All language subtitles for Kingslayer.2022.NORDiC.1080p.WEB-DL.H.264.AAC5.1-TWA.sv-Swedish

Han är inte den vi väntar på.

Han hade bara otur.

Det är alltid bäst
att skjuta dem i ryggen.

Han måste ha tagit getstigen.

Jag hade rätt.
Vi skulle ha bevakat den också.

Ta bara med dig två män.

Han har gjort det igen!

Han har gjort det igen.

- Stallet?
- Jag har kollat stallet.

- Voljären också.
- Ertappade du dem i voljären?

Jag förstod inte varför fåglarna
väsnades. Tur att jag kollade själv.

Vet du... Om jag fick gissa...

- Kingswood?
- Pratade han om skogen med dig?

- Jag skickar ut en patrull.
- När ni hittar dem, kommer det ut.

Jag litar på mina män.

De har lösmynta fruar
och Fray skrävlar.

Skrävlaren Fray golvade
16 bråkmakare i går kväll. 16!

Hela landet är på helspänn.

Men du har faktiskt rätt.
Det har du ibland.

Vi har inte råd med en skandal.

- Vad föreslår kyrkan?
- Jag jagar efter honom själv.

Möt mig på gårdsplanen
och ta med dig Fray.

Vi ska låta hans skvaller
arbeta för oss.

Intressant tanke.

- Du är sen.
- Jag har iakttagit dig från trädet.

- Får jag inte göra det?
- Det anstår inte en dam.

Det gör det inte
att träffa dig här ensam heller.

Eller skulle du kalla
det självförtroende?

För mycket självförtroende
gör en arrogant.

- Jag trodde inte det här skulle ske.
- Jag har avråtts ifrån det.

Jag borde inte vara här. Jag lånade
det här för att ta mig förbi vakten.

Jag vågar knappt gå fram till dig.

- Måste vi prata om hovet?
- Stör det dig?

- Det tröttar ut mig.
- Jag vill inte trötta ut dig med ord.

- Vem är självsäker nu?
- Jag trodde inte det här skulle ske.

- Tänker du avvisa din kung?
- Det var förmätet.

- Jag kröns om två dagar.
- Just det.

Just nu är du bara det jag ser.

En soldat, Rikard.

Och du, Lea.

Vi tar bara en promenad i skogen.
Som vänner.

Som vänner?

Hovpredikant Anselm,
jag har tillkallat en eskort.

- Varför då?
- Jag antar att kungen ska till stan.

Rådet har kungjort att kungen alltid
måste ha eskort när han går ut.

Har han gått ut, då? Han kröns
om två dagar. Affärerna kan anstå.

- Han ber.
- Hela dagen?

Han får inte störas. Sa rådet det?

Folk kommer och går i stan.
Man måste vara försiktig.

- Kronan har vållat mycket strid.
- Striderna är över.

- Det verkar som om ni ska ut.
- Det ska jag.

Han klarar att be på egen hand.

Jag är hans hovpredikant,
inte hans amma.

Det är du som är Fray, va?

Jag har hört mycket om dig.
Under bikt.

Jag tänkte bara... Om ni ska ut,
kommer kungen troligen att följa med-

-så jag tänkte skicka med en eskort.

Han behöver ingen. Han ber.

- Och det kommer han göra hela dagen?
- Precis. Säg åt männen att vila sig.

Ja, ers nåd.

- Jag är inte adlig.
- Ni missförstår mig.

Ni är bara kungens
hovpredikant Anselm.

- Medan jag faktiskt är...
- Adlig.

Det är lätt att glömma.
Ha en trevlig promenad.

Ni hörde.

Kungen gör sin själ redo för bördan
han ska bära tills han dör.

Postera två män utanför kapellet.
Ingen får komma nära kungen. Utgå.

Jag har omringat dig.

Du borde dra ditt svärd.

Du svävar i fara.
Är du rädd för att dra ditt svärd?

- Nu vet jag var du är.
- Hur kan du vara så säker på det?

Doften av rosenvatten och...

hästgödsel.

Jag luktar inte gödsel!

- Varför drog du inte ditt svärd?
- Det gör jag bara när jag vill döda.

- Det är en otäck sanning.
- Det är en otäck bransch.

- Vad heter det?
- "Svärdet."

- Det var inte roligt.
- Lite.

- Alla de bästa svärden har namn.
- Det stämmer.

Men inte mitt. Jag kanske
ska kalla det... Rikards svärd.

- Bra spelat.
- Detsamma.

- Hoppas du tålde nedsablingen.
- Det är vad de kommer att minnas.

Jag för honom till stallet.
Han tog en promenad.

- Är vi inte där i skymningen...
- Kommer jag och letar efter er.

- Det är alltid ett äventyr.
- Gå med gud.

Marknaden har slut på
afrikanska kryddor, men vi har några.

