All language subtitles for Les.Miserables.1998.1080p.BluRay.x264.AAC.TomX.swe

Här kan ni inte sova.
Varför går ni inte till ett värdshus?

- Varför tror ni?
- Har ni frågat folk?

- Jag har frågat överallt. Gå nu.
- Ni har inte frågat där.

Knacka på den där dörren.

Vem kan det vara?

Kan ni undvara lite mat?
Jag är straffånge.

Jag heter Jean Valjean. Jag har
avtjänat 19 års straffarbete.

De frigav mig villkorligt. Jag måste
inställa mig i Dijon på måndag-

- annars sätts jag i fängelse igen.
I mitt pass står att jag är farlig.

- Ni får gärna äta med oss.
- Ni såg mitt pass.

Jag vet vem ni är.

Släpper ni in mig?

Vilket brott har ni begått?

Jag kanske mördade någon.

- Hur vet ni att jag inte mördar er?
- Och ni att jag inte mördar er?

Var det ett skämt?

Vi måste lita på varandra.

Jag har inte mördat någon.
Jag är tjuv.

Jag stal mat. Men jag sonade
mitt brott. 19 år i kedjor.

De släppte ut mig med gult pass.
Vad ska jag med det till?

Jag måste till Dijon, och sen?
Svälta ihjäl?

- Nu börjar det riktiga straffet.
- Människor kan vara orättfärdiga.

Människor? Inte Gud?

Vem ni än är, tack.

En bit mat och en säng att sova i.
En riktig säng.

I morgon är jag en ny människa.

Är det någon där?

Vi får använda träskedar.
Jag vill inte höra mer om det.

Förlåt att jag stör. Jag hade
ögonen på den här karlen.

- Tack, gode Gud.
- Jag är arg på er, Valjean.

- Vad har ni gjort med ögat?
- Han var vår gäst i natt.

Vi sökte genom hans ränsel
och hittade allt detta silver.

Han påstod att han fått det av er.

Givetvis gav jag honom silvret.

Men varför tog ni inte
ljusstakarna? Det var dumt.

Madame Gilot, hämta ljusstakarna.
De är värda 2000 franc. - Snabbt!

Monsieur Valjean
har förlorat mycket tid.

- Glömde ni att ta dem?
- Sa han sanningen?

Naturligtvis.
Tack för att ni kom med honom.

Släpp honom!

- Släpper ni mig?
- Förstod ni inte vad biskopen sa?

Madame Gilot, bjud dessa män på vin.
De måste vara törstiga.

Tack.

Och glöm nu aldrig...
Ni lovade att bli en ny människa.

Jag lovar. Varför gör ni det här?

Jean Valjean, min bror,
ni tillhör inte längre ondskan.

Med detta silver köpte jag er själ.

Jag har friköpt er från fruktan och hat.
Jag ger er åter till Gud.

NIO ÅR SENARE

God middag, kapten. Jag är Javert,
den nye polisinspektören.

Just det. Jag har väntat på er.
Jag är kapten Beauvais.

- Hur var resan?
- Ni har inte tittat på mina order.

De är säkert i ordning.
Har ni ätit...

Jag vill att ni följer reglementet.

Nåväl...

Allt är i sin ordning. Ni har nu
befälet över Vigau-polisen.

I Paris är läget eländigt, med
kriminalitet och smutsiga gator.

- Här är förhållandena mycket bättre.
- Ja.

Vill ni se stadens tegelfabrik?

Den här vägen.

- Vem äger fabriken?
- Borgmästaren - en gång arbetare.

Den gick omkull för fem år sen
och han köpte allt för 500 franc.

Vid närmare eftertanke borde jag
inställa mig hos borgmästaren först.

Borgmästaren synes vara kraften
bakom allt, säkert ett geni.

Han är enastående.
Fast också en smula excentrisk.

- På vilket sätt?
- Han är skygg, lever som eremit.

Ville inte ens bli borgmästare.
Men stadens fäder insisterade.

- Inte äregirig, men framgångsrik?
- En gåta, men jag tycker om honom.

Jag tycker om honom
och tycker synd om honom.

För att han är ensam.
Här är det.

- Bor han här?
- Konstigt, va? Rena arbetarbostaden.

God dag, borgmästaren. Den nye
polisinspektören vill anmäla sig.

- Det behöver han inte.
- Låter ni inte honom anmäla sig...

Ja, då tror jag
att han börjar gråta.

Monsieur le maire,
jag är inspektör Javert.

Jag har äran att inställa mig för
tjänstgöring som polisprefekt.

- Förlåt. Vad hette ni?
- Inspektör Javert.

- Har ni papper?
- Ja, jag borde ha gett er dem.

Bra. Tack.

Kapten, se till att inspektören
finner sig till rätta. Adjö.

Arbetar män och kvinnor för sig?

Borgmästaren byggde fabriken så.

- Jag sa att han är excentrisk.
- Nej, kapten.

Han bryr sig om hederliga kvinnor
och vill värna deras dygd.

Mycket lämpligt, mycket klokt...

Ursäkta mig.

- Du har förstört en till!
- Sluta!

- Fantine, jag flyttar dig.
- En oförglömlig upplevelse...

- Men jag glömmer den ändå!
- Kom nu!

Det roliga är slut.
Återgå till arbetet.

- Jag önskar att ni hade eskort.
- Jag kan ta vara på mig.

- Jag måste genast ge mig av.
- Hoppas det inte är allvarligt.

Varför tar ni ut hela förmögenheten?

Ni vet att vi står till er tjänst.

Det är affärer, ingen kris.

- Jag är tillbaka i morgon.
- Jag hörde nåt oroande.

Jag tror att en av flickorna
har ett barn, och hon är inte gift.

- Är hon hora?
- Jag anställer inte prostituerade.

Givetvis inte. Men våra damer
får inte utsättas för fördärv.

- Jag föreslår avsked.
- Jag litar på ert omdöme.

Fantine, följ med är du snäll.

Hon har avslöjat slinkan.

Avskeda mig inte.
Min flicka är sjuk.

Ni läste om det i brevet.
Hon har soldatfeber, skriver de.

- De behöver 40 franc till medicin.
- Vilka är dessa människor?

- Släktingar?
- Nej.

- Lämnade ni barnet hos främlingar?
- Jag får gå för att jag har barn.

För att ha barn utom äktenskapet
och för att låtsas vara hederlig.

Jag måste arbeta för att ge henne mat.
Jag var tvungen att ljuga.

