han svarar: "Men du är ju spansk?"
"Precis."

"Pratar du spanska?" Och så jag: "Jo."
Då svarar han: "Då är du mexikanare."

"Nej."

Och han: "Jag vet inte
vad som pågår längre."

Jag säger: "Det som pågår är
att du blev underkänd i SO.

Och du är inte särskilt bra
på geografi heller."

Han verkar lite nere. "Men du.

Det finns vita i Mexiko, det vet du väl?"

"Det visste jag inte."

Då sa jag: "Det finns vita där,
och svarta, till och med asiater.

Och konstigt nog är det så att
de där asiaterna, de pratar också spanska.

Man väntar sig det inte, men de bara:
'Dim sum...'

De är... asiater, som pratar spanska."

Som ni märker så pratar jag vacker
och helt perfekt spanska. Och...

Det är inte min egen förtjänst.

Min mor är från Peru,
och hennes engelska var inte bra.

Så hon pratade spanska med oss.
Och det var så jag lärde mig spanska.

Folk reagerar så olika
på att jag pratar spanska.

Antingen kommer det tvivlare som bara:
"Jävlar, du.

Tänk att det där kommer ut ur din mun.

Jag tror jag svimmar." Och jag bara:
"Det är inte arameiska.

Det är spanska. Varför...?"

De bara:
"Det ska inte komma ut ur dig, ju."

Antingen den reaktionen, eller:

"Jag pratar också spanska."
Och jag bara: "Det gör du inte."

"Jag pluggade det i fyra år
på gymnasiet."

"Jag spelade fotboll
under fyra år på gymnasiet,

och Broncos tittar inte åt mitt håll.
*Så nej, du kan inte det."

Din spanska suger.

Med stort "M" för mierda.

Vi talade spanska hemma,

så jag lyssnade mycket på spansk musik.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka

att musiken som man lyssnar på
påverkar vem man blir.

Jag lyssnade på Juan Luis Guerra,
en dominikansk sångare.

Han sjöng en massa kärlekslåtar.

Med titlar som "Si Tu Te Vas",
vilket betyder "Om du skulle lämna mig".

Och texten går:

"Om du lämnar mig,
så skulle mitt hjärta dö."

Jag är tio år gammal och bara:
"Jäklar. Jag vill inte att det händer."

Som motvikt
lyssnade jag mycket på Todd Shaw.

Ni kanske känner till honom med namnet
"Too Short". Han sjöng låtar...

...som "Blow Job Betty". Och...

Jag växlade fram och tillbaka
mellan de där två stora låtskrivarna.

Jag kom med vänster kula, höger kula
I hennes mun

Sperma på kinden är allt man såg

Och det är så jag lever nu.

Idag är det liksom: "Hola..."

Förlåt, mamma.

Förresten, finns det en bättre känsla

än att låta hissdörren stängas
framför näsan på nån?

Jag lät det ske på hotellet förut.

Jag fick en sån varm känsla.

Det kändes som om insidan av min kropp
kramade utsidan av min kropp.

Jag funderade på
varför det kändes så bra.

Det kan vara känslan av makt.

De flesta av oss har ingen makt
i vardagen.

Men om du är ensam i en hiss

är du hisschaktets herre.

Du får bestämma,
som kungen med vindbryggan.

Dörren kan hållas öppen eller stängas.

Du kan se på folk när de går fram...
"Nix." Ett knapptryck.

Du ser dörren stängas, och bara...

Ibland öppnas dörren igen
ett ögonblick senare: "Fan!"

Du får nervös energi, som ett barn.
"Nu är jag i trubbel."

Det är alltid en dam:
"Såg du mig inte?"

"Jag vet inte ens hur den funkar.
Så många knappar. Jag provade alla"

Jag har försökt komma på
var makten är jämnast.

Det kan vara på en parkering. Hör här.

Det spelar ingen roll vad du kör.

Om du kör nåt,
så är parkeringsplatsen din.

Och när du ska åka därifrån,

och andra letar parkeringsplats...

Visst är det härligt?