De är inte lika bra
som örterna från Jerusalem.

Det beror på ens smak.
En kanelstång, kanske?

- Vi har väntat sen gryningen.
- Döda både honom och flickan.

- Ni har bara betalat för en.
- Jag är bara budbärare.

Förhandla inte, då.
Jag gör som jag vill.

Hoppas att det du vill,
motsvarar det som förväntas av dig.

Bara ett meddelande.

Tänk om alla dagar vore så här.

Hemska, menar du?

- Du är hemsk.
- Det är jag.

Jag frustar när jag skrattar.
Det anstår inte en dam.

Jag rapar om jag äter för fort.
Jag föraktar myggor.

- Alla hatar myggor.
- Jag föraktar dem.

Jag menar det verkligen. Jag hatar
dem. Dessutom är jag en hästtjej.

Jag är varken född här
eller av ädel börd.

Jag får inte älska dem av börd.
Jag får inte älska en kung.

Jag är inte perfekt. Hemsk.

Tror du mig inte?

Jag hör fina ord
med underbara tankar.

Tro mig.

Friar du?

Mycket måste ske innan dess.

Regler och ritualer.

Kröningar och ceremonier.
Traditioner och arv.

Allt för att behaga andra.

Hur kan vi förändra framtiden
om vi inte glömmer det förflutna?

Vissa traditioner måste följas.
Vissa arv måste bevaras.

- Varför då?
- För att behaga kungadömet och andra.

"Andra"? Dig, då?

Om jag kunde gifta mig med dig i dag,
vet jag inte om du hade sagt ja.

Är det din dolk jag känner?

Lugn. Lugn.

Det gör mig inget om hjorten ser på.

Retas du med mig?

Lea!

Stanna här.

Jag måste dra ut den
och stoppa blödningen.

- Har du gjort det förut?
- Jag har sett det göras många gånger.

Ta med mig till apotekaren.
Vi säger att det var en jaktolycka.

- Nej!
- Jag drar ut den.

Är det illa?

Apotekaren var en bra idé.

Det kommer ta oss ca en timme
att gå tillbaka.

- Om vi nu lyckas ta oss tillbaka.
- Det svär jag på att vi kommer göra.

- Levande, menade jag.
- Jag också.

- Kan ni avvara lite vatten, präst?
- Givetvis.

Drick inte allt.

- Vart är ni på väg?
- Till Kingswood.

Är det illa?

Du är för ärlig för ditt eget bästa.

- Låt mig hämta andan.
- Det kan finnas fler.

Det är ju bara 3 km dit.

- Hur långt sträcker sig skogen, då?
- 30 km, tror jag.

50 om man går vilse.

Jag trodde inte präster
var beväpnade.

Deras klingor var av högsta kvalitet.
De var lejda. De saknade ringbrynjor.

Fattiga bönder, men fint stål.

Andas.

Andas.

Vi får inte bära svärd, men
det står inget om klubbor i bibeln.

Jag hade tänkt varna er för skogen-

-men det verkar som det är banditerna
som ska passa sig.

- Finns det banditer där?
- Alla typer. Det här är England.

Håll koll på molnen. Vädret
växlar snabbare än flämtande låga.

Andas.

Andas.

Okej?

- Vem har lejt dem?
- Många var lojala mot min far.

Han är ju död
och överlämnade tronen till dig.

Såna beslut uppskattas inte
alltid av alla.

Jag skulle inte
ha föreslagit det här.

Om inte du hade gjort det, hade
jag gjort det. Minns du vingården?

- Du minns den bara på grund av vinet.
- Du fick mig att glömma vinet.

- Det vore första gången...
- Du var ursnygg.

Nu, då?

Du är skönare än nånsin.

Kom.

- Om man vill döda nån...
- Spara på krafterna.

- Pratar jag, glömmer jag smärtan.
- Tala lågmält, då.

Om man vill döda nån...

Hur många män lejer man då?

För att döda mig?

Fem, sex stycken.

Kanske fler.

Hur många?

Använd mig som bete.
Har du nån bättre idé?

Hjälp!

Takiras!

Hjälp.

Takiras! Takiras!

- Vem är Takiras?
- Min häst.

Den slängde av mig.
Jag skadade axeln på en gren.

- Är du här ute alldeles ensam?
- Jag ingick i ett jaktsällskap.

Du låter utländsk. Det måste
ha varit ett kungligt sällskap.

Det är hårda straff för ofrälse
som jagar här.

Du ser ofrälse ut.

Du är lika charmerande som du är ful.

Kul...

Jaktsällskap brukar väsnas...

- Ljud hörs inte långt i skogen.
- Inte skrik heller.

Henne ska vi ha roligt med.

- Hur många är ni?
- Tillräckligt många.

Du kan inte räkna. Jag lägger till
"trög" på listan över dina fördelar.