- Er lögn är inte mitt fel.
- Förlåt. Jag vill inte gräla.

Min Cosette är en oskyldig flicka.
Bestraffa inte henne för min synd.

- Jag blev förälskad.
- Det är alltid ursäkten.

Ja, jag är en dålig människa.
Men Thénardiers är bra människor.

Cosette har det bättre hos dem.

Men jag måste betala hennes medicin.

- Jag ber. Bara en månad...
- Borgmästaren tänker på arbetarna.

Han vill inte ha osedliga kvinnor
som påverkar flickorna. Beklagar.

- Vad händer här?
- Fem sous för stolen.

Sticker du?
Du är skyldig mig en månads hyra.

- Nästa vecka.
- Betala nu.

- 30 franc. Du har 50 där.
- Du får 15 nu, resten nästa vecka.

- Hur då? Du är avskedad.
- Vem har sagt det?

- Staden är fortfarande liten.
- Jag har arbete, som tvätterska.

Alla vet att du har en oäkta unge.
Ingen ger dig arbete.

Ta hälften. Du får resten sen.

Se inte så bekymrad ut.
Så farligt är det inte.

Du har fortfarande en säng.

Jo då, bra hårkvalitet...
10 franc.

Bästa abbedissan...

Biskopen i Digne berättade ofta om
ert kloster och era välgärningar.

I hans minne vill jag ge...
Eller heter det "skulle jag vilja"?

"Skulle" är att föredra.
"Skänka" är mindre brutalt än "ge".

Skulle jag vilja skänka...

Det har hänt en olycka!
En arbetare... Lafitte!

- Få loss mig!
- Släpp fram mig!

Hjälp till. Vi behöver hävstång.
Sätt fart!

Vi gör det tillsammans.

Mina revben krossas!

Beredda nu.

- God kväll.
- Var är Claudette ikväll?

- De är fler än någonsin.
- Inspektören skrämde mig.

- Jag har räknat fyra nya flickor.
- Brottsligheten växer med staden.

- Ska vi göra gripanden?
- Nej. Prickade ni av de fasta?

Ja.

- Jag har noterat de nya flickorna.
- Bravo.

- Är klockan redan 22.00?
- Jag är tidig. Jag var rastlös.

Hörde ni om Lafitte och vagnen?
En otrolig bedrift.

- Har han alltid varit lika stark?
- Så stark visste jag inte han var.

- Visade han det inte som ung?
- Då kände jag honom inte.

- Just det, han är hitflyttad.
- Han kom hit från Paris.

- Jag tror att han sa...
- Kontrollerade ni inte hans papper?

- Det minns jag inte.
- Det gjorde ni kanske inte.

Varför skulle ni ha gjort det?

Hon där, då?

- Vem är du?
- Stick!

Ja, ja...

Hon är ny.

Vem är det?

Jag köper er häst och vagn.
Ni kan inte sköta ert gamla arbete.

Jag skrev till Sainte Marie-klostret
i Paris. De behöver en förvaltare.

- Jag är ledsen.
- För vad då?

Monsieur... jag brukade...
Jag var arg på er.

När ni kom hit var ni arbetare
precis som jag - och ni blev rik.

- Jag hade problem...
- Vi har alla haft problem.

Och vi behöver alla hjälp ibland.
Vila nu. Jag hör av mig sen.

"Tack... för...

...vår... nya..."

F-Ö-R-V...
Förvaltare. Ja, det står det.

Inspektör Javert söker er.

Be honom vänta.

Jag har spännande nyheter.
Paris är intresserat av min plan.

- Vad är det för plan?
- Det står i brevet.

- Ni kan väl berätta...
- Det glömde jag. Förlåt mig.

- Vad då?
- Jag glömde att ni inte kan läsa.

- Ni valde att bli rik i stället.
- Vad är Paris intresserat av?

Vigau har vuxit otroligt snabbt.
Jag föreslog en detaljerad folkräkning.

Intressant.
Men är det en polisiär fråga?

Modernt polisarbete kräver
moderna metoder. Information.

Hur många har flyttat hit?
Vad har de för bakgrund?

Är våra brottslingar utbölingar?

Utan information kan vi inte
kontrollera farliga element.

Ni begår kanske ett misstag.

Ibland flyttar man till en ny stad
för att börja med rent bord.

- Ni kan göra mer skada än nytta.
- Ärliga ska icke frukta sanningen.

Paris vet att min far var tjuv
och att min mor var prostituerad.

Om mina föräldrar flyttar hit
ska alla veta vilka och vad de är.

- Även om de har omvänts?
- Omvändelse kan man inte tro på.

Människor är av naturen
förbrytare eller laglydiga.

En ulv kan bära fårakläder,
men han är fortfarande ulv.

Ni har haft otur.

- Otur?
- Ni fick en tråkig tjänst.

Ni hade trivts bättre i Paris,
där alla är ohederliga.

Jag får se om jag föredrar Paris.

Jag ska rapportera till prefekten.

- Jag blir borta i fyra dagar.
- Vi kommer att sakna er. Lycka till.

Tack. Och adjö.

Inspektören? Ett ögonblick.

Kom här.

- Här är en avskedsgåva.
- En gåva?

Ja, mina papper.

Dopbrev, mitt pass, arbetsintyg
från hamnen i Marseilles.

Er folkräkning ska få en bra start.

Trevlig resa, inspektören.

- Ha era papper klara.
- Inspektör Javert. Släpp fram mig.

Prefekten blev imponerad
av ert förslag, Javert.

Han kommer att bevilja anslag
för er folkräkning inom en månad.

Nu är ni känd i Paris, Javert.
Er framtid är lovande.

Så glöm er förfrågan om
en utredning av borgmästaren.

Jag var vakt på stenbrottet i Toulon.

Jag såg Jean Valjean utföra
samma styrkeprov som borgmästaren.

Straffarbete gör dem
otroligt starka.

När jag väl hade gjort kopplingen-

- har jag blivit säkrare
för varje dag.

Nu känner jag igen hans ansikte
och röst.

Jag betvivlar inte...

- Jag är redo att anmäla honom.
- Anmäla honom? Utan bevis?

Om jag tvingar fram en rättegång
kommer bevisen att hittas.

- Hans papper var i ordning.
- Jag kontrollerade dopbrevet.

Det är en kopia. För elva år sen
brann pastorsexpeditionen där.

Originalarkiven förstördes.

Ert utpekande räcker inte för
att ställa borgmästaren inför rätta.

Skriv en rapport,
så förordar jag utredning.

