All language subtitles for Huvudvittnet.sv

-Erkänner barnen att de dödat Kevin?
-Ja, barnen har berättat det.

Robin och Christian ska ha erkänt
mordet på Kevin, efter 30 förhör-

-under drygt två månaders tid.
De var fem och sju år gamla.

I den åldern
kan barn fantisera mycket.

Det är svårt att lita på en femåring.

När de berättar om själva
händelseförloppet är de stenklara.

Men utredarna verkar oeniga om
hur erkännandet egentligen såg ut.

Jag frågade:
"Kan han inte berätta vad som hände"-

-"så att vi får nåt sammanhang?"

Det var ju inte så att man fick
nån sammanhängande berättelse här.

Jag vill inte kalla det för ett
erkännande, inte uttrycka det så.

Men om det verkligen är så
som vi trott...

Så mycket kaos de har orsakat.

Skulle du kunna läsa den här texten?

Då ska vi se. Det börjar...
Mitt namn är Robin Dahlen.

Jag har levt ett liv med något
bakom mig, som de flesta sluppit.

Jag är dömd
för mordet på Kevin Hjalmarsson.

Hela mitt liv har jag undrat
hur det verkligen gick till-

-och jag har kallats barnmördare.

Varje gång jag blir ledsen eller arg,
så kommer tanken på Kevin upp direkt-

-och får mig att bli mer ledsen
eller mer arg.

För jag kan sätta fingret på att det
inte var jag som skulle blivit dömd.

Min familj har alltid
varit tysta om detta.

Man ska fortsätta leva livet som
om inget hänt, och försöka glömma.

Men jag funkar tyvärr inte så.

Men en dag ringde en kille från SVT.
Han ville jobba med mig och familjen-

-och försöka reda ut
exakt vad som hänt i Arvika 1998.

Nu äntligen är första sidan för ett
försök att lista ut det här skriven.

Det är det jag tagit med från datorn.

Det kommer upp hela tiden:
Varför just vi?

Man vill bara knäppa med fingrarna
och vakna: "Det var bara en dröm!"

För att förstå utredningen, måste
man ha förundersökningsprotokollet.

Men utan rättegång blev
förundersökningen aldrig offentlig.

Varken Robin, Christian eller deras
föräldrar har läst protokollet.

Och nästan ingen annan heller.

Det som är känt om utredningen
kommer i princip från EN person.

Alice, här. Här.

Förundersökningsledaren
Rolf Sandberg.

Ska vi se vad det här här...
Här är Hasse Aro.

"Hälsningar från Aftonbladet."

TV4 Värmland... Ett sommarprogram
de ville att jag skulle vara med i.

Bara bilder av mig.
Äh, jag orkar inte se vad det här är.

Tekniker... Här är ute på platsen.
Här är pappan med den ene pojken.

Här är den där bryggan,
och här i området hittades han.

Eller var det där han hittades?

Då ska vi se vad det här är.

Det var Rolf Sandberg
som ganska tidigt lanserade teorin-

-att Kevin dödats av andra barn.

Efter en vecka gjorde jag bedömningen
att barnspåret skulle öppnas upp.

Innerst inne ville jag inte tro det-

-men min intuition och känsla sa mig
att det här stämmer inte.

Det är ovanligt att barn dödar barn.
Inledningsvis var det inte många-

-som trodde på det, inte inom den
organisation jag byggde upp heller.

Men jag kunde bestämma själv, annars
kanske det inte blivit barnspåret.

Att det var nånting som inte stämde
kände jag första gången de kom in.

Jag fick en feeling.

Efter två, tre förhör
blev jag mer säker.

Det slutade med de här små killarna
som satt på detaljer-

-som bara den som upplevt det
skulle kunna återberätta.

Weine: Jag har
en jättesuddig bild av det här.

Vad är erkänt och vad är inte erkänt?

Det vore intressant
att se förhörspapperen.

Då kanske jag får en klarare bild.

Robin:
Det hade gärna fått vara så enkelt-

-att om man vände upp och ner på nåt,
så ramlade alla svaren ut.