Du går tillbaka till bilen
efter att ha handlat,

och du är färdig och ser folk som bara...

"Var ska jag parkera?"

Och så ser de mig. "Ska du...?"

Och jag bara: "Jag vet inte.

Kanske."

Jag gillar att få dem att hoppas.
Gör ni sånt?

De väntar på bromsljusen.

De sätter på blinkersen,
som om det betydde:

"Mina blinkers. Det är min plats."
"Okej.

Har du understöd av polisen också?"

De vill se bromsljusen.

Det visar att man startar.
Så jag ställer mig på bromsen.

Sen släpper jag den.

Spänningen stiger.
Man tänker: "Oj, vad spännande."

Och sen brister det för dem, och de bara:
"Vad fan håller du på med?"

Och då säger jag:
"Jag äter In-N-Out. Jag...

Nu ska jag äta den här burgaren.
Det kommer säkert ta en timme."

Och så fort som de åker förbi:
"Nej, jag äter sen. Nu åker jag."

Ja. Jag är väldigt filosofisk.

Det känns som att livet handlar om timing.

Timing. När man ska dra sig ur,
när man... ska sluta torka sig.

När frågar man en professionell idrottsman

om hans autograf efter att de förlorat
på hemmaplan?

Jag tror att svaret är aldrig.

Som tur är
tycker inte en av mina vänner det.

Det är min favoritgrej som hände
under mitt vuxna liv, okej?

En av mina kompisar bor i Cincinnati.

Han är ett stort fan
av Cincinnati Bengals.

Ja, jag vet. De är tuffa. Så...

Han går till deras match, de förlorar,
inte så konstigt.

Och sen bestämmer han sig för
att vänta i tunneln

och be spelarna om autografer.

Om du är som jag kanske du undrar:

"Är du polare
med en åttaårig pojke, eller?"

Han är vuxen. Så...
Tänk dig att han står där i tunneln,

och bara: "Tjena killar.

Upp med hakan.

Kan jag få en autograf?"
Och tydligen hade alla sagt nej.

Och några sa "fan ta dig".

Tänk dig att dina hjältar säger så.

Herregud.

Och sen kommer Adam "Pacman" Jones
ut ur omklädningsrummet.

Om ni inte följer amerikansk fotboll
och bara:

"Jag vet inte vem det är."
Hur ska jag beskriva honom...

En gång gick han till en strippklubb
och då sköts en massa människor.

Det hände två gånger till. Jösses!

Jag kan beskriva känslan hos honom
som "pang-pang, på-pang-pang."

Det går inte att prata med honom. Så...

...min honky till vän...

...den största honkyn i Amerika...

...säger: "Pacman!

Signerar du den här fotbollen?"

Och han sa att Pacman sa: "Vad?"

Då hade jag definitivt sagt:
"Inte? Okej, det är lugnt."

Min vän bestämmer sig för att förtydliga.

Han bara...

"Det är en fotboll. Ni spelar med den.

Jag tittade på er.

Signerar du den här?"

Och han sa att Pac säger:
"Vad fan sa du till mig?"

Och nu tänker jag:
"Varför är du kvar?"

Han bara: "Jag tror det är för
att jag skitit på mig nu."

Men han ser en chans.
Pac går fram till honom:

"Vad sa du?" Och min vän säger bara:
"Du. Det är en fotboll.

Den är till min pappa.

Min pappa älskar dig."

Han sa att Pacman tittade på honom och sa:

"Säg till den jäveln att det uppskattas."

Nu är den historien slut, men...

Visst är det härligt med kombinationen
att argt säga:

"Säg till den jäveln", men sen:
"Glöm inte att tacka."

Jag vill införliva det i mitt liv.

Jag var på en flygplatsbar,
de ropade ut min avgång.

Bartendern säger: "Nån bjuder dig på
en drink." "Hälsa och tacka den jäveln."

Och han säger:
"Vad i helvete var det du sa?"

"Jag uppskattar hans jävla morsa.
Säg det."

Skitstövel. Så...

Jag jobbar fortfarande på det. Så...