Jean Valjean är tjuv. Vi kan inte ha
en korrumperad man som ledare...

Skriv en rapport, sa jag.
Jag utreder härifrån, diskret.

Anmäl honom inte utan bevis.
Ha tålamod.

Han försvinner ingenstans.

"10 franc i månaden räcker inte längre.
Cosette växer snabbt.

Hon uppskattade sin sexårsfest
och dockan som vi gav henne.

Hon behöver kappa och skor
och äter mer än våra flickor ihop.

Skicka 20 franc i månaden
eller kom och hämta henne.

Högaktningsfullt, Thénardier."

- Vilket är ditt svar?
- Jag kan inte flytta.

- Jag kan inte betala i förskott.
- Du ligger fyra månader efter.

Jag har räkningar. Det är ingen
bra affär att hyra ut till en hora.

- Ditt halsband då?
- Nej, inte det här...

- Det är till min dotter.
- Ge mig 10 franc, annars åker du ut.

Nej!

Den här gången
vill jag ha reda pengar.

God kväll, monsieur.

- Gud, vad ful du är! Hur mycket?
- En franc.

- Du skojar.
- 50 sous.

För att knulla ett lik?

- Inte en droppe blod i hennes ådror!
- Mademoiselle...

Vad sägs om en sou?
Jag har en sou att spendera på dig.

Men först ger vi dina bröst
lite färg!

Något att dricka!

Ner med dig, slampa.

Hon överfaller honom!

- De stör ordningen. Får jag?
- Jag ordnar det här.

- Det räcker!
- Det var de som började!

Gå hem! Seså, raska på nu!

Ni ville veta om han gick för långt.
Jag har tigit länge nog.

För henne till fängelset.
- Ni får sex månader.

- Sex månader? Men Cosette då?
- Vem är Cosette?

- Min dotter. Hon blir utkastad!
- Finns er dotter här i Vigau?

- Nej...
- Då är hon inte mitt bekymmer.

Inspektören...
Jag ber, lyssna på min version.

Jag vet att jag slog till herrn.
Det var fel.

Men har de rätt att stoppa snö
innanför min enda klänning?

Förlåt. Jag ville inte protestera.
Det kommer inte att upprepas.

Inspektören, jag ber...
Var lite barmhärtig.

Jag har lyssnat på er version.
Ni får ändå sex månader.

Ett ögonblick, inspektören.

Det är ert fel.
Ni avskedade mig.

- Din slinka! Kom här!
- Släpp henne.

- Vad?
- Låt mig förklara, inspektören.

Jag var där. Folk sa att de
som angrep henne var de skyldiga.

De borde faktiskt gripas.
Jag vill att ni släpper henne.

Han sa att jag kan gå.
Han är väl borgmästaren?

Jaha, då går jag då.

- Vem sa att hon kunde gå?
- Jag.

Jag är sista juridiska instans här.

Hon spottade på er.
Inför mina män besudlade hon er.

- Det är mitt problem.
- Nej.

Ni personifierar ordning, moral.
Hela samhället faktiskt.

Ni kan inte förlåta henne.
Ni har inte makt att förgöra rättvisan.

Jag kan beordra hennes frigivande.

Sergeant, hon är fri att gå.

Jag tillåter det inte.
Hon överföll en man.

- Hon är fri.
- Inte så länge jag bestämmer.

Då får ni lämna er tjänst
till i morgon bitti.

Ni kan gå, inspektör.
Ge er iväg! Och det nu!

Ni är fri att gå.

Vatten. Vatten!

Jag tvivlar på att hon överlever.
Hon talar hela tiden om Cosette.

Hon behöver all vilja för att leva.
Kanske om flickan var här...

- Jag förstår. Tack, doktorn.
- Sköterskan kommer först i morgon.

Jag tar hand om henne i natt.

Håll kroppen varm
och huvudet kallt.

Varför bekom skvallret er?
Ni hade inte behövt avskeda mig.

Era kläder är fuktiga.
Vi måste ordna torra...

Ni får det gratis. Det är ni värd.

Varför är ni så vänlig?

Jag var upptagen och visste inte.

Om ni hade kommit till mig
hade inget av det här...

Ni måste vila.

- Vill ni inte ha en kyss?
- Ni måste vila.

- Jag hämtar er dotter till er.
- Åker ni till Thénardier?

Jag skickar pengar
för att hämta hit Cosette.

- Hon kan inte bo hos mig.
- Visst kan hon det. Det ska hon.

Hon får gå i skolan
och ni slipper alla bekymmer.

- Jag hittar arbete åt er.
- Men ni förstår inte...

Jag är hora, Cosette har ingen far.

Hon har Gud. Han är hennes far.

Och ni är Hans skapelse.

I Hans ögon har ni aldrig varit
något annat än en oskyldig och...

...vacker kvinna.

Monsieur...

- Ni ser bättre ut för varje dag.
- Ni ljuger.

- Varsågod.
- Tack.

- Fantine, hör här...
- Är det Thénardiers handstil?

- Är något galet?
- Läs det.

Jag kan inte.
Kan ni läsa det för mig?

- Jag lär mig också.
- Vi är ett snyggt par.

Bokhållaren sa att de inte kommer
med Cosette på grund av en skuld.

- Nej, jag betalade honom.
- Och jag sände pengar. Det är lögn.

- Jag hämtar henne...
- Nej. Ligg kvar.

Han tror att ni har fått pengar
och har därför blivit girig.

Han fick pengarna han begärde.
Cosette kommer om några dagar.

- Vad härligt att få träffa henne.
- Du måste äta, kära du.

Ni själv då? Äter inte ni?

"Lilla Cosette är ivrig att komma
till sin mor, men hon har hosta.

Som mammas, sa den söta ängeln.

Hon är inte frisk nog att resa nu.

Vi kommer när hon är starkare.

Medicinen är dyr
och läkarräkningen rent kriminell.

- Fantine är skyldig 50 franc..."
- Det räcker.

- Vill ni svara?
- Skriv ett brev från Fantine.

"Monsieur Thénardier. Ge Cosette
till brevets bärare.

Hälsningar."

Jag ger mig av direkt.

- Javert?
- Vi måste genast talas vid. I enrum.

Tack, Pierre.

Jag har bråttom, inspektören.

Monsieur, ett allvarligt brott mot
allmänhetens förtroende har begåtts.

En underlydande har visat
total brist på respekt för lagen.

- Vem är den skyldige?
- Jag.

Jag har förtalat er. Jag kom för
att be er avskeda mig.