Det visar sig finnas källor som är
beredda att ge oss hela utredningen.

Det är tusentals sidor.
Mest förhörsutskrifter.

Och polisen videofilmade nästan alla
förhör med Robin och Christian.

Nu kan vi för första gången se
hur allt började.

Först när jag ser förhören
slår det mig hur unga pojkarna var.

Robin är fem år.
Han kan knappt sitta still.

Christian är sju år.
Han verkar lite blyg.

För att förstå
vad som händer i förhören-

-måste vi veta hur pojkarna hamnade
i Arvikapolisens förhörsrum.

Kevin dog på sommarlovets sista dag.

Den kvällen hade det vimlat av barn
runt skolan och fotbollsplanen.

Skräcken spred sig i Dottevik. Alla
visste att en barnmördare gick lös.

Vågar jag gå ut med mina barn?
Skicka min son till skolan?

Man släpper inte ifrån sig ungarna
hur långt som helst längre.

Inga tekniska bevis
knöt nån till mordet-

-så polisens enda chans att lösa
mordgåtan var att hitta vittnen.

Viktigt var
att kartlägga Kevins sista timmar.

Vi hade redan förlorat tid, och att
samla information var en viktig del.

Vi kommer
att bedriva spaningsarbete-

-genom dörrknackning och
kartläggning av offer och omgivning.

Det gjordes stora insatser
genom vad vi kallar dörrknackning.

Man var ute och pratade med vittnen
och fullständigt "lusade" området.

Weine, Eva och barnen
får också polisbesök.

De ställer frågor om Kevin
- Robins bästa kompis.

Polisen knackade dörr
i bostadsområdet.

Han kom in, och vi satte oss
med barnen i vardagsrummet.

De berättade för polisen att de haft
vänner hemma på middag. Efter maten-

-hade Christian, Robin och den andra
familjens barn gått ut och lekt.

Vi vuxna satt i köket
och såg dem utanför.

Vi tittade ut då och då.
Det var en helt normal söndag.

Vi skulle åka i väg och fiska
lite senare, när det blivit svalare.

Polisen i Arvika fortsätter i dag
sitt spaningsarbete.

Ett par hundra personer har hörts
och bevis säkrats.

Polisens dörrknackning
fortsätter hela veckan efter mordet.

Enligt tips hade en grupp 13-åringar
varit vid skolan nära vattnet-

-under de timmar
då polisen tror att Kevin dog.

Man finkammar Dottevik
efter vittnen.

Sex dagar efter mordet kör Weine in
Eva och barnen till polisen.

Vi var hos svärföräldrarna en lördag,
när Eva reagerade på nånting-

-som barnen hade sagt.
Så jag sa: "Då åker vi in."

Christian ska på söndag eftermiddag
ha sett äldre barn prata med Kevin.

Det var den sortens upplysningar
som polisen frågade efter.

Det var därför
vi tog kontakt med polisen.

-För att de hade sett nånting?
-Ja, pojkar som var några år äldre.

Det var det
de skulle åka in och berätta.

Under bilfärden till polishuset
säger femårige Robin-

-att han också
har saker att berätta.

Han påstår att han själv såg
när hans bästa kompis mördades.

Det här är en helt ny uppgift
som ingen i familjen hört tidigare.

Därför sitter Robin här.

Inte som misstänkt gärningsman,
utan som möjligt vittne.

Robin säger flera gånger att han
inte vet vem som mördade Kevin.

Men till slut
får man fram en historia.

Polisen vet att Kevin inte mördades
med kniv. Han hittades strypt.

Men uppgiften är sekretessbelagd-

-så polisen berättar inte för Eva
att det Robin säger är fel.

En stund senare förhörs Christian.

Christian säger att han ända sen
morddagen sex dagar tidigare vetat-

-att Robin sett Kevin mördas,
för det har Robin berättat.

Eva blir chockad.

Det var ångest, det bara knöt sig i
bröstet och tankarna gick hela tiden.