Som jag sa
träffar jag många människor.

Jag mötte en kvinna efter en show nyligen.
De får komma på mina shower.

Ser ni? De finns. Och...

Hon kom fram och var liksom...

En väldigt specifik sorts kvinna.

Det där var som en imitation
på 0,2 sekunder.

Alla bara: "Jag vet vem du pratar om nu."

För alla städer har...

Det bästa var

om man sa: "Varför skrattar du?"
"Det gör jag inte."

Okej.

Så hon kommer fram till mig: "Rolig show."

Och jag säger: "Tack. Tack, din jävel,
jag uppskattar det." Så jag säger...

"Tack."

"Tänkte du gå och runka överallt
i hotellrummet nu?" Och jag...

Jag sa: "Jag ska nog välja ett ställe.
Jag tänker inte..."

Hon säger: "Jag fattar."
Och jag: "Bra."

Sen säger hon: "Jag är superkåt."
Och jag säger okej.

Hon säger: "Jag är kåt som killar blir."
Och jag: "Det är du inte."

Hon svarar: "Jo... det är jag."

Och jag säger: "Verkligen inte."
Och hon säger: "Varför säger du det?"

Och då säger jag:
"Låt mig berätta.

När jag var ny på college
såg jag ut så här.

Jag såg ut som om jag var 47.

Det skrämde de andra studenterna.

De såg mig och bara:

'Är du administratör här?'

Och jag: 'Jag är ny. Jag är 18.'

Och de bara: 'Du är knarkpolis.'

Jag föddes sån här.
Jag är 41 Jump Street. Så...

Med det här ansiktet kom ett stort ansvar.

Jag köpte alkohol till hela korridoren.

Inte till tre, eller så...
Till alla. Det var enkelt.

Jag såg så gammal ut,
att när jag gick in på spritbutiken,

sa de typ: "Goddag, herrn. Hur är börsen?"

Jag köpte sprit. Alla fick sprit.

Jag gjorde samma sak med porr.

Innan ni frågar:
"Varför gjorde du så för?

Ni kunde ha tittat på nätet."

Berättelsen ägde rum år 1997, och...

...laddningstiderna var enorma då.
Det är sanningen.

Jag vet inte om ni minns
det sena 90-talet,

men porren då var liksom...

Vem försöker jag lura?
Jag använder ju höger hand.

Tänk nu på att jag inte köper porr
till några få bara.

Det är till en hel byggnad
med 18-åriga snubbar på college.

Det är svårt att tänka sig hur stora
och specifika de där beställningarna var.

Jag gick dörr till dörr och fick kontanter

och en önskelista.

De sa typ: "Jag vill ha svarta kukar,
rövar och fötter." Och jag: "Okej."

Inser ni hur psykiskt störd jag verkade

när jag gick in i en porrbutik
med en inköpslista. Liksom...

"Mamma blir arg om jag glömmer."

En dag går jag och köper
en hel drös med porr.

Innehavaren kommer fram:
"Du borde gå till en annan butik."

Jag tänker: "Konstig sak att säga
till sin bästa kund."

Jag frågar varför, han säger:
"Du kommer gilla det."

Så jag säger okej.

Jag går. Han skickar mig till...

Jag vet inte om ni nånsin har varit
i en byggnad av betong

utan skylt eller adress.

Den sortens byggnad som bara:
"Gissa vad som finns härinne."

Jag går in och ser en man som är klädd
i blåställ, utan T-shirt.

Vi alla vet nog
att det är den officiella uniformen

för den sista killen som du träffar.

Den killen...

...står bakom disken.

Han tittar upp och ser mig.

De första orden som kommer
ur munnen på honom:

"Pissfetish?"

Och jag svarar: "Va?

Nej."

Och han: "Jag har en full blåsa.
Vill inte slösa bort det."

Och jag tänker: "Vad i helvete?"

Jag sa: "Är det sånt ni gör här?"

Och han svarar: "Bland annat."

Jag säger: "Okej, visa mig runt.

Låt mig se vad ni har." Liksom.