- Vad talar ni om?
- Att själv gå vore ärofullt.

Jag måste straffas. Ni behandlade
mig orättfärdigt med... den kvinnan.

- Nu måste ni avskeda mig.
- För vad då?

I anmälde er hos Parisprefekten.
Jag svor att ni var straffånge.

- Vad sa ni att jag var?
- Straffånga Jag hade inga bevis.

Bara minnet av en Jean Valjean
som jag vaktade i fängelset.

Jag anmälde er utan ett uns bevis.
Jag var en dåre.

De sa att ni inte kunde vara
Jean Valjean. De hade rätt.

Jag kom nyss från Arras, där jag
såg den riktige Jean Valjean.

En man som kallade sig Carnot
greps för att ha stulit äpplen.

En medfånge sa: "Jag såg honom
i Toulon-fängelset för 20 år sen.

Det är Jean Valjean."
Jag trodde inte på det.

Jag åkte dit för att se själv.
Det råder ingen tvekan.

Carnot är Valjean.

Förlåt. Nu ser jag tydligt
att ni inte är straffånge.

- Nu tror ni inte jag är straffånge?
- Självklart inte. Jag såg Valjean.

- Jag måste ha varit från vettet.
- Erkänner han att han är Valjean?

Nej, han låtsas vara en tok
som inte förstår åtalet.

Valjean bröt mot prövoreglerna.
Det kräver livstids fängelse.

- När hålls rättegången?
- I morgon.

- Hur lång tid tar den?
- Inte mer än en eftermiddag.

Jag kom så att ni skulle avskeda
mig och åtala mig för förtal.

Jag måste fundera på det.

Jag var på väg hem. Följ med, Javert.

Ni är sträng, men rättskaffens.

- Ni fortsätter som prefekt.
- Det går inte.

- Ni har överdrivit ert brott.
- Inte alls. Jag hyste agg mot er.

Jag rasade över er auktoritet.
Som hämnd förtalade jag er.

Hade en av mina underordnade
gjort det hade jag knäckt honom.

Bestraffa mig, annars har
mitt liv varit meningslöst.

Skyll då på mig, Javert.
Ni beordras att förlåta er själv.

Skyll den barmhärtigheten på mig.
Ni fortsätter som prefekt.

- Hämtar ni henne i dag?
- Ja. I kväll.

Har det hänt något?

Jag gör mitt bästa för att bli frisk
för min dotters skull.

Men om Gud väljer att hämta mig,
tar ni då hand om Cosette?

Ni och Cosette kommer alltid
att vara trygga hos mig.

Det svär jag.

Är det här rådhuset?

- Får jag gå in?
- Nej, det är fullt.

Fullspikat. Vi har två stora mål.

- Så jag kommer inte in?
- Nej, inte en chans.

Om inte monsieur är offentlig tjänsteman.

En bänk bredvid domaren
är reserverad för dem.

- Bästa bänken i huset.
- Jag är Vigaus borgmästare.

Mina herrar, var goda och sitt-

- medan domarna
granskar fångens dokument.

Fången ska stå upp.

- En ära, monsieur le maire.
- Välkommen, sir.

- Fortsätt förhöret.
- Ni låtsas vara dum.

Ni får en enkel fråga.
Är ni eller är ni inte Jean Valjean?

- För det första... Vad var det?
- Besvara frågan!

Ni är elak. Det skulle jag säga.
Men jag glömde ert namn.

Jag är en man som...
Vad är det nu det heter?

Jag är en sån som inte äter var dag.
Jag är...

Jag är hungrig. Så heter det.

Ni har befunnits skyldig till stöld.

- Besvara åklagarens fråga.
- Ställde han en fråga?

Är ni Jean Valjean?

Ni sa att jag föddes i Faverolles.

Duktigt att säga varifrån jag är.
Det är mer än jag vet.

- Mina föräldrar var vagabonder.
- Herr ordförande...

I ljuset av den tilltalades
listigt uttänkta förnekanden-

-kallar jag Brevet att vittna.

Brevet, kom ihåg att det ni säger
kan förstöra en mans liv.

- Ni måste vara absolut säker.
- Jag har gott minne.

- Det är min bästa egenskap.
- Den tilltalade reser sig.

- Känner ni igen den här mannen?
- Jag var först att känna igen honom.

- Strunt i det. Vem är han?
- Jean Valjean.

Vi avtjänade 19 år tillsammans.
Han ser äldre och dummare ut.

- Det beror nog på åldern.
- Jag kallar fången Lombard.

Den tilltalade ska stå upp.

Kom nu ihåg att en mans liv
kan förstöras av ert svar.

- Känner ni igen den tilltalade?
- Det vore konstigt annars.

Vi gjorde fem år på samma kedja.
- Vad är det med dig?

Inget hej? Saknar du mig?

Hej...

Jag kallar Bertin att vittna.

Tänk på att ert svar kan förstöra
en mans liv. Känner ni igen honom?

Ja, han är Jean Valjean.

Monsieur le président,
får jag tala till rätten?

Ja, naturligtvis.

Brevet, Lombard, Bertin!

Se på mig. Känner ni igen mig?

Jag känner igen dig, Brevet.
Du är fortfarande en informatör.

- Valjean?
- Hej, Brevet.

Och du, Lombard. Se inte på mina
fina kläder, se på mina ögon!

Du kallade dig gudlös, inte sant?

Du har ett ärr på vänster axel.
Det fick du när du skulle döda mig.

- Det är du.
- Visa rätten ditt ärr.

Bertin, ditt vänstra armveck...
Där står revolutionsåret. 1789.

Visa dem.

Jag känner dessa män.
Och de känner mig.

Jag är mannen ni är ute efter.
Jag är Jean Valjean.

Det är han!

Visst känner jag er som vänlig, men...

I fängelset var jag lika elak
och ond som dessa män, inte vänlig.

Jag önskar att denna arma sate
kunde lida för mig, men...

Fortsätt utredningen. Då får ni
bevis för att jag är Valjean.

Du måste genast
komma till kontoret.

- Monsieur är tillbaka.
- Jag har inte barnet än.

- Jag far om en timme. Hur är det?
- Hennes hosta är mycket värre.

Hon håller nog ut
för att få träffa sin dotter.

- Vänta.
- Ett brådskande brev till Javert.

Att överlämnas personligen.
En arrestorder från Arras.

Jag visste det.

Jag visste det!

- Monsieur är tillbaka.
- Fantine, om något skulle...

Jag drömde bara.

Om er... och mig och Cosette.