Barnen har inte sagt nåt tidigare-

-men om de har sett mördaren,
så kan de också sväva i livsfara.

Jag var jätterädd att nån skulle döda
eller skada dem, om de var vittnen.

Jag tänkte
att det kanske var nån i Dottevik.

Rädslan och allt det där...

Det kändes som om jag inte klarade av
att skydda dem.

Jag bara klappade ihop på köksgolvet,
orkade inte stå upp.

Kroppen lydde liksom inte alls.
Jag behövde hjälp.

Senare på kvällen måste Eva åka till
psykakuten på sjukhuset i Arvika.

Hon mår så dåligt
att hon blir inlagd.

Det var en väldig press.

Hon låg inne en vecka,
jämt i början.

Det blev för mycket.
Det blev som en chock, kanske.

Robin hade alltså sagt
att han sett Kevin mördas med kniv.

Sen hade Christian sagt att Robin
berättat om det redan på morddagen.

Polisen behöver spår att arbeta med.

De bestämmer sig för att göra
ett nytt försök med femåringen.

Jag sparar på tidningsurklipp, och
har sparat allt relaterat till Kevin.

Här ser du fotbollsmålet.

Inte så långt från mordplatsen.

Maria Bodin utses att ta med Robin
till området där Kevin hittades.

Jag sitter framför femåringen och
berättar ungefär hur det går till-

-vart han ska gå
och att han ska berätta vad som hänt.

Han går lite före,
och jag ställer frågor efter vägen.

Men Robin går inte till lastpallen
i vassen där Kevin hittades.

Han går till en flytbrygga
där han ofta lekt med kompisar.

Den ligger nära hans bostad.

Nu har Robin ändrat sin berättelse.
Knivmordet är borta.

Han säger att en som heter Robert
sparkat ner Kevin från bryggan.

Nej, det fanns inga indikationer på
att han ramlat i vattnet.

Men man fick ner personer
till platsen. Det var viktigt.

I början fanns ju ingen på platsen.

Fastän det var en fin dag med
mycket folk, fanns ingen på platsen.

Bara liket efter en liten kille
på en lastpall.

Nu börjar vi i alla fall få ner folk
i närheten av platsen.

De var i alla fall de enda
som sa att de sett nåt-

-och visste nånting om det. Det
berättade nog inget annat barn om.

Berättelsen blir
allt svårare att förstå.

När polisen förhör Christian igen,
kommer han också med en ny historia.

Nu säger han att han redan på mord-
kvällen berättade för Eva och Weine-

-att Robin varit vid vattnet
och sett Kevin bli mördad.

Att barnen ska ha berättat detta för
sina föräldrar på morddagen är nytt.

Nu vill man kontrollera om det
Christian säger verkligen är sant.

Förundersökningen visar att polisen
förhörde den familj som åt middag-

-hemma hos Weine och Eva
samma dag som Kevin dog.

Efter maten hade barnen lekt
utanför huset i cirka en timme-

-innan allihop åkte och fiskade.

Vi hittar ett förhör med familjens
äldste son, då tio år gammal.

Pojken vill vara anonym, så
vi visar inte bilden från förhöret.

Polisen undrar om Robin försvunnit
i väg på egen hand under lekstunden.

Kunde han ha sett nåt vid vattnet?

Man förhör också föräldrarna.

Mamman var orolig för sin fyraåring,
så hon höll koll genom köksfönstret.

Hon såg att alla barnen
lekte tillsammans på gatan.

Pappan säger att Robin och Christian
var som vanligt under fisketuren.

Inget tydde på att de upplevt nåt
ovanligt, och ingen sa nåt om Kevin.

Polisen bestämmer sig för
att också förhöra Eva-

-trots att hon ligger på psykakuten.

Det som nu händer ska så småningom
få stor betydelse för utredningen.

De sa att polisen inte fick prata med
mig länge. Jag klarade inte av det.

Här finns ingen videoinspelning,
bara polisens korta referat.

Eva säger att hon inte minns att
Christian berättat nåt på morddagen.