Jag vill inte verka trångsynt.
Han visar mig runt. Filmer och leksaker.

Så säger han: "Vi har ett bås.
Du kan betala." Jag svarar: "Jag fattar."

"Men det här är VIP-båset. Som du
kommer märka finns det ett hål i väggen.

Om du står där kan det hända
att nån sticker in fingret genom hålet.

Och så gör de så... här. Om du är sugen,
så sticker du kuken i hålet,

och så... kommer nån suga av dig."

Och jag mitt pucko säger:
"Är det en kille eller tjej?"

"Ser du några andra bilar
på parkeringen, Junior?"

Jag blev lite bajsnödig då.

Rädslan spred sig genom min kropp.

Jag insåg att jag skulle bli kidnappad
och våldtagen av herr Knull så jag sa:

"Det räcker med filmerna. Tack."

Så damen, när du säger att du är kåt
som en kille,

frågar jag dig, är du villig
att gå in i en mystisk byggnad

och vänta bakom en vägg

på att en främling ska sticka kuken
genom ett hål i väggen?

Och sen...

...polerar du den för skojs skull?

För så vilda är män.

"Nä, så kåt är jag inte."
Och jag: "Jag vet."

Jag känner ett ansvar för att
påminna kvinnor om vilka svin män är.

Om du är kvinna och är här med en man,

ska du veta att han är två drinkar bort
från att gå till båset. Ärligt talat...

Jag är inte bättre.

Om han svarat "jag vet inte"
på frågan om det var en tjej eller kille

hade jag sagt: "Inte jag heller."

"Hon har en väldigt stubbig haka.

Vart gick du, mannen? Jag såg inte." Okej.

Där tappade jag bort några av er.
Så kan det gå. Så...

Nu tänker vissa av er:

"Min man skulle aldrig göra så." Visst.

Vill du veta vilket svin din man är?

Han är så mycket av ett svin
som du låter honom vara.

Varje man har obegränsad svin-tential.

Det behövs bara en liten vink från dig.

Omvänt gäller inte. Fascinerande, va?

Som kille kan du inte säga:
"Slicka bakifrån."

Då kommer hon säga: "Vad fan
sa du nu?"

En kvinna kan säga så,
och vi bara...

"Jag tar med lite hem också."

Jag börjar bli äldre. Alla blir ju äldre
men jag känner mig gammal.

Och jag vet att ni tittar och bara:
"Du är ju perfekt."

Men det är på utsidan.

Vet ni vad som stör mig mest?

Det är att synen försämras.
Särskilt om man har haft perfekt syn.

Jag har aldrig ens tänkt på det.
Förut hade jag extremt bra syn.

Kunde läsa en skylt
på tio kvarters avstånd. "Jag ser den."

-"Hur kan du se den?"
-"Jesus älskar mig. Jag ser den nu."

Och nu kisar jag hela tiden.

Eller så tittar jag så här.

Folk bara: "Mår du bra?"
"Jadå. Jag tittar bara.

Brukar inte du göra det?"

Det är hårt att acceptera.
Jag har förnekat det.

Vet ni var man inte kan förneka
det längre? På Vägverket.

Jag förnyade körkortet.
Man ska skriva på och betala.

Nonchalant säger hon:
"Kan du läsa rad tre?"

Jag var fortfarande arrogant.
"Kolla in det här.

A, X, G, L, sju."

Hon säger: "Sju?"

Och jag: "Vad fan är det där?

Jag tror aldrig att jag sett
den symbolen förut.

Hon säger: "Det är ett T."

Så då sa jag...
"Nära i alla fall."

"Ja, du har rätt. Det är ganska nära."

Det är på Vägverket i Los Angeles.

Jag går därifrån. Jag får panik.
Jag går till min läkare.

Jag går till samma skitstövel till doktor
som jag gått till under tio år.

Jag går in på hans kontor.
"Kolla upp min syn."

"Du borde göra en prostataundersökning."

"För mina ögon? Jag är inte ens 40."
Han säger: "Prova."

"Prova?