Vi var på hennes konfirmation.

Hon var så vacker.

Men sen kände hon inte igen mig
och jag grät.

- Jag kommer inte att kunna...
- Jag vet att jag inte lever länge.

Kan ni ge det här till henne?
Jag sparade det åt henne.

Ja.

Kan ni ge det till henne?

Hon får väl bo hos er?
Ni uppfostrar henne?

- Ja, jag uppfostrar henne.
- Lova mig.

Jag lovar.

Visst är han duktig på att ljuga?
Han har fått god träning.

- Rädda mig.
- Han ska inte hämta dig.

Han är inte borgmästare längre.

- Jag får tala med er i enrum.
- Tala ur skägget!

Ge mig två dagar för att hämta
hennes barn. Jag betalar er.

Tror ni att jag är dum? Ni måste
ha skrattat när ni förlät mig.

Nej, ni hämtar inget till er hora.
Slynan ska i fängelse.

Du får aldrig mer se din dotter.
Han kan inte rädda dig.

- Javert...
- Jordens avskum!

UPP med er!

Ett nöje att få träffa
er igen, Valjean.

Ni dödade henne.

Vart ska ni ta vägen, Valjean?
Ni har inga papper.

Jag hittar er.

- Hon ångrade väl sina synder?
- Ja, monsieur.

- Är ni straffånge? Är det sant?
- Ja.

- Var är inspektören?
- Där inne.

Dödade ni honom?

Det var synd.

Slå mig så hårt
att det blir en bula.

- Var är han?
- Han for för en halvtimme sen.

- Vilket håll?
- Södra vägen.

Ni två, ge er iväg!
Hur mycket pengar tog han?

- Han tog inga.
- Visa mig boken!

- Han skrev över fabriken.
- På alla anställda.

I aktier. Han behöll inget själv.

Snabbt!

Snabbare! Driv på dem!

God morgon, monsieur le maire.

Sakta inte farten!

Vi kör för snabbt!

Akta!

Ni är arresterad.

Vem skrev horan till?
Ge mig adressen.

Där är du, slyna. Varför dröjde du?

- Det är tungt.
- Du tjänar inte en sou åt oss.

Du kan åtminstone städa.
Jag föder din glupska mun.

Allt jag får är näsvisa svar.
Börja arbeta!

Du måste förtjäna ditt uppehälle!
- Vad önskar min herre?

- Ett rum.
- Det kostar 20 sous.

- Jag betalar i förskott.
- Nåväl, monsieur.

- Min hjärtans kär, du har ju glömt.
- Har jag glömt...?

- Jag är glömsk. - Vad har jag glömt?
- Vi har hyrt ut det vanliga rummet.

Vi har bara bröllopskammaren kvar.
Den kostar tyvärr 40 sous.

- Vill ni ha mat?
- Bröd och ost.

- Vad stickar hon?
- Vem? Strumpor till mina döttrar.

- Är hon inte er dotter?
- Den där varelsen? Nej. Hur så?

- Intresserar hon er?
- Kanske.

- Vad heter hon?
- Cosette.

- Vad är strumporna värda?
- Jag vet inte.

- Förmodligen 30 sous.
- Jag köper dem.

Jag betalar för hennes tid.
Jag vill att hon ska leka.

- 30 sous för varje strumpa, alltså.
- Cosette, upp med dig.

Cosette! Kom fram!

Du arbetar åt mig nu.
Du kan vila eller leka.

- Madame, får jag leka?
- Du hörde. Börja leka nu!

Monsieur vill kanske
att Cosette ska leka i ert knä?

- Går det en vagn till Paris?
- Den har redan gått.

Nästa vagn till Paris
kommer i gryningen.

- Tycker ni om vår Cosette?
- Jag vill ta med henne.

Jag avgudar flickan. Det är sant.
Jag är inte rik.

Jag har betalat mer än 400 franc
för hennes medicin.

Jag har inget förnuft, bara ett hjärta.
Ett stort hjärta.

- Har ni betalat mer än 400 franc?
- 500.

500. Då så.
Jag vill ge mig av genast.

Hennes mor gav henne till oss.
En främling får inte ta henne.

- Hur mycket?
- Det är inte en pengafråga.

Du har ingen rätt till flickan.

Även om ni erbjuder 1200 franc
kan jag inte ge henne till er.

Alla mina problem kunde lösas
om jag hade 1500 franc, men...

Nej, jag får inte tänka på pengar.
Det är en juridisk fråga.

- Om vem som har rätten till barnet.
- Vilken lättnad.

Här är ett brev från Cosettes mor
som ger mig rätt att ta henne.

Cosette, snabbt.

- Måste vi gå till Paris?
- Ja. Är du trött?

- Nej, monsieur.
- Kalla mig inte monsieur.

- Då tror folk vi är främlingar.
- Vad ska jag kalla er?

- Vad sägs om "pappa"?
- Men monsieur är väl inte min far?

Ska jag bära dig?

- Jag når upp till grenarna!
- Du är Frankrikes längsta kvinna.

- Jag är Frankrikes drottning.
- Just det, Frankrikes drottning.

Du är drottningen, Cosette.

Ha era papper framme
och klara för kontroll.

Vi måste komma hit.

Ha era papper framme
och klara för kontroll.

Cosette, hör på mig.
Vänta här. Jag kommer strax.

Lämna mig inte!

Du måste vara tyst.
Jag ska bara titta på muren.

- Ska vi klättra över muren?
- Ja.

Förstår du?

Pappa! Jag skulle kalla dig pappa.

- Vi har inte hittat honom.
- Han färdas till fots.

Flickan borde sinka honom.

Ja, Javert... Ni sa att han var
Valjean och vi ignorerade er.

I stället för en ursäkt bad jag
prefekten flytta er till Paris.

För att bli min vice.

Monsieur, jag är hedrad. Tack.

Dessa män står till ert förfogande
för att hitta Valjean.

Cosette, ge mig din docka.
Klättra upp på min rygg.

Här... sätt din fot här.
Just det. Hoppa upp.

Duktig flicka. Går det?

- Pappa, jag är rädd.
- Titta inte ner.

- Klart han inte gör...
- Vad gör han inte?

Patrullera muren. Sök en smal lucka
mellan muren och ett hus. Nu!

- Jag förstår inte.
- Han kommer inte denna vägen.

Titta här.

Ligg ner.

Vi måste över här.

Tyst! Ska du ta livet av oss?

Cosette, förlåt. Det är ingen fara.
Men vi måste vara tysta.