- Om du är dum vet jag inte än.
- Vad menar du med det?

Om du funderar på
att våldta en skadad, är du trög.

Jag undrar bara
om du är dum nog att försöka.

Jag gillar de modiga.
De gör mer motstånd.

Frankie, du får ta henne först.

Frankie, kom och lär slynan en läxa.

Det är nämligen Frankies tur.

- Har ni gjort det här förut?
- Jajamän.

Då är du ynklig också.
- Kom, Frankie. Kom fram!

Du är en snuskig tjej.
Du vill visst bli tagen.

Du är en slyna.
- Kom, Frankie. Lär bitchen en läxa.

Frankie?

- Lionel, var är Frankie?
- Var är Frankie?

-Håll käften,
-Ska Lionel också lära mig en läxa?

Harold, vad pågår?

Kom igen, Frankie.

Ni verkar inte särskilt bra
på det här.

Thomas!

Vem har skickat hit er?

Rör du dig, skär jag kulorna av dig.

Jag kastrerar hästar varje dag. Det
blir lätt, för dina är mycket mindre.

Dina män är döda.

Berätta vem som skickade hit er,
så får du leva... din slyna.

Vi befinner oss i utkanten.
Vi är bara bönder som håller utkik.

De riktiga krigarna är mitt i smeten.
Ta inte illa upp...

Här är vi säkra. Är det första
gången för dig? Det är min andra.

Far förser slottet med armborstar.
Jag står för fjädrarna på pilarna.

Jag heter Fletcher.

Senaste striden var över vid lunch.
Jag fick aldrig se nåt.

Man jag fick betalt ändå.

En av oss försökte smita
förra gången.

Jag skulle avråda från det.

Kom.

- Vart ska du?
- Dit bort.

- Vad har du för ärende där?
- Jag ska plocka svamp.

Skogen är avstängd. På kungens order.

Har kungen beordrat
att skogen stängs?

Er kung måste vara helt stollig.

Det där låter som förräderi.
Bäst att du ger dig av.

Det finns ingen kung.
Kronprinsen har inte blivit krönt än.

Den nye kungen
hade inte behållit den gamles fana.

Han hade inte gett vakterna
vapenrockar utan vapensköldar heller.

Slutligen...

Det var ett misstag
att kalla det förräderi-

-och dessutom tog ni med er spjut
till en klubbstrid.

Vi måste lämna stigen.

Nåt är på tok.

Gode gud...

Va?

- Rikard?
- Det har blivit infekterat.

Det kan bero på gift.

Eller på smuts.

- Hur lång tid har vi på oss?
- Mindre än vi trodde.

Vi måste rengöra det igen.

Jag vill se världen med dig.

Jag lovade ju det.

Bäst vi går, då.

- Vet du om det finns en bot?
- Det kanske min hovpredikant gör.

Om det är odört, finns det ingen bot.

Det var så de dödade Sokrates
i det antika Grekland.

Det är inte odört.

- Men lukten...
- Det luktar inte odört.

Tänk om det är det!

Då har vi inte sekund att förlora.
Spring.

Det är bråttom.

Lugn.

Det var dumt.

Du kunde ha låtit dem gå förbi.

Låt inte din ilska definiera dig,
Rikard. Du är bättre än så.

Vem påstår att jag gör det?

Låt mig ange takten.
Jag ska gå så fort jag kan.

- Vem tror du ligger bakom det här?
- Det finns mycket agg i Europa.

Skottarna vill bli självständiga.

Fransmännen är som fransmän är.

Det är spänt
mellan Jerusalem och Konstantinopel.

Min fars allierade är oroliga över
sina ställningar.

Men det är väl ingen av dem?

- England har många fiender.
- Du har fler.

Och de flesta av dem
kallar du vänner.

Du kan ha rätt.

Vi måste gå på stigen.

- Som djur som går i fällan.
- Som vargar på väg in i lejonkulan.

Jag ska alltså spela bete igen?
Lammet som leder dem till slakten?

Skulle du vara ett lamm? Sällan.

Gå inte för nära,
då får jag inget manöverutrymme.

Locka hit dem,
men håll dem på avstånd.

- Som en falk med en kanin.
- Vilken romantiker du är...

Vilken kvinna du är.

Ett fint ställe att dö på.

Rör du ditt svärd,
skär jag halsen av dig.

Din kompis gick för att pissa.
Det gör han aldrig mer.

Du kan dö tyst och diskret
eller så kan du hjälpa mig.

Dra ditt svärd och stick ned
det i marken eller dra det och dö.

- Dolken.
- De gav oss bara svärd.

Jag hade inte råd med en egen.
Visitera mig.

Du har en i stöveln.
Jag såg dig slipa den.

- Nöjd?
- Vem jagar ni?

Du lovade att hjälpa mig
i utbyte mot ditt liv.