Som en sorbet?
För att se om jag gillar smaken?"

Och så han: "Ja."

"Okej, du är min läkare." Jag klär av mig
och ligger i fosterställning.

Han tar på glidmedel. Det är massor.
Jag hade ingen aning.

Jag bara: "Det är därför jag aldrig
har lyckats förut."

Och så säger han: "Du kommer känna
ett tryck."

Och det är min kuk...
Det är mitt finger, så där.

Det är lite roligt.

Men om nån ska trycka in fingret i röven

så skrattar du när de säger det.
Det kan jag lova.

Bara för att man uppskattar det.
Liksom: "Du sa kuk."

Helt galet.

Och så kollar han,
ganska aggressivt också.

"Känns det bra?" Och jag: "Det är okej."

Sen säger han:
"Om du vill ha ett andra utlåtande

så kan jag stoppa in ett finger till."

Då säger jag...

"Ta ut ditt finger."

"Sluta skratta, då.
Du klämmer fast mig när du skrattar.

Jag får inte ut fingret
förrän du slutar skratta."

Och så säger jag: "Ta ut det. Nu."

Jag sätter mig upp.
"Gjorde du undersökningen

så att du kunde skämta med mig?"

Och så säger han ja. Och jag svarar:
"Det var faktiskt roligt."

Sen testade han synen på mig.
Han tvättade händerna först.

Och han säger: "Du har rätt.
Du har latent långsynthet."

"Vad betyder det?"
Nu får ni höra vad han sa.

"Du har alltid sett dåligt.
Du visste bara inte om det."

"Kan jag få en närmare förklaring?"
Så säger han: "Tänk så här.

Dina ögon har kämpat för att få dig
att tro att du ser bra.

Nu är de trötta.

Och därför är du här."

"Men det är ju som om jag sa
att jag är ung och så blev min hud trött.

Nu är jag gammal."

Han: "Intressant sätt
att se på saken." Jag: "Nej, då."

"Jag är bara gammal och blind."
"Och flintis."

Och jag: "Jag vet. Jag hade hår,
men det blev trött och föll av."

Han säger: "Nu fattar du."
Och jag: "Men du.

Hur får du betalt för det här?"

Jag förstår varför ni skrattar
åt mina brister.

Brister är roliga. Det är de.

Handikapp är det inte.

Vissa är det.

De flesta är inte det. Ni vet.

Massa pengar eller en filt.

Det är illa, men...

Resten kan diskuteras.

Om du sitter där och bara:
"När är det ro-ro-roligt?"

Som tur är har jag tre exempel.

Först och främst...
Foreign accent syndrome.

Vissa av er känner till det, vissa inte.

Det finns. Ni kan kolla upp det sen.

Vissa människor får hjärnskador.

Inte roligt.

Men när de vaknar så pratar de sitt språk
med utländsk accent.

Väldigt roligt.

Jag utmanar er att se på intervjuer
med de här människorna och inte skratta.

Förstår ni?

En bonde från Alabama
som normalt låter så här.

Killen... slår i huvudet och nu liksom:

"Släpet på traktorn... föll."

Är det inte roligt, din jävel? Verkligen?

Det bästa fallet av foreign
accent syndrome var i Storbritannien.

Det var inte bara en brittisk kvinna
som hela sitt liv bott i Storbritannien,

hon hade heller aldrig lämnat sin hemstad
på 33 år.

Hon var med om en olycka
och när hon vaknade pratade hon engelska

med kinesisk accent.

Hörde ni vad jag sa nu?

Tror ni nu på Gud
och hans fantastiska humor?

En brittisk dam som hela sitt liv bara:

"Goddag. Det blåser lite idag, va?"
Så där.

Nu säger hon: "Jag har inte haft
min konversation, det är över tre år nu."

Har ni nån aning om hur svårt det är
att säga det utan att kisa?

Sen...

...om ni börjar skruva på er, typ:
"Oj. Hånar han asiater nu?"

Nej. Hon är vit. Det är lugnt.

En vit... brittisk dam råkar bara säga:

"Vill du ha... en kopp te?