Det är enda stället vi kan komma
över på. Vi måste hoppa.

Valjean!

Håll min hand.

- Vad finns på andra sidan?
- Ett kloster.

Jag väcker inte nunnorna
för att söka genom deras sängar.

Det är en order.
Nunnorna får inte tala med män.

- Ni sa att det var ett internat.
- För aristokraters döttrar.

Jag vet att han är där inne.

Vem är ni?

Nu sitter jag fast under vagnen, Lafitte.

Samla nunnorna och flickorna
i kapellet.

- Då kan vi söka igenom området.
- Vi är här för att dyrka Kristus.

Ett genomsökande av skolan
eller vårt kloster vore omöjligt.

Abbedissan tror att du är min bror.
Du blir den nye trädgårdsmästaren.

Tack. Kan du ordna så att hon
får gå i skolan här? Jag betalar.

Vem är hon?

Hon är föräldralös.
Nu ska hon leva med mig.

TIO ÄR SENARE

Det är trist.
Nästa år är det Cosettes tur.

- Trist att vara Kristus trogen?
- En vacker nunna är slöseri.

Cosette blir fast här, men du kan se
världen. Eller Paris åtminstone.

Är du inte nyfiken? Du har inte
varit ute... På hur många år?

- Världen förändras inte, Lafitte.
- Det gör den. Du borde ta en titt.

Du skulle bli förvånad.

- Vad tittar du på?
- Människorna som går förbi.

Jag vill inte avlägga klosterlöfte.
Jag vill flytta. Snälla du.

Men vi är trygga här.
Vi har allt vi behöver.

- Jag arbetar och finns nära dig.
- Snälla pappa...

Jag ska fundera på saken.

Vi är tacksamma, men min dotters
lycka är viktigast för mig.

Givetvis är jag besviken, men jag
vill också se Cosette lycklig.

Tack. Vi flyttar så fort jag hittar
ett lämpligt hem.

Jag undrar...

Kan ni hjälpa mig
hitta ett hus i ett bra kvarter?

- Hur kan ni ha råd med fint hus?
- Innan vi kom hit hade jag pengar.

Familjepengar jag sparade
till vår försörjning.

- Jag hoppas ni är säker på det.
- Det är jag.

Titta, Pappa-

- Jag blir inte borta länge.
- Jag stannar här, pappa.

Jag är strax tillbaka.

Kan ni undvara lite pengar?

Det är förbjudet att strejka.

Kungen har förklarat
att allt är ett brott.

För två veckor sen förstörde polisen
"Egalité", arbetarnas tidning.

Talaren är ledare
för ABC-sällskapet.

Den största och farligaste
studentgruppen.

De vill störta kungen
och ha full rösträtt.

Jag vill veta vilka de är.

- Att tala ut är ett brott.
- Marius Pontmercy.

Fattigdomen är det värsta brottet.
Då är man dömd för livet.

- Koncentrera er på honom.
- Vår regeringen visar ingen nåd.

Och de har inga arbeten åt oss!

Just därför svälter våra barn.

Varför mäktar vi inte
rädda dem vi älskar?

- Kungen ljög!
- Vi lovades rösträtt.

Har vi rösträtt? Var är republiken
som våra fäder dog för?

Den finns här, mina bröder.
Den lever i våra tankar.

Men mer än något annat
så lever den i våra hjärtan.

I våra hjärtan är vi republiken.

Vi är republiken!

- Var har du varit?
- Jag tog bara lite luft.

- Vem är det där?
- Vet inte, han höll tal på gatan.

Tack.

Du igen? Du var inte på mässan.
Ge er iväg, lämna kön.

- De släpper inte in oss.
- Ingen fara. Vi fick in extra.

- Hur är det?
- Du är så vänlig och vacker.

Gavroche, du ljuger
så du tror dig själv.

- Vilka är dina små vänner?
- Mina barn. Jag fann dem på gatan.

- Visst är jag en bra far?
- Inte utan riktig rock. Vänta.

Min vän undrar om du vill
promenera i parken med honom.

Dina barn får rockar i morgon.

- Han lämnar henne aldrig ensam.
- Han är en fångvaktare.

- Nu kommer de.
- Skynda er, pojkar.

- Vi åker hem.
- Kan vi ta en promenad?

- Jag är trött. Läser du för mig?
- Jag tar en promenad.

- Ensam?
- Det måste jag göra en dag.

- Sitt och koppla av...
- Sluta leka!

Lyder du inte din far? Hoppa in!

Det är torsdag. Toussaint har
lagat din älsklingsefterrätt.

Vad sägs om det, Cosette?

Främlingar kan vara farliga.

- Var det allt?
- Ja. Tack, Toussaint.

Du är faktiskt inte det.
Du är inte min far.

Det har du aldrig sagt förrän i dag.

Det är första gången du säger det.

- Ja, du har rätt.
- Nå, är du min far?

Jag lovade din mor att ta hand om dig.
Du tycker att jag oroar mig.

- Men främlingar kan vara farliga...
- Jag vill inte höra den förmaningen.

Jag vet att det är något skamligt.
Det måste vara jag. Eller du.

Du är den skamliga hemligheten.
Sak samma. Jag kommer inte ut.

Jag tror att du ljuger. Saken är den
att du vill ha mig här dygnet runt-

- för att du är ensam och vill
att jag alltid ska vara ensam!

Cosette?

Cosette...

Du har rätt. Jag är inte din far...

Jag vill bara skydda dig.
Världen är inte trygg, tro mig.

Du är den enda jag har.

Det här är enda sättet
jag kan göra det på. Förlåt.

Det är ingen fara.

- Kom och ät nu.
- Jag kommer strax.

Hej.

- Vad heter du?
- Marius.

- Och du?
- Cosette.

- Det här är till dig.
- Tack.

Cosette!

- Jag kan värma din soppa.
- Jag kommer, Toussaint.

Jag är här i morgon kväll. Här ute.

Vi ses i morgon.

Några vapen?

- Vi har kanske för bråttom.
- Utvecklingen hinner inte vänta.

Det här är patetiskt. Vi har
knappt vapen till oss själva.

Då river vi upp gatorna
och kastar sten.

De anfaller oss inte med pinnar!

- Nå?
- De har två kruttunnor där inne.

Vapen är en annan historia.

De kommer inte överens om
när och hur de ska slå till.

- Sanningen är att de är rädda.
- Pojkspolingarna verkar ofarliga.

- Tack.
- Vad vet du om Marius?

