All language subtitles for Etulinjan edessä - 2021-12-06.swh

Fänrik Järv.

Är stötgruppen redo?
- Ja, vi är redo.

Jag väntar på er återkomst
med säkringsgruppen.

Ryssarnas "Fågel" måste slås ut.

Det är en stark stödjepunkt, men
jag litar på er och på fänrik Järv.

Jag vill ha en fånge. Levande.

Lycka till.

Lycka till.

Lycka till. Lycka till.

Pojkarna har
en tuff natt framför sig.

Nu börjar vi gräva oss fram.

Jag vet inte var vaktposterna finns.

Ingen rörelse får synas
ovanför snöytan.

(Vapen laddas)

Välkomna! Hej, Orvar.
Roligt att se dig.

Detsamma, Harry.

Du är Jeanette, förstår jag.
- Ja, Jeanette Eriksson.

Jag heter Orvar Nilsson. Hej, hej.
- Jeanette Eriksson.

Vi ska till finska ambassaden.
Det är Finlands självständighetsdag.

Ja, just det.

Orvar kom och hjälpte oss under
vinterkriget och fortsättningskriget.

Men det är länge sen nu.
- Varsågoda och kom in.

Det här är ju en rysk krigskarta.
Tog du den som krigsbyte, Harry?

Ja, 1941 på sommaren
när vi återerövrade Karelska näset.

Om vi ser på den -

går floden Svir går här från sjön
Onega ner mot sjön Ladoga.

Under krigsåren fanns här två
svenskspråkiga regementen.

Jag kom till stödjepunkten Dammen
i början av juni 1942.

Det var lugnt på frontavsnittet.
Vi måste hålla reda på -

vad våra motståndare höll på med
och hade för avsikter -

med spaningsverksamhet hela tiden.

Sablar vad den är hård
den här leran! Som cement.

Här får vi nog hjälp.

Forss, här har du ett paket.

Gå i skydd, alla!

Nu spränger vi!

Där kommer major Hedengren.

Jaha, här har ni kommit långt.
- Trotyl gör grävandet lättare.

Var har ni fått tag på trotyl?
Ni får inte slösa med våra förråd!

Det finns sprängämnen i minfältet
där borta. Trotylen är därifrån.

Nja, låt gå då.

Han är nog ganska resonlig
den där svensken.

Det är som att du skulle vara gift
med kameran. Sover du med den?

Nej, för jag fotar inte i sömnen.

Nästa vecka får den
komma med till Bölden.

Får jag komma med?
- Gärna.

Vi ska klämma åt
stödjepunkten ordentligt.

Den irriterar regementsstaben
så nära våra linjer som den är.

Bölden ligger framför näsan på
Orrens stödjepunkt.

Varför ska vi från Dammen
sköta om saken?

För att jag känner till den.
- Vad har du där?

Ett stövelskaft som ska bli
fodral för kameran.

Händerna kan behövas
till annat på Bölden.

Vi delar in oss i mindre grupper
och anfaller alla nästen samtidigt.

Vårt artilleri skjuter just.
En minuts förberedelse.

Följ efter mig. Det behövs mycket
handgranater och buntladdning.

Forss, Händig, Bergroth.

Ta ett foto när jag drar igång.

Nu!

Alla med? Ingen skadad?

Här står inte allt rätt till.
Vad sjutton?

Var fan håller ryssarna hus?
Det är för tyst!

Ryssar!

Finne och jag tar de sårade.
- Bra.

Vi förstörde nio nästen av tio.
- Bra.

Sista nästet hann vi inte med.
Ryssarna överraskade oss.

Deras förluster blev cirka 30 man.
Två av oss sårades lindrigt.

Det här gjorde ni bra.
Det blir nog duglighetspermissioner.

Ge mig en förslagslista i morgon.

Ska det här föreställa en kastrull?
Ni vinner inte kriget med sånt här.

Det kunde slutat illa om inte Forss
upptäckt ryssarna i tid.

Jag var för upptagen där framme.

Vårt artilleri visste säkert inte
att vi låg så nära ryssen.

Och du drog igång anfallet innan de
hunnit skjuta de sista granaterna.

De sista granaterna kom för sent.

Jag förstår inte vad som gick snett.
Klockorna var ju synkroniserade.

Visst hade vi sagolik tur, men
behöver vi alls artilleriunderstöd?

Vad menar du?

Kunde vi inte smyga in i stället för
att anfalla med buller och bång?