Smakar bra?

Du vill ha mjölk?"

Du vill ha kaka?

Bra.

Jag suga dig nu?"

Jag vet inte, jag.

Hon är en trevlig dam.
Hon säger vad hon vill.

Om du sitter där just nu och bara...

"Det här är inte roligt."

Oroa dig inte. Jag har två till. Så...

Vad sägs om persistent genital
arousal disorder?

Det är ett fint namn för:
"Ständigt kåt men inte kåt".

Det finns folk som får orgasmer
varannan minut.

De kan inte jobba.

Varför kan de inte jobba, Tom?

De får orgasmer hela tiden.

Det är inte lämpligt om du bara:
"Får jag prova den här tröjan?"

Och killen bara...

"Strunt samma. Jag har min gamla.
Jag vill inte ha din jävla tröja."

Tänk er att man säger:
"Apelsinjuicen är slut."

"Ge mig vatten, det är för mycket socker
i det där."

Vissa lider av båda åkommorna.
Det är ovanligt, men kan hända.

Kan ni tänka er det?

Du går in och bara:
"Ledsen att din far gick bort."

Och han bara...

"Det är skönt."

Jag hittade på det.
Det är inte sant, men...

Den där var billig, men rolig. Så...

Om ni inte är med på tåget än
kan vi väl ta en gammal goding?

Vad sägs om Tourettes syndrom. Ja.

Om ni inte hört talas om det
så kan jag berätta.

När jag gick i femman fick jag börja
i en ny skola på en onsdag.

Det glömmer jag aldrig. Det var en katolsk
skola och de hade mässa på onsdagar.

Tänk dig att du är en ny elev
på en ny skola. Du känner ingen,

och det första du gör
är att gå till kyrkan.

Jag går in
och prästen börjar gudstjänsten.

Han säger: "I faderns, sonens..."

Och killen i raden framför säger:

"Knulla i fittan."

Och jag bara...

Ingen reagerade. Prästen bara fortsätter
med gudstjänsten.

Grabben säger: "Slicka pungen!

Fan ta dig!"

Jag skrattar jättemycket.

Jag vet att jag inte borde det.
Det låter som om jag har en stroke.

Jag är tio. Jag...

Jag får tårar i ögonen.

Och till sist får jag ur mig:
"Varför skrattar...

...ingen annan?"

Killen bredvid mig säger:
"Han har Tourettes.

Man tröttnar."

Jag gick på den skolan i tre år.
Jag tröttnade aldrig.

Det var...

...den största gåvan som Gud gav mig.

Och jag ska säga en sak.

Den bästa dagen i mitt liv,
fram till den dag min son föddes,

var dagen då vi fick en vikarie,

och ingen hade sagt nåt om killen.

Ni kan definitivt föreställa er det.

Det var fantastiskt.

Jag såg på när en tioårig kille
fick en vuxen kvinna att bryta ihop.

De stackars vikarierna
vet inte vad som pågår.

Hon gick in...
Ingen hade varnat henne.

Och hon bara: "Läs kapitel tre."

Hans tics ökade gradvis. I början
satt han på lektionen och bara...

Hon säger: "Vad står på?"
Vi bara...

"Hon vet inte."

Han gjorde det varje dag.

Han tog pennor och målade på sin tröja.

Varje dag. Hon märkte inget.

Så ser hon det. "Vad gör du?"
"Vad tror du, subba?"

Han börjar måla sig i ansiktet.

Och så säger hon: "Sluta."
Han säger: "Fan ta dig, bitch."

Och hon bara: "Vad är det som händer?"

Vi säger: "Det är sån Kevin är.
Varför gråter du så?"

Hon tog livet av sig. Hon dog.

Hon slutade vara lärare, men hon mår bra.

Jag vet.

Vissa av er bara:
"Vilken idiot han är."

Jag är faktiskt inte så hemsk.

Jag blev pappa nyss. Vad sägs om det?

Ja. Det är fantastiskt.

Killar pratar med mig.
Jag vet inte varför de litar på mig.