Han är kär. Han går till Soppköket
för att få en skymt av henne.

- Vem är fadern?
- Han står bakom välgörenheten.

Jag fick bara veta hans namn.
Lafitte.

- Känner ni honom?
- Jag tror inte det.

- Ska vi inte ta vår promenad?
- Inte i kväll, jag vill läsa klart.

Vi missade det i går.
Du behöver motion.

- Jag är för trött.
- Mår du bra?

Ja, så klart.
Jag har boken och Toussaint är här.

God natt, kära du.

Ditt brev var vackert.

Det var verkligen vackert.

- Berätta allt.
- Om vad då?

- Om dig.
- Det finns inget att berätta.

Jag är en väldigt enkel flicka
och lever väldigt enkelt.

Jag växte upp i ett kloster
med många andra flickor.

Min far bodde där också.
Han är en mycket god människa.

Jag växte upp i hans kärlek.
Hans kärlek var mitt hem.

Och sen träffade jag dig.
Du är ett geni, inte sant?

Ett geni? Jag är en fattig student.
Inte klyftigare än någon annan.

Ditt tal var underbart.
Jag andades inte när du talade.

Jag var rädd att missa ett ord.

- Varje natt den här veckan också?
- De är kära. Det är vämjeligt.

Hon smyger ut och de umgås till
gryningen. När det regnar också.

Jag fick ingen vapenleverantör,
bara lunginflammation.

- Och fadern vet ingenting?
- Det hela har fått mig att tänka om.

Jag ska inte ha barn.
Absolut ingen dotter.

Kan jag få en ny uppgift?

Jag kan infiltrera anarkister
som har tak över huvudet.

Ja, jag sköter det här. Ta ledigt
i två dagar. Ni får en ny uppgift.

Tack. Av ren nyfikenhet,
vad tänker ni göra?

Ni sa att Lafitte är respektabel
och förmögen.

- En kyrksam och kärleksfull far?
- Absolut

Han borde veta att hans dotter
har förförts av en farlig radikal.

Lämna din matlagning och kom
och sätt dig i trädgården.

Det är någon som söker er.

Inspektör Javert. Från polisen.

- Kan ni...
- Jag väntar.

- Vem var det där?
- Det var...

- Ja?
- En trädgårdsmästare.

- Varför säga att du är borta?
- Säg att jag är bortrest en vecka.

Frågar han om ditt förflutna,
säg att du har huvudvärk och gå.

- Du är rädd.
- Nej. Gå nu.

Försök att inte vara nervös.
Han känner det.

Min far har bett Toussaint att säga
att han är ute när han är på resa-

- så att ingen ska veta att vi är
två hjälplösa kvinnor i huset.

Är det inte fånigt att han oroar sig
över dig, en polisinspektör?

- När kommer han tillbaka?
- Om en vecka. Svårt att säga.

Jag skriver ett brev till honom.
Har ni ett kuvert?

Lafitte? Jag kände en Lafitte.
Varifrån kommer er släkt?

- Härifrån. Paris.
- Pans?

De är antagligen inte släkt.

Det här brevet får bara
läsas av er far.

- Vilken avskyvärd man.
- Vad betyder det här?

"Er dotter har förförts av en
farlig radikal, Marius Pontmercy.

- Hon sviker er varje natt."
- Jag vet inte.

Ljug inte! Har du gett dig själv
till honom? Är det sant?

- Slå mig då!
- Säg sanningen, Cosette.

Hur vågar du be om sanningen?

Varför skrämmer polismannen dig?
Vem är han? Vem är du?

Du förstår inte.
Du har förstört mitt och vårt liv.

Nej, jag förstår inte.

Hur kan jag förstå, när du inte
säger sanningen? Vem är du?

Jag ska inte ljuga. Det är sant,
jag älskar Marius. Jag skäms inte.

Jag har ett bänkhörn att umgås
med honom på. Det är mitt hörn.

Det är mitt liv.
Skulle det förstöra vårt liv?

Berätta vad det är fråga om, pappa.

Snälla, berätta. Vad är det?

Snälla du. Vad är det?

Jag är... en straffånge.

En straffånge?

När jag var ung, i din ålder...

...var jag väldigt fattig och svalt.

En dag stod jag framför
ett skyltfönster fullt av bröd.

Det fanns bara en glasruta mellan mig
och att inte gå hungrig längre.

Det var så enkelt.

Så jag krossade rutan
och tog det jag ville ha.

Sen grep de mig och slog mig
i kedjor i nästan 20 år.

De gjorde saker med mig...

Jag kan inte berätta om det.

Och jag gjorde saker i fängelset.
Fruktansvärda saker.

Jag blev ett djur.

De tog min värdighet.

De berövade mig allt.

Var vill ni ha mig i morgon?
Ska jag gå till Café Musain igen?

Inte med en gång.
Blanda er med folkmassan på torget.

Fick ni veta något
om Lafittes bakgrund?

Han är från Vigau. Han bodde där
med Cosette till för tio år sen.

- Ni sa inte att hon heter Cosette!
- Ni frågade inte.

Ingen och ingenting.

- Han är snabb i vändningarna.
- Ja, det är han.

Men vi kan hitta honom.

- Har du sett mina barn?
- Inte nu.

- Vi måste planera insatsen i morgon.
- Det är en revolution, min vän.

Kungen får inte begrava Lamarque
som sin hjälte.

- En timme!
- Det är ingen lek, Marius.

- I morgon måste du mena det.
- Vi planlägger det när jag kommer.

När svinen försöker begrava
Lamarque, begraver vi dem.

Skynda dig. Efter i morgon kan du
älska henne som en fri man.

Cosette!

Cosette!

"Gå till Rue de L'Ouest 18."

Varför?

- Jag måste följa med honom.
- Vad har hänt?

- Hans liv är i fara.
- Varför?

Det är hemligt.

Jag var föräldralös, han räddade mig.
Jag kan inte lämna honom.

- Då får jag aldrig mer se dig.
- Vi talar med honom. Han säger ja.

- Följ med oss till England.
- England? Är du galen?

I morgon ska vi slåss.
Jag kan inte fly nu.

Varför måste du åka till England?
Varför nu?

Han tog hand om mig
och nu behöver han mig.

Jag förstår.

Var inte ledsen, Marius.

När far ni?

I morgon gör begravningen att ingen
kan lämna Paris. Så i övermorgon.

Jag kommer hit i morgon kväll.
Lova att möta mig här.

Vi är överlägsna dem i antal.
Vi har 24000 man i staden.