Vi jagar en rik sprätt
som en annan rik sprätt vill döda.

- Vad heter de?
- Varför skulle jag bry mig?

Jag fick chansen
att döda en rik sprätt och få betalt.

Du kan inte dölja din ilska med
ett leende. Inte din rädsla heller.

- Är pilen förgiftad?
- Snälla...

- Snälla...
- Vad använde ni?

- Ut med språket, annars dör du.
- Snälla...

Han talade sanning.

Det finns män där nere och västerut.

- Hur signalerar du till de andra?
- Om jag kraxar tre gånger...

- är vi på väg.
- Hur många är ni?

- Hur många har du dödat?
- Hur många är ni?

Var han den förste?
Då bör vi vara 19 kvar.

18. Du står på min sida.

- Ska vi ta stigen?
- Tror du att jag är dum, eller?

Långsamt.

Precis som Sokrates gjorde.

Han rörde sig långsamt
efter att ha druckit odörten.

Det är inte odört.

Men gör som han gjorde.

Fortsätt. Jag är med dig.

Du hade bara tur
när du smög dig på mig.

Håller du inte med?

Du hade vinden i ansiktet
och har inte badat på länge.

- Jag hade dock tur att du stod högt.
- Otur att jag inte stod vänd mot dig.

Nu står vi på samma sida. På de rika
adelsmännens sida. Charmerande...

Lätt att se dem så
när man gömmer sig i skuggorna.

- Jag kom hit för att få rättvisa.
- Du kom för att du fick betalt.

Det är inte sant.

Det är den obekväma sanningen.

Vill du höra obekväma sanningar?

Skogen heter Kingswood.

Ofrälse får inte jaga eller bo här
utan att betala skatt.

Gör man nåt fel,
kan man mista en hand eller värre.

Inte ens om man svälter,
får man döda hjortar här.

Om alla jagade hjort,
skulle den ta slut. Vad gjorde vi då?

Tänk om alla högg ned träden
och bosatte sig här.

Då skulle skogen försvinna.

Din argumentation är löjlig.

Det skulle inte hända.
Djuren och träden räcker åt alla.

- Betvivlar du människans girighet?
- Jag ser människans girighet.

Det ser ut
som om några av de våra kommer.

Var tyst. Ta skydd.

Kom.

- Varför går djävulen till smeden?
- För att sko om hästen.

- Även djävulens häst behöver skor.
- De sägs ge tur...

men präster säger
att de håller djävulen borta.

Vad har vi här, då?

Vatten.

Ge mig lite vatten, snälla herrn.

"Herrn"?
Hon vet verkligen vem hon tilltalar.

Barrios, lite vatten åt vår gäst.

Vad gör en dam som ni här?

Ni ser rätt risig ut.

Är ni rädd?

Här finns inget att vara rädd för.
- Lägg undan era svärd.

Hon behöver hjälp, inte beskydd.

Så där.

Vem är ni här med, min dam?

Jag är ingen dam!

- Inte för nära, sa jag.
- Jag behövde vatten.

Vi är snart ute ur skogen.
Sen genar vi över slätten.

En liten kulle, sen ser vi slottet.

- Jag måste vila lite.
- Naturligtvis.

- Vems sköld är det? Tala eller dö.
- Den var kapten Houghtons.

Han var kapten i stadsvakten i Devon.

- Då var han långt hemifrån.
- Ingen av oss kände varann.

- Trubaduren lejde folk överallt.
- Vem lejde er?

Kaptenen. En man
som kallades Mastiff lejde honom.

Det är allt jag vet.
En rik man måste ha betalat dem.

- Varifrån kommer du?
- Yorkshire.

Mor sa att folk från Yorkshire
är vänliga och envisa.

Vi är vänliga när vi vill.

- Tänker du låta mig leva?
- Det sa jag, ju.

- Jag har svurit på att döda dig...
- Du är alltså envis?

Betrakta din ed som bruten.

Jag tror inte att jag kan gå själv.

Jag går med dig.

Jag kunde ha avslöjat dig.

Du är helt otrolig.

När man har hört lika många bikter
som jag-

-vet man att svek
döljer sig på osannolika ställen.

- Du har visst svar på allt.
- Jag har funderat länge.

Testa det, så kanske du lever längre.

Tankar är meningslösa utan handling.

Ogenomtänkta handlingar
är meningslösa.

Varför letar du och inte soldater
efter honom?

Han är sen till sin bön.

- Bäst att vi tar honom snart.
- Har du annat inplanerat?

Hoppas de andra tar honom.
Jag är kass med spjut.

Jag är skaplig med armborst,
men att ladda om dem...

Far laddade dem på marknaden i fjol.

- Sköt han på marknaden?
- Nej, han laddade bara om åt dem.

De betalar ett silvermynt
när de vinner.