"Borde jag?"

Och jag bara: "Självklart.
Det är fantastiskt.

De är underbara.
Och det är lätt att vara pappa.

Det är enklare än att vara mamma."

Här är allt du behöver göra
för att vara en bra pappa.

Lämna inte ditt barn.

Det är allt du behöver göra.

Jag tror att det är svårare
att vara mamma,

särskilt i början.

Det är därför jag inte gillar
när män klagar.

Jag har vänner som bara:
"Mitt barn gråter ofta."

Jag säger: "Ja, du är hans pappa.
Det är därför han gråter."

Om det första jag såg varje morgon var dig
hade jag också gråtit."

Han gråter inte, han kan bara inte prata.
...betyder nåt. Kom på det.

Det är därför de är så söta.
Visste ni det?

Så man inte ska strypa dem.

Min son är så jäkla söt.

Inte som en asiatisk bebis,
men i närheten.

Asiatiska bebisar är sötare
än både kaniner och valpar.

Jag hade kastat bort 20 vita bebisar
om jag fick en asiatisk en.

Men turligt nog är växelkursen
bättre än så, så... Fem? Jag vet inte.

Kan vi sluta upp med att tro på myten

att det är osjälviskt att få en bebis?

Folk säger sånt.
"Det är det mest osjälviska...

...som man kan göra." Det är det inte.
Det är själviskt.

Nödvändigt, men själviskt. Varför?
Du älskar en miniversion av dig själv.

Vad är mer själviskt än det?

"Helt fantastiskt.
Bebisen ser ut som mig.

Jag har aldrig älskat nåt mer
i hela mitt liv.

Mina favoritdelar av dig
är dem som ser ut som mig.

Vissa delar ser ut som dig.
De är okej, men...

...delarna som ser ut som mig
är fantastiska.

Jag gör allt för dig, för det känns
som om jag gör det för mig själv.

Du är bäst, splitternya mig.

Det är vad du gör.

Du befolkar världen med fler av dig själv.

Du säger: "Jag är fantastisk.
Här är en till mig."

Behöver vi verkligen fler?

Gör vi det?
Martin Luther King Jr. hade fyra.

Jag fattar. Han borde ha haft tio.

Men du?

Du är exalterad över: "Rea på krabba
på Costco på söndag."

Det behövs inte flera du.
Du kanske skulle sluta.

Jag ska vara ärlig nu.

Om ni nånsin har funderat
på föräldraskapet,

så kommer ni inte ha tid mer.

Det är okej, för det finns ögonblick.
Tid och ögonblick är olika saker.

Vad är tid? Tid är typ, imorgon.

Man sover till tolv
och så äter man i sängen.

Och sen tänker man: "Inte idag."
Och så lägger man sig igen.

Man har mycket tid på sig.

Ögonblick är typ
att man tar en klunk av nåt. "Gott."

Så är det över. Förstår ni?

Man lever i ögonblicken.

Onani är viktigt.

Man uppskattar det mer som förälder.

Jag ser fram emot onani mer än sex.

Vet ni varför? Jag vet att det blir skönt.

Jag älskar det.

Jag rensar ur sängen.
Hundarna kan titta, men ingen annan.

Nu ger jag mig själv pikar. Gör ni det?

Jag ligger i sängen och bara:
"Vem är en duktig pojke?

Vem är duktig? Vem är stygg?"

Och så tar jag tag i kulorna bakifrån,
och bara: "Vem var det?"

Var det...?

"Tog du med nån? Jag tog inte med nån."

Det gör det spännande.

Det är sant!

"Coola skor, Tom. Var köpte du dem?"
Jag ska berätta. Så...

Jag gjorde shower
uppe i Portland i Oregon.

Det var några stycken. Stora, som den här.

En grupp kom fram till mig efteråt och sa:

"Vi såg att du har Nikeskor.
Gillar du dem?"

Jag säger ja.

"Vill du komma till Nikes huvudkontor
imorgon?" Jag sa: "Nej."

Jag gillar era skor,
men jag vill inte se ert kontor."