Men polisen fortsätter att fråga.

Enligt deras referat började Eva
gråta och blev allt mer uppriven.

Till slut "gick hon med på" att
Christian kanske sagt nåt om Kevin.

Det är det här med självförtroendet,
att tro på sig själv.

"Har jag hört det eller inte?
Har det hänt eller inte?" Ja...

Eva tror att hon blev förvirrad
under utfrågningen på psykakuten.

Det blir liksom rörigt i huvudet
när man har mycket att tänka på-

-och folk pratar i mun på en.

-Du menar att polisen tryckte på?
-Ja, precis.

Då gick jag väl med på det, och
började tänka att det kanske var så.

Weine förhörs också. Han säger att
ingen nämnde Kevin på söndag kväll.

Han beskriver middagen och fiske-
turen på samma sätt som gästerna.

Men han säger också att om Eva minns
att Kevin nämndes, litar han på det.

Om hon säger det, så kan det vara så.
Det är klart jag litar på min fru.

Vad som påverkat mig
är att jag tror på Eva.

Men jag känner inte att jag har hört
det. Jag har hört det av Eva.

Eva är den enda som bekräftar att
Christian nämnt Kevin på söndagen.

Men polisen satsar på att hon
minns rätt och alla andra minns fel.

De tror att femåringen
verkligen kan ha sett mordet.

Det här presenterar Rolf Sandberg
som ett genombrott.

Polisen är nu nära en lösning
av mordet på fyraåringen i Arvika.

Kriminalkommissarie Rolf Sandberg
talar om ett genombrott-

-men ingen är gripen ännu.

Vi har kommit långt i utredningen.

-Är ni nära ett genombrott?
-Ja, som vi bedömer det.

Femårige Robin
är nu polisens huvudvittne.

Robin vallas på nytt, för att leda
Ingrid Harrysson och pappa Weine-

-till huset där Robin säger sig veta
att mördaren bor.

Nu visar det sig
att man tagit ut segern i förskott.

Efter visst irrande
pekar femåringen ut ett hus-

-där det inte bor nån
som kan misstänkas för mordet.

Här är bilder. Sandberg - "chefen".

Sen är det en massa foton
från samlingar.

"Rolf ber en bön." Det var väl när
vi ville att det skulle bli klart.

Det var hård press från media. Det
är så när det gäller en sån här sak.

Två veckor efter mordet på 4-åringen
i Arvika finns ännu ingen misstänkt.

På Dotteviksskolan finns nåt
som inte finns på andra skolgårdar:

Polisens avspärrningar
som påminner om det som hänt.

Det var en väldig press.

Hela samhället krävde saker.
Många var oroliga och rädda.

Och alla ville ha en lösning.

Ännu en dag som har präglats
av oro, väntan, rykten och hat-

-i väntan på
att polisen ska tala om...

På presskonferensen
ges varje dag samma besked.

Vi har inte mycket mer att berätta.

Sandberg söker fler vittnen. Han
tror att många kan ha sett mordet-

-och blir allt mer övertygad om att
ortsborna undanhåller information.

Det låg en tystnad över Arvika.
När man pratade med folk-

-ville ingen berätta att de varit
nära platsen. De ljög så mycket.

Alla ljög. Både vuxna och barn ljög,
och det orsakade merarbete.

Polisen är misstänksam mot den grupp
äldre barn som lekt vid skolan-

-kvällen då Kevin mördades. Man är
särskilt intresserad av en 13-åring.

Marius Gamsgrö heter jag.

Jag var huvudmisstänkt för mordet
under drygt två månaders tid.

Det var förhör varje dag.

De kom hem, rotade igenom rummet-

-och plockade med sig kläder
som de skickade i väg.

De var ganska aggressiva
redan i början när de frågade grejer.

Det var raka rör direkt.

Under en tid var Marius
och några andra väldigt intressanta.

De hade varit i närheten av platsen,
och det satsades mycket krut på dem-

-för man kunde inte utesluta att
de var de eventuella gärningsmännen.