- Vad gör du här, då?
- Det var inte tanken.

Min bror anmälde sig, men blev sjuk.
Ingen fick känna varann.

Betalningen var bra,
så jag tog hans plats.

Toppen...

- Är du soldat?
- Jag är smedlärling.

Men jag har deltagit tre slag.

Mor sa att världen bara minns
ens namn om man gör nåt stort.

Jag tänkte
att det här kunde vara det.

Du tänkte fel. Din mor hade rätt.

Att jaga en man i skogen är varken
ädelt eller stort. Gå hem.

Välj nu.

- De är inte yrkessoldater.
- En del, kanske.

Det är väl din bror
som ligger bakom det här?

Han låter vem
som helst göra hans skitjobb.

Johan har alltid hatat dig.

Du kastar en stor skugga.

- Var det där verkligen nödvändigt?
- Han kom för döden och hittade den.

Varför följer du din rika sprätt?

Han är tjurskallig, bortskämd
och självisk ibland.

Allt som vi alla är
på våra egna sätt.

Jag följer honom
eftersom han håller sina löften.

Det är lätt. Det gör alla med heder.

Är det lätt?

- Håller din far alltid sina löften?
- De var bagare.

- Mindre ansvar.
- Mindre pengar.

Höll de alltid sina löften?

- Far sa att det skulle göra oss rika.
- Och?

Jag är här.

Willliam Marshal. Adelsman.
Han slogs mot Rikard i kriget.

När Rikard segrade delade
han ut mark till såna som William.

Alla som bytte sida i slutet,
blev av med sin mark.

Han belönade de hedervärda
och bestraffade de ryggradslösa.

Vän eller fiende,
han behandlade alla lika.

Är din rike sprätt kung Rikard?

Varför skulle de annars
skicka ut så många av er?

- Hur känns det nu?
- Han är nog lika usel som fadern.

- Varför tror du det?
- Jag hatar alla adelsmän.

- Hur många känner du?
- Jag är inte vän med såna.

Låt den utan synd
kasta första stenen.

Tror du att de skulle
vilja vara vän med mig?

De har redan kastat stenen.

Tänk innan du agerar. Tänk dig
för två gånger innan du reagerar.

- Kommer det också från bibeln?
- Nej, från mig.

Kom.

Det är ännu fler.

- Låt mig hjälpa dig. Jag kan...
- Jag vet.

Du kan slåss så länge du andas...

men jag kan inte slåss
om jag måste oroa mig för dig.

Avrådde de dig verkligen ifrån
att gifta dig med mig?

Alla jag nämnde det för.

Då nämnde du det alltså för folk?

- Jag har inte stött på nån på länge.
- De är här.

- Vi borde ha stött på fler.
- Vi måste ha varit färre. Vad är...?

Slappna av.

Man hör alltid de rika långt
innan man ser dem. Alla mynten...

Erfarenhet gör en avslappnad.

Om en soldat är avslappnad
är han erfaren.

Du är ingen soldat.

Jag är lejd som soldat.
Det är samma sak.

Nej.

Soldater är utbildade
och försvarar sitt land.

De slåss för guld.

Precis som vi.

Det snackas om ett korståg.

Jag tänker ge mig ut på det efter det
här. Där finns det riktiga guldet.

Religion ger pengar.

Hur kan de annars
betala för katedralen i Paris?

De har hållit på att bygga i åratal.

- Vad tänker du göra med det där?
- Hjälpa dig.

Det är nåt där borta.

- Bäst att du inte förråder mig.
- Jag såg nåt!

Tillbaka!

Är du också här för guldet? Är det
verkligen värt att offra livet för?

- Hans svar var ja.
- Har du fler med dig?

Jag höll knappt på
att komma hit själv.

Det är en bra dag när det är
trösterikt att se en präst, Anselm.

- Lea.
- "Min dam."

Hon är ingen...

- En armborstpil?
- Bara en.

Du hade tur. Den träffade inte benet.
Vilka råttor...

Är det illa?
Du ljuger lika dåligt som han.

- Förgiftad?
- Ja, antingen ger det med sig...

Det är svårt att säga,
men du måste till slottet.

Jag kan inte hjälpa henne här.

- En vän?
- Hon ska hjälpa oss ut.

- De skickade 20 för att döda dig.
- Jag har redan dödat 20.

Om hon dör, dör du också.
Hur många fler?

- Jag vet inte.
- För oss till slottet.

Släng kniven.

Tack. Smärtan kommer och går.

- Har du känsel i fingrarna?
- Ja.

- I tårna, då?
- Nej.

Du står i alla fall. Ett gott tecken.
Luta dig mot mig så mycket du vill.

Lea!

Vatten.

Pilen verkar ha stoppat blödningen.
Det är bra.

Smärtan tilltar. Jag är törstig.

Vet du vad de använde för gift?