Då skulle striden gå helt
på våra villkor.

Okonventionellt, nervpåfrestande,
men det tål att prövas.

Risken för upptäckt minskar
om stötgrupperna är mindre, -

och vi är inte i vägen för varandra.
Inget dumt förslag.

Duglighetspermission sa Hedengren.
Det skulle nog smaka.

Han är inte så dum.
Modigt att ta sig hit från Sverige.

Det kunde få komma fler än du,
Händig, och Hedengren.

Hos IR 13 har de ett helt
frivilligkompani, 140 gubbar.

Det är frivilliga individer.
Det officiella Sverige däremot ...

Nog har det funnits tecken.

Jag har en bekant från Helsingfors
i 11:e divisionen.

Han berättade vad han såg i fjol
nånstans i Säämäjärvi-trakten.

Den där officeraren
har ryssfärgad utstyrsel.

E de en krigsfånge?
- Vad snackar du om, Koivisto?

Ser du inte att han är överste-
löjtnant i svenska armén?

Det var som fan! Det var på tiden
att Sverige anslöt sej med oss.

Ers kungliga höghet, vägen rätt fram
här går mot Onega och Petroskoj.

Därifrån går huvudvägen till Ladoga.
Det är cirka 100 kilometer dit.

En riktig kunglighet! Jag kände
igen gubben från tidningarna.

Det är prins Gustaf Adolf.

Du har fin skjuts du. Gustav Adolf.

Tänk att han vågar sig
så här nära linjen. Vad gör han här?

Det får fänriken fråga nån annan.
Men inte är han bortkommen här.

Min överste hade ett helsike
att svara på hans kluriga frågor.

Inte är han nån mes heller,
prinsen alltså.

Han hade velat gå ut som frivillig
i vårt vinterkrig.

Men farfar kungen sa stopp.

Han sa inte nej till att prinsen kom
tillbaka till Finland en gång till.

Nog minns ni ju, nu i mars.
Det stod ju på tidningen.

Vi har med oförminskat intresse
följt det tappra finska folkets, -

och era, herr fältmarskalks,
öden och bragder under gångna år.

För att visa vår uppskattning -

har jag av min farfader konung
Gustav fått i uppdrag att överlämna -

riddarvärdigheten med Svärdsordens
stora kors av första klass.

Finlands folk har aldrig velat krig -

men aldrig tvekat att ta till
vapen då det gällt landets försvar.

Det svenska kungahuset inser
att vi inte går av för hackor.

Marsken sa
att Finland för sitt eget krig.

Jag tänkte gå på Eremitaget
i Leningrad -

men Mannerheim vägrade anfalla.
Två gånger. Hitler är förbannad.

Vi råkar bara ha samma fiende.

Under vinterkriget var det värre,
med tyskarna och ryssarna mot oss.

När Marsken fyllde 75
kom Hitler objuden på besök.

Tänk er då Mannerheim,
som är huvudet högre än Führern, -

stegade iväg med ordentliga kliv.

(Radio) Nyheter från Finska
Notisbyrån.

Nyheterna kommer.

En av våra stridspatruller trängde
i dag in i fiendens ställningar -

och förstörde närmare tiotalet
fästen. 30 fiender nedgjordes ...

Det var ni det, gubbar. Järvens
patrull kom riktigt på radio.

I morgon ska Järven på officerskurs.

Vi lär ha blivit för snälla
med er busar.

När jag kommer tillbaka
blir det andra takter.

Uppfattat, herr fänrik!
- Håll nu käft.

Är det gott, pojkar?
- Mm.

Hej på er.
- Äntligen tillbaka!

Klarade du kursen?
- Nog klarade han den.

Du har fått lite sol.
- Här är allt som förut.

Hur var det på kursen?
- Som man kunde tänka sig.

Men alltså ... Harry, hej.
Hur var det på kursen?

Harry?

Var det dålig kurs?

Vems är de här?
- Det är min.

Andra gevär är i samma skick.

Kompanichefen trycker på mig
och ni ligger här och sover.

Jag är två veckor borta,
så ser det ut så här.

På kursen försökte de tvinga oss
till formell disciplin.

Det sket vi i allihopa. Ingen ska
behöva buga och bocka för mig.

Men vi vet aldrig när vi har ryssen
här. Då ska vapnen vara i skick!

Granskning om tio minuter.

Ni som har slarvat
får ta en extra vakt.

Frilund också.