En annan 13-åring som förhörs
är Marius bästa kompis Mathias.

Det är svårt för en 13-årig grabb
när polisen frågar:

"Så ni var vid lekparken?
Vad var klockan då?"

I den åldern får de först lugnt
och sansat berätta sin historia.

Men sen måste historien ifrågasättas.

Det var allt ifrån lugn ton:
"Berätta om din dag."

Till: "Du sa det här, men nån såg
det där. Varför ljuger du?"

Man blev inte trodd. Man svarade så
gott man kunde, men det hjälpte inte.

Trots mer än 600 förhör
har polisen ännu inte löst...

Folk håller inne med viktiga
detaljer om mordet, hävdar polisen.

Vi hade inte så mycket att gå på.
Det växlade ju under utredningen.

Ibland kunde man bli förtvivlad:
"Ska vi aldrig komma fram till nåt?"

Jag tvekade många gånger om vi
skulle klara upp det, och förberedde:

"Om jag inte klarar upp det,
vad händer då?"

Polisen hoppas fortfarande att Robin
ska fungera som huvudvittne.

Robin ska få peka ut gärningsmannen
i en skolkatalog.

Polisen skriver i en sammanfattning
att Robin pekade ut flera pojkar-

-till ålder och utseende
mycket olika varandra.

Flera gånger under utredningen var vi
nära att ge upp, med alla sidospår.

Vi la ner fantastiskt mycket tid,
och sen visade det sig vara falskt.

Det kom en frustration, en känsla av
att vi inte skulle lyckas:

"Vad händer? Vi har inga uppgifter!
Vi har gått igenom alltihop."

Man ställde in sig på att hantera det
massmedialt och gentemot samhället.

Det gjorde att man nästan inte sov
nånting på nätterna.

Kanske är det frustration
som driver Sandberg att göra nåt-

-som måste vara ganska unikt
i svensk kriminalhistoria.

Han går in
och sätter press på femåringen.

Hittills har Robin hela tiden sagt-

-att bara han själv såg
hur nån puttade Kevin i vattnet.

Men nu ställer Sandberg en fråga
som får Robin att ändra sig igen.

Robin svarar plötsligt att Christian
också var med på bryggan.

Det är en helt ny uppgift.

Sandberg verkar nu börja misstänka
att bröderna gemensamt döljer nåt.

Robin verkar inte förstå vad han
ska säga för att göra Sandberg nöjd.

Nu föreslår Sandberg att Christian
var inblandad i ett bråk med Kevin.

När bandet är slut tar det en stund
att förstå vad jag just sett.

Robin är fem år. Han har
ingen förälder som hjälper honom.

Och det dröjer över 40 minuter-

-innan nån av dem som ser förhöret
går in och stoppar Rolf Sandberg.

Senare samma dag förhörs Christian.

Christian säger
att han inte var på bryggan.

Det ska ta nästan en månad innan
Robin och Christian förhörs igen.

Välkomna till "Efterlyst" som sänder
direkt från tragikens Arvika.

Två dagar efter förhören med Robin
och Christian går Sandberg ut i tv-

-och vädjar om nya tips.

Vi har inte fått all information
som kan lämnas här i Arvika.

Vi vill ha in så mycket det går, för
att bedöma vad vi kan ha nytta av.

Allt som rör utredningen.

Eva, vad har vi fått in för tips?

Inslaget från Arvika,
som var ganska långt-

-har inte gett några större tips.

Det kom inga tips som gav nåt.

När utredningen står still, kommer
många tankar. Men man ger aldrig upp.

När jag spelade bandy, sköt jag
straffar, och ibland missade jag.

Det var det värsta som fanns.

Men jag gick fram nästa gång igen.
Jag visste att jag oftast satte dem.

Det är det man måste våga också.

Jag tog många beslut
med höga insatser.

Ju högre insats, desto större fall.

Då måste man ta konsekvenserna om det
gått åt skogen, om vi gjort helt fel.