Långsamt.

- Du var en riktig pratkvarn förut.
- Vem är hon?

- Hon är klädd som en tjänarinna.
- Hans vän.

Jag måste ta en paus.

Hon kan inte vara ädling.

Hon jobbade i stallet,
bredvid hans svärdsmästare.

Ingen blev förvånad när han
började rida efter varje lektion.

Vi fick veta att han var ute på jakt.

På jakt.

De kallade honom slaktare.
Han dödar för nöjes skull.

Han gillar inte att jaga.
Han tycker om fåglar.

Falkar och hökar. Han låter dem jaga.

Männen, då?

Sticker man lejonet med ett spjut,
får man räkna med att dö.

- Hur känns benen, Lea?
- Väldigt trötta.

Ett gott tecken.

- Är det här den snabbaste vägen?
- Vi måste passera sjön.

Sen över kullen
och då är vi ute ur skogen.

- Det är säkrare att stanna i skogen.
- Det tar längre tid. Vi tar stigen.

- Vi tar den snabbaste vägen.
- Hon kan luta sig mot mig.

Om kungen behöver hjälp
säger han till.

Han är inte kung än...

- Vilken häst red du i går?
- Druss.

- Han är ett monster.
- Han är snabb och modig.

- Motionen gjorde honom gott.
- Men det gör den inte oss.

Vi går arm i arm i andras sällskap.

I öppen terräng.
Jag gillar den här motionen.

Du gör usla situationer uthärdliga.
Det är en talang.

En av många jag har.

Det här är...

- Ta henne!
- Jag lämnar dig inte. - Anselm!

Hon träffade mig i kronjuvelerna.

- Hur många fler?
- De som är kvar är nog de bästa.

De andra var bara spanare.
De lär lägga sig i bakhåll.

Tanken har slagit mig.
Vi försvårar det för dem.

Hovpredikant,
du har aldrig gillat mig, va?

Jag måste gå.
Gå nedför trappan och ta höger.

Följ korridoren
tillbaka till stallet.

Gå fort, men inte för fort.

Uppför dig. Mina vänner
får slut på ursäkter för mig.

Säg att du hålls som gisslan.

Som gisslan? Jag? Otroligt...

Men jag är din fånge.

Har du gått vilse, mitt barn?

Barn?

Ursäkta mig.

- Jag såg dig utanför och trodde...
- Jag bad.

- Dina kläder är...
- Ridkläder. Det är det jag gör.

Beklagar om jag inte klär mig
som vanliga gäster.

- Är du en gäst?
- Jag använder ju slottets mundering.

Ett stort ord för en främling.

- Skulle jag ha använt mindre ord?
- Förmodligen... mitt barn.

Uppför er.

Det gör jag,
annars hade jag kallat på vakten.

- Men det tänker ni inte göra?
- Nej.

Lea.

Ni överrumplade mig.

- Jag är hovpredikant Anselm.
- Jag har hört mycket om er.

- Och jag om dig.
- Han litar på er.

- Då har vi nåt gemensamt.
- Varför säger ni så?

Du är ju här.

Vi lär nog träffas fler gånger.

- Jag hoppas det.
- Det gör inte jag.

- Farväl.
- Farväl.

- Ursäkta.
- Det gör inget!

- Har du ont?
- Nej.

Jag har ingen känsel i benen längre.

Det är odört.

- Det vet du inte säkert.
- Symptomen stämmer. Det gör jag.

Jag önskar att jag hade fel.

- Vad kan vi göra?
- Det finns ingen bot.

Vi kan bara göra det bekvämt för dig.

Vi går till sjön där borta.
Du har alltid gillat svanar.

De ska få sota för det här.

Lugn.

Jag håller vakt.

Farväl... min dam.

Vi går och ser svanarna.

Svanar har bara en älskare.
Det är därför jag tycker om dem.

Jag tycker om dem
eftersom du gör det.

De är fridfulla och graciösa.

Kyss mig.

- Jag kan inte...
- Låt mig göra det.

Lägg dig bredvid mig.

Det är inte livet i sig som
är viktigt utan att leva det rätt.

Sokrates?

Han snodde de bästa replikerna.

- Det är passande att ta farväl nu.
- Aldrig!

Jag lovade dig.

Jag har hört många löften i dag.

Du borde kalla ditt svärd det.
"Löftesbrytaren."

Det kommer alltid
att finnas såna som utmanar dig.

Bara de som kämpar för ingenting
slipper fiender.

De som kämpar för sanning och heder
får flest.

Då får det heta Löftesbrytaren.

- Sokrates hade varit stolt.
- Det här var inte ämnat.

Kanske i en annan värld.

När vi båda är svanar.

De samlas.

- Hur många?
- Ca 20, tror jag.

Om du bär henne hela vägen,
kommer du att bli utmattad.

Som du vill.