Så här går det är man inte
sköter om sina vapen.

Vi tog oss obemärkta
in på deras område.

Vi exploderade i snabb aktivitet
och ledde striden hela tiden.

Det här börjar bli rutin,
men nu har vi en fånge med oss.

Pojkarna hade frågat när de ville ha
fången. "Senast på lördag".

Vi fullgjorde uppdraget och tog
en fånge. Inga förluster.

Jag tror inte regementsjägarna
heller hade sårade. - Tack.

Bra gjort. Du har nästan
30 patrulluppdrag bakom dig.

De flesta har varit
rena spaningsuppdrag.

Den här gången var vi för många,
29 man. Nio, tio borde räcka.

Då kan vi låta det braka lös
mitt i fiendens stödjepunkt.

Jag hörde det där.
Där fanns en poäng.

Hur förberedde fänriken stöten?

Tre nätter låg vi på lur
under näsan på fienden -

och lärde oss deras rutiner.

Men herr överstelöjtnant, vem...
- Jag är överstelöjtnant Marttinen.

Det var jag som ville ha
den här fången.

Jag är för tillfället
divisionens stabschef -

men blir snart
er regementskommendör.

Då kommer jag
att försöka tala svenska.

Med manskapet åtminstone.

Vi kommer att ha mycket
att göra med varandra.

Von Wilcken! Fråga efter
fångens namn och förband.

Han heter Kungurtsev.
Hans förband är IR 1061.

IR 61 och 1061. Va?

Där ser ni, de är alltid
tusen mer än vi.

Nog klarar vi oss ändå.

Duktiga karlar.
Vi kommer säkert bra överens.

Tolk, ta fången, så går vi.

Vad sa du? 1061?

1061!

Herr överstelöjtnant, -

här är regementsrapporten
till divisionsstaben.

Varför är rapporten på svenska?
Kapten Taxell kan ju bra finska.

IR 61 är svenskspråkig.
Alla skrivelser här är på svenska.

Kaptenen har säkert rätt.

Ni är ju en av de där
"Åbo akademikerna", inte sant?

Kan ni skaffa mig
en lärobok i svenska?

Min skolsvenska har rostat lite.
- Med nöje, herr överstelöjtnant.

Hej. Är allt som det ska?
- Ja, här är allt lugnt.

Jag blir avlöst om en halvtimme.
Du kan ju...

Kom och hjälp!

Här är jag igen.
- Bra.

Hej! Du är tillbaks.
- Ja.

Här får ni ett paket.
Jag har fyndat lite i Vasa.

Var det bra på permisen?

Hej på er, gubbar.
Hälsningar från Vasa.

Du har kommit tillbaks?

Hur har ni det här?
- Nog har vi det bra nog.

Dethäran ... Franzén har stupat.
- Franzén?

En prickskytt sköt honom rakt
genom munnen då han stod vakt.

Så Franzén också?

Skåda, Järven kom
med en nyan kastrull.

Den där förbannade prickskytten
får vi ta itu med på allvar.

Jag talade med vår rektor i Vasa.

Han tycker att vi borde använda
fritiden till att läsa böcker.

Jaså, Kroken tänker på oss?

Det är en bra karl, Ragnar Krok.
- Han föreslog brevkurser.

Om ni vill läsa läxor här
kan ni tentera för honom senare.

Jag har med mig uppgifter
och första läsordningen.

Vår ranson av lampolja
räcker inte för nattläsning.

Du anar inte mängden telefonkablar
ryssarna lämnar baket sig.

Vi ha experimentera na liti.
Skåd jär.

Ser man på. Inte så illa.

Bara vi inte bränner upp korsun så.

Det har varit riktigt lugnt här.
Jag går och sover.

Upp med er, gubbar. Fosterlandet
kallar på sina söner till tjänst.

Surran är färdig.

Forss, nu får du ta och stäng
hande stortruten din.

Ge hit backlocket, Wistbacka,
så vaknar du.

Fy satan! Vad är det för kattpiss
du har kokat?

Svär inte så mycket.
Det låter så fult.

Men vad satan...?

Allt blir bara sämre och sämre.

Man ska inte dricka sånt där skit.
Te ska man dricka.

Allt lugnt?
- Allt är lugnt.

Bra.

(Hostning)
Halt! Lösenord.

Gran.
- Ris. Det är rätt. Kom fram.

Jag är pastor Högström. Jag ville
hälsa på er här på Dammen.

Välkommen, pastorn.
- Tack, tack.