Då var jag beredd att kliva av
och göra nåt annat i mitt yrkesliv.

För då måste man
leta efter fel och syndabockar.

Jag är en idrottsman. Jag tror att
man kommer fram till nåt positivt-

-men jag måste ändå vara förberedd på
att vi kan förlora matchen.

Jag är beredd att ta stort ansvar,
men också att ta konsekvenserna.

Arvikapolisen har förhört nio pojkar
angående mordet på fyraårige Kevin.

Polisen hämtade pojkarna i skolan...

Det är en månad sen Kevin dog,
och nu spelar Rolf Sandberg högt.

Polisen slår till mot två skolor.

Misstänker man att någon eller några
av de nio var med då mordet begicks?

Jag kan inte prata i de termerna.
Det blir fler förhör med ungdomar-

-och sen får det visa sig
vad de haft för roll i det hela.

Efter skolhämtningen
verkar polisen ha beslutat-

-att de flesta av tonåringarna
inte hade med mordet att göra.

Men förhören
med Marius och Mathias fortsätter.

Sen upplevde jag att det bara var vi
kvar, och de satte mer press på oss.

Jag tror att de hade
slut på andra spår att gå på.

Nu pressar man dem ännu hårdare
för att få fram ett erkännande.

Överlag så behöll jag lugnet,
vad jag minns.

Jag försökte redogöra för
vad vi gjort och inte gjort.

Men sen kommer det förhör
när de ryter och slår näven i bordet:

"Men säg nu. Vi vet. Erkänn nu."

De tappar tålamodet.

Så man sätter hårt mot hårt?

Med de här pojkarna måste man det.
Annars skulle de ljuga hela sitt liv.

Vid nåt förhör bröt jag ihop
och började grina.

Och nu gör polisen nåt
som är strängt förbjudet.

Det gick ju till och med så långt...

...att det beslutades om
hemliga tvångsmedel.

Telefoner avlyssnades.

Polisen börjar avlyssna telefonerna
hemma hos Marius och Mathias.

På så sätt ska man få fram
de bevis man saknar.

För vår del var det ju bra,
för det bevisade att vi inget visste.

För då hade det ju kommit fram.

Avlyssningen skulle bara visa-

-att varken Marius eller Mathias
hade nåt med Kevinmordet att göra.

Att avlyssna telefoner
hos minderåriga är olagligt.

Det fick ju följdverkningar sen.

Det var, enkelt uttryckt,
ett klavertramp.

Förre chefsåklagaren Anders Manholm
steg in i tingsrätten som åtalad.

De som tog det formella beslutet
- åklagaren och en lagman-

-ska senare fällas för tjänstefel.

Rolf Sandberg åtalas inte. Beslut om
avlyssning kan inte tas av en polis.

Det har gått två månader
sen Kevin dog.

De huvudmisstänkta
är borta ur utredningen.

Men Rolf Sandberg ger inte upp.

Han anlitar minnesforskaren
Sven Å Christianson.

Vid denna tid har han stjärnstatus-

-som rådgivare i mordutredningarna
kring Thomas Quick.

Nu är han också Kevinutredningens
egen minnesexpert.

Det är med Christiansons hjälp-

-som Robin och Christian görs till
Kevinutredningens huvudmisstänkta.

Christianson: Jag fick videofilmer
och utskrifter av förhören.

Sen hade vi telefonkontakt.

Han kunde läsa ut att de hade mer
information att lämna om händelsen.

Det tog 2,5 månader. Man är inte van
att förhöra barn under så lång tid.

Men det krävs för att förmå barnen
att närma sig en så svår handling.

Nu ska utredningen gå in
i ett nytt skede.

Man ska använda nåt som beskrivs som
en ny metod för att förhöra barn.

Robin och Christian är misstänkta
för mord, trots att vittnen sagt-

-att de knappast kan ha varit
vid vattnet kvällen då Kevin dog.

Det verkar som att pojkarna har det
som brukar kallas för ett alibi.

Textning: Ulrika Jansson Båving
Svensk Medietext för SVT