De kommer beskjuta oss med armborst
så fort de ser oss.

- Visst ser det mörkt ut?
- Rikard, sluta.

Vi kommer snart vara inom skotthåll.

Vi hade bråttom...

- men det har vi inte längre.
- Min bror Johan gjorde det här.

Du gjorde det här.
Dit du går, följer faran efter.

- Om jag bara kunde...
- Vad då? Göra som du ville?

Om alla gjorde som de ville,
skulle det bli kaos.

Man måste göra det som är rätt. Det
var fel att gå hit och det vet du.

Du får inte göra samma misstag
för min skull.

Jag vill inte höra.

Du gjorde precis det
som jag sa åt dig att inte göra!

Du äventyrade hela landet!
Du tänker bara på dig själv.

På det du vill.

Som kung får dina beslut konsekvenser
men du beter dig så här!

Hade pilen träffat dig,
hade dina bröder försökt ta makten.

Inbördeskrig hade utbrutit.
Bara för att du var kåt!

- Du går för långt.
- Det gör du också.

Vi lämnar Lea här,
närmar oss försiktigt-

-och hämtar sen hem henne.

Jag vill inte lämna henne.

Jag vill inte dö
på grund av ännu ett av dina misstag.

I skymningen
börjar våra män leta efter oss.

Jag tänker inte vänta på
att bli en nåldyna.

Om de vågar angripa först
och i grupp, förlorar vi.

Antingen splittrar vi dem
i smågrupper eller anfaller först.

Ju längre tid de får på sig att
skjuta, desto träffsäkrare blir de.

Be en bön för dem, hovpredikant.

Djävulen är lös.

- Vem har skickat dig?
- Jag svor en ed...

Om nån erkänner,
måste vi hålla dem vid liv.

Jag känner igen det här stället.
Det var här jag kom in i skogen.

- Om vi kan ta oss till kullen...
- Får vi en höjdfördel.

- Vi behöver varje fördel vi kan få.
- Solen kommer att hjälpa oss.

- De får solen i ögonen.
- Följ mig.

- Det är allt jag vet.
- Vi måste gå till kullen direkt.

Vi lägger oss i bakhåll när de försöker ge sig av.
- Mastiff?

Du sa att de går i öppen terräng,
men ändå såg vi dem inte.

- Du är rädd.
- Du skulle se dem slåss.

Rädsla leder till tvekan,
som leder till döden.

Vi har 40 män som närmar sig dem.
Armborstarna först.

De har redan dödat hälften.

Vi delar lika. Nu får ni mer.

- Du tänker bara på pengar!
- För rätt person är blod guld.

Men du är väl inte här för guldet?

- Min bror sitter fängslad.
- I kungens fängelsehåla?

Han ertappades med
att jaga i skogen i vintras.

- Jagar du adelsmän för att hämnas?
- Det här är inte bara adelsmän.

Hans älskarinna dödades av en
av våra pilar. Förgiftad med odört.

Det var kanske en rival vid hovet
som lejde oss.

Jag vet inte. När trubaduren
betalar mig, betalar jag er.

- Odört?
- Vem händer om han inte betalar?

Då dödar vi honom.
Men det kommer han att göra.

- Vi förtjänar en bonus.
- Tänk om mannen bakom inte betalar.

Då berättar trubaduren
vem som lejde honom.

För adelsmännen är kunskap viktigare
än pengar.

Vi måste gå till kullen
och lägga oss i bakhåll.

De närmar sig.

Kullen är en bra idé. Bonusen också.

Det är dags.

Tre kraxanden. De kommer.

Hoppas att de inte är på kullens krön
och att de får solen i ögonen.

- Många antaganden...
- Vi måste ha tilltro.

Tilltro till andra
leder ofta till besvikelse.

Då får vi ha tilltro till oss själva.
Finns det en chans, finns det hopp.

- Vem kraxade tre gånger?
- Var är de?

- Trubaduren är oduglig.
- Har aldrig gillat Blondel.

Blondel? Beauchamp är vår man.

Men det har du inte hört.
- De är på väg uppför kullen!

Solen kan gynna oss.
Armborstarna har bara ett skott.

Följ mig. Vi måste högre upp.

Upp med dig!

Där!

Anfall!

Vänta.

Nu!

- Ni måste inte dö i dag.
- Vi är fyra mot en rik grabb.

Jag är ingen grabb. Jag är prins
Rikard som ska krönas till kung.

Hertig av Normandie,
Akvitanien och Gascogne.

Ni har begått förräderi-

-men jag ger er mitt ord.
Nog med blod har spillts.

Berätta vem som skickade er,
så låter jag er gå. Helskinnade.

Vem ska betala oss, då? Du?

Livet är dyrbart
när man betraktar ett lik...

Du betraktar en kungadräpare.

Ni ser ut
som ni tänker göra nåt dumt.