"Du kan handla i personalbutiken."
Då säger jag: "Vad är det?"

Han svarar: "Det är ett lager
där alla våra produkter finns.

Du får 50 procents rabatt."

"Är det okej om jag hyr en flyttbil
och tömmer butiken imorgon?"

Han säger: "Gör så du."
Jag blir glad. Han ringer morgonen därpå.

"Du kan komma till kontoret
men du får inte handla i butiken."

Jag säger: "Varför?" Och han svarar:
"Ditt namn hade en varning i systemet."

Jag bara: "Varnad. Hos Nike.

För att jag inte gör sit-ups?
Vad handlar det här om?"

Han säger:
"Nej. Du är en influensperson."

Jag säger: "Ursäkta?"

Han säger: "Du är underhållare.
Vi kallar det influensperson.

Du får inte handla i butiken."
Jag säger: "Vad knäppt."

"Prova med underhållningsavdelningen."

"Vad är det?" "Det är gratis."
Jag säger: "Okej."

Så...

Jag får numret och ringer.

Och killen svarar:
"Nike underhållning."

Och jag säger: "Hej. Tom Segura."

Och så säger han: "Okej."
Och jag: "Jag är en influensperson."

Han säger: "Okej." Och jag:
"Jag ringer om mina gratisgrejor."

Och så säger han: "Jaha." Och jag:
"Hur ska vi göra?"

Och så säger han: "Vi återkommer."

Och jag: "Okej."

De ringde aldrig, så jag köpte Adidas-skor
för 130 dollar. Så...

Fan ta er, Nike!

Vi får se om ni klarar er
utan mina köp nu.

Vet ni hur galet företag det är?

Jag berättade samma sak
i New York på en show.

Nästa dag ringer en chef på Nike
till min mobil.

Han ringer och säger:
"Jag var på din show igår.

Det var oförskämt
att du berättade det där."

"Enligt mig är det oförskämt
att jag inte fick mina gratisgrejor."

"Du borde sluta berätta det där."

Och jag säger: "Fan ta dig.

Ring mig inte, för fan."

Och så säger han: "Fan ta dig."

Och jag:
"Varför byter du inte min blöja?"

Och han säger: "Va?"

Och jag: "Du hörde mig."

Det var då som jag insåg

att vi har en fantastisk förolämpning
som vi inte använder tillräckligt ofta.

Varför finns inte "byt min blöja"
med i ordboken?

Den ultimata förolämpningen.

Det borde vara: "Fan ta dig."

"Knulla din mamma."
"Byt min blöja." Där fick du.

Allvarligt. Rappare borde ha dem
i sina videor:

"Byt blöja på mig, bitch."

Presidenten i ett annat land borde säga
till våran...

"Byt blöja på mig, brandgula man."

Och lyssna.

Om du är förälder vet du precis
varför den förolämpningen är så bra.

Om du inte är det
kan jag berätta en hemlighet.

Det finns en anledning till att rövhålet
är den enda kroppsdel man inte ser.

Det är som en skräckfilm.

När man har en knodd
blir det första parkett i flera år.

Min son bajsar med ögonen stängda.

Jag vet inte hur ofta ni gör så.
Två gånger om året?

Kanske den dagen du är tillbaka
från Cancún,

eller när du säger till damen
på thairestaurangen:

"Jag gillar stark mat."

Varje gång min son bajsar
så gör han bara...

Och när han är färdig tar han ögonkontakt,
och du bara: "Oj."

Han trycker ut det sista
och stirrar dig i ögonen.

Han bara... Och du bara:
"Vad äcklig du är. Usch."

För en gångs skull vore det trevligt
om jag, när jag byter blöja på min son,

ser honom titta på mig och bara:
"Din jävel, jag uppskattar det."

Och så säger jag:
"Ja. Jag uppskattar dig."

Tack, Denver. Det var kul.

Ha en underbar kväll. Jag uppskattar er.

Tack så mycket.

Ni är bäst.

Tack så mycket. Ni är grymma. Älskar er.
Godnatt.