De kan förstärkas med ytterligare
30000. Var sätter vi in dem?

Det kritiska ögonblicket är när
begravningsföljet passerar torget.

- Där kommer de att börja slåss.
- Vi slåss inte om varje centimeter.

Vi omringar dem.

Det är fasansfullt.

- Varför är de så arga?
- Lamarque var republikens hjälte.

Varför ger kungen honom
statsbegravning?

Han utropar honom till sin hjälte.
Det är en lögn, en sista skymf.

Därför är de arga.

Länge leve republiken!

Länge leve republiken!

Länge leve Lamarque!
Länge leve republiken!

Länge leve republiken!

- Lamarque är vår!
- Kom igen!

Begrav Lamarque!

Lamarque är vår hjälte!
Hjälp till att dra!

Länge leve republiken!

Till barrikaderna!

Hoppa av!

Era upplysningar är guld värda-

-men stadsgardet struntade i dem.

- Varför är ni klädd så där?
- Jag är en farlig man på spåren.

Det kan vara min karriärs
mest betydelsefulla gripande.

- Vem är det?
- Det får ni veta när jag har honom.

- Visa mig vart ni går.
- Förbi försvarslinjen. Här.

Där finns många barrikader.
Vi har ingen kontroll i området.

Läget är under kontroll.

När det blir mörkt ger vi oss av.
Hundratals flyr.

Det är den perfekta möjligheten.
Cosette, snälla du!

- Hur hemska är striderna?
- Jag gick andra hållet.

- Vad säger folk?
- Ingen vet vad som händer.

Alla säger olika saker.

- Många kommer att dö i natt.
- Kan vi vänta till i morgon?

- Står han på barrikaderna?
- Jag lovade att vänta.

- Jag måste vänta.
- Gör det så ont?

Du ser mig som en fånig flicka och
honom som föga mer än en främling.

Men så upplever jag det inte.

Jag förstår, min kära.

Era papper.

Tack.

Marius, inte i kväll.

En timme. Jag är borta en timme.

Jag hittade mina pojkar.

Marius...

Rättvisan är här. För att skydda dig
från brottslingar som det där aset.

- Är Valjean här och ensam?
- Jag säger ingenting till er.

Vet du vem du skyddar?
En simpel tjuv.

- Jag vet precis vem han är.
- Sa han att du är oäkting?

Att din mor var en hora?

Ge mig den, Cosette.
Du bryter mot lagen.

Vem är ni?

- Vem är ni?
- Inspektör Javert. Ge upp nu.

Ge upp? Jag tar med er
och ställer er inför folkets rättvisa.

På barrikaderna? Ni är en dåre.
Er revolution är chanslös.

Om vi dör, dör ni med oss.

Farväl, Marius.

Jag älskar dig, Cosette.

Han kom för att ta farväl.
Han älskar mig, pappa.

Ta med henne till vårt gamla hus.
- Det ordnar sig, jag lovar.

Eld!

Här är vi alltså.
Jag hade rätt.

Känner ni honom? När vi får
en kula över, dödar vi honom.

Vad gör ni här? Var är Cosette?

Hon väntar på dig i huset där ni
blev förälskade. Gå till henne.

- Jag kan inte, inte nu.
- Hon är din framtid.

Utan seger har vi ingen framtid.

Ni har kärleken.
Det är den enda framtid Gud ger oss.

Gå nu.

- Gavroche, kom tillbaka!
- Jag behöver kulor.

Kom tillbaka hit!

Kom tillbaka!

Pappa!

- Vi gör det nu.
- Är du stolt nu? Du står på tur!

Låt mig få göra det.

Skjut honom i gränden.
Hans blod får inte blandas med vårt.

- En kniv passar er bättre.
- Varför lämnade ni mig inte i fred?

- Jag är ingenting!
- Ni besegrade mig.

- Det vill jag inte!
- Gör det nu. Era vänner väntar.

Däråt, genom grinden.
Där går ni säker.

- Ni tänker skjuta mig i ryggen.
- Jag låter er gå. Skynda er.

De är inte barmhärtiga.
Gör det nu.

Ni borde döda mig.
Jag slutar inte.

Förstår ni det?
Jag släpper er inte.

Ni borde avsluta det här.

Döda mig.

Ni är död, Javert.

Tillbaka!

Kapitulera eller dö!

Stå här.

Titta i porten där!

Gör det nu. Hoppa!

Häråt, pojkar.

Länge leve republiken!

- Sikta!
- Länge leve republiken!

Eld!

Ni två, leta uppe på taket.

Hämta lyktor!

- Den här vägen.
- Han går neråt till floden.

Det är ingen fara.

Du måste hjälpa mig.

Skjut ifrån!

Dra!

Lever han?

Försiktigt.

- Han behöver läkarvård.
- För att sen skjutas?

Ni vet att de utfärdar amnesti.
Det är mig ni vill ha. Grip mig.

Låt honom gå.

- Är det allt ni bryr er om?
- Ni tog mig. Det bryr ni er om.

Låt honom köra pojken dit han vill
och ta med honom hit sen.

- Marius...
- Han överlever.

Toussaint, hämta en läkare.

Ta med pengar.
Lova honom allt han vill ha. Gå!

Jag lovade att ge dig det här.

Det var din mors.

Hon var en god kvinna.
Jag älskade henne, Cosette.

- Nej!
- Ta hand om honom. Lev lyckligt.

Jag träffade en överenskommelse
och måste gå.

- Lova mig att bli lycklig.
- Inte så här.

Det här är rätt. Jag stal något.

Jag stal lyckan med dig.
Jag betalar gärna.

Gå till honom, nu är han ditt liv.

Kom hit med honom.

Brevet till prefekten förklarar
vad jag har gjort med fången.

Han måste få det före frukost.

Bra att jag fick tid för mig själv.

Jag behövde begrunda
vad ni förtjänade.

Ni är ett besvärligt problem.
Gå fram till kanten.

- Varför tar ni inte med mig?
- Gör som jag säger!

Jag gav er en order. Lyd den!

- Varför dödade ni mig inte?
- Jag har inte rätt att döda er.

- Ni hatar mig.
- Jag hatar er inte.

Jag känner ingenting.

Ni vill inte tillbaka
till stenbrottet, va?

Då är vi överens.

Jag ska bespara er ett liv
i fängelse, Jean Valjean.

Det är tråkigt att reglerna inte
tillåter mig att vara barmhärtig.

Jag har försökt leva mitt liv
utan att bryta mot en enda regel.

Ni är fri!