- Berätta vem som lejde oss.
- Mitt ord är starkare än ek.

- Var inte dum. Berätta det.
- Nej.

- Berätta! Du får ändå inte betalt nu.
- Du har rätt.

- Jag har bara min heder kvar.
- Inte länge till.

Få honom att kvida, killar.

Sluta! Vad är det där?

Det är odört.

- Råttgift.
- Berätta vem som lejde oss.

- Ingen sa åt oss att använda odört.
- Vem lejde oss?

Du!

- Jag skulle aldrig använda gift.
- Vem lejde er?

Jag har en hederskodex.
Jag bryter aldrig mitt ord.

Jag tänker inte fråga igen.

- Vi ser vem som är bäst med svärdet.
- Jag vet vem det var.

Att berätta är inget att skämmas för.
Du har kämpat väl, men vi är två.

- Nå?
- Jag vet vad trubaduren heter.

Lova att frige dem som sitter
fängslade för brott mot skogslagarna.

Kommer du också med krav?

Det är bara ett önskemål.

Vi visste inte
att det var er vi jagade.

Jag gillade inte er far,
men er känner jag inte.

Jag kan bara hoppas
att ni är annorlunda.

Om ni vill börja om,
bör de fängslade få göra det också.

Jag ska säga namnet oavsett.
Jag ville bara fråga.

Hon dog, va?

Han sa åt dem att inte använda gift.

- Trubaduren heter Beauchamp.
- Han jobbar åt Johan.

Jag beklagar er förlust.

Du säger att du håller dina löften.
Jag vill att du lovar mig en sak.

- Finns de fler män i skogarna?
- De är antingen döda eller på flykt.

Jag ger dig mitt ord.

Då ska jag ge dig mitt. Fall på knä!

Svara snabbt och sanningsenligt.
Har du svurit på att döda mig?

Jag svor på att döda en person,
men ingen namngiven. Jag beklagar.

Eskortera dem till slottet.
Du får jobb i min tjänst.

Så länge du lever.
Förråder du mig, dödar jag dig.

Som ni vill, sir.

Jag ska uppfylla din önskan.

Skicka William till mig
och städa upp den här röran.

Övervaka Johan dygnet runt. Grip
honom morgonen efter kröningen.

Vi har kallats.

Anselm?

Vet du vad kungen har i åtanke?

Det fanns en familj.

Mor, far... Hon var deras enda barn.

De levde i fattigdom.

Jag ska ta hand om dem.

Allmänheten vet knappt nåt.

Johan är redo för krig. Han kan
t.o.m. ha hoppats dra i gång ett.

Vad gör vi med Johan?

Jerusalem har fallit.
Pilgrimerna slaktas.

Johan får anstå.

- Om jag vore kung...
- Skulle du hämnas.

Det hade jag varit tvungen till.
Det hade hedern krävt.

Han får döda vem han vill,
men inte älska den han vill.

Jag lät Johan fly till Dover
och Frankrike i morse.

Vi får inte riskera
att det blir inbördeskrig.

Frige skogsfångarna.

Ni två övervakar.
- Du följer med mig.

Syster?

Visst är den tung?

Jag bad dig komma, Beauchamp.

- Min bror har lejt en legosoldat.
- Chockerande.

Jag står gärna till tjänst.
Det lovar jag.

Det räknar jag med. Här är han.
Kan man lita på honom?

- Tydligen inte.
- Det innebär att man kan det.

- William, du är sen.
- Jag beklagar, sir.

Jag har väntat på en brevduva
från Dover.

Allt är som ers majestät befallde.

Eskortera Beauchamp till min bror
Johan som sitter fängslad i Dover.

Jag visste inte att Johan har flytt.

Jag har aldrig gillat
intrigerandet vid hovet.

Den som retar upp mig
får ta konsekvenserna.

Den som gör mig orätt,
kommer bestraffas.

Om man tvingar mig att agera,
kommer jag bli rasande!

Nu räcker det!

Vill du se mig död? Vill du ha
inbördeskrig? Nu räcker det!

Ditt förräderi ska i evighet påminna
om männen som ni valde att bli.

Notera att min bror Johan och
hans följe, inklusive Beauchamp...

tvingas i landsflykt.

Mercadier.

- Är det gjort?
- Vi begravde henne vid sjön.

Hur visste du att jag lät honom löpa?

Du gjorde det du trodde var rätt.

Ibland är det allt man kan göra.
Trots att det var fel.

Sokrates visste
att livet som ledare är ensamt.

Ens vänner lever länge nog för
att göra en besviken.

Eller kort nog för
att fylla en med saknad.

Rikard införde knölsvanar i England
efter att ha sett dem på Cypern.

De här svanarna lever
med en partner i hela sina liv.

Översättning: Martin Andersson
Iyuno-SDI Group