God afton. Hur står det till här då?

Här är allt som vanligt.
Varsågod och sitt.

Kaustinen, koka ny surra åt pastorn.
- Jaha.

Här är mycket sump.
Och vad sablar ...

En fottrasa. Inte konstigt att
surran ha smakat skit en hel vecka.

Varsågod, pastorn.
- Tack.

Jag har besökt många stödjepunkter,
men ingen som den här.

Hurså?

Ni har haft mycket jobb med skytte-
gravar, korsun och befästningar.

Allt är i fint skick. - Det ska inte
vara lätt att ta sig igenom.

Soldaterna behöver rekreation.
Ingen klarar det hårda i längden.

Alla behöver en motvikt
till krigandet. Jag studerar, -

det gör flera av pojkarna också.
Söderman läser sig till student.

Utan böcker skulle jag bli galen.

Läser du dig till student
i de här förhållandena?

Ja, pastorn. Det gör jag väl. Järv
har avtalat det med lyceets rektor.

Alla är inte kulturintresserade.
Vissa sover hellre.

Stämningen och sammanhållningen
är fin här. Det känner man.

Lycka till, allesammans. Må den
Högste beskydda er i fortsättningen.

Tack för surran och skorporna.
- Tack för besöket.

Tack, tack.

Vad i hela världen betyder nu
det här ... dang...

Danger. Det betyder fara.

Är det riktigt farligt kan du säga
'peril'. Britterna har många ord.

Slå hellre upp själv.
Du lär dig bättre så.

Ganska underligt.
- Att slå upp själv?

Nej, jag läser snällt engelska.
Ändå förklarar de oss krig.

Snart är det bara Brasilien
som inte är i krig med oss.

Men just engelsmännen.
Gentlemannafolk.

Man kan förstå dem.
De slåss mot tyskarna -

och vi hotar deras hjälptransport
över Murmansk.

Jag ska ge dig ett fint prov på
engelska när det är som bäst.

"Only Finland, magnificent,
nay sublime, -

sublime in the jaws of peril, -

Finland shows what
free men can do."

Där hade du din peril.
- Vad ska det där betyda då?

Ungefär det här:

Endast Finland, det i sin
dödsfaras käftar storartade, -

ja, rentav sublima Finland
visar vad fria män förmår.

Det lät ståtligt. Vem har sagt he?
- Gissa.

Vår fiende, Churchill. Han sa det
under vinterkriget, -

men både vi och han vet att vi
fortfarande slåss mot samma fiende.

Några gamla veteraner får åka hem.

Bevakningen får inte bli sämre
för det när ni nya pojkar tar över.

Ryssen är nära.
Det gäller att se upp.

Hur nära då, herr fänrik?
- Fänrik kan du lämna bort.

Ryssarnas försvarslinje
går bakom kullen. - Åhå.

Det har varit lugnt, men just
nu är det 60 granater dagligen.

Det börjar vid tolvtiden.
- Vad gör man då?

Man går in i korsun i skydd.
Vaktposten blir förstås kvar.

Farligast är prickskyttarna.
Visa er inte en sekund i onödan.

Folk har stupat här.
Ett skott räcker. De skjuter bra.

Nån kommer, där till vänster.
- Det är vice plutonchef Forss.

Han ska också bort,
till officersskolan.

Det är dags nu, Harry.
Tror inte vi behöver säga så mycket.

Tack för den här tiden.
- Tack, Lasse.

Jag är glad för din skull,
men jag vet vad jag förlorar.

Jag har fått en bra ersättare
i Kaustinen.

En sak hoppas jag: Ni måste
få bort den där prickskytten.

Han har plockat allt för många.
- Lita på mig.

Vi ska nog bli av med den göken.
- Stå på dig, Harry.

Stå på er, pojkar.

Lasse. Sluta upp med det där
bolmandet. Det kan inte vara bra.

Håll du dig ur vägen för allt nickel
som flyger omkring.

Nikotinet är mitt problem.

Och hej då!

Slut på undervisningen
för i dag.

Har ni inte mera handgranater?

Jag ser till att ni får mera...

Det var skarpskytten.
- Nej, det var det inte.

Åtminstone inte tillräckligt skarp!

Fagerström, jag ska till Marttinen.
Jag blir inte borta länge.

Kom in.

Förlåt, jag trodde först jag mötte
Döbeln vid Jutas.

Det här är ingenting.

Ryssens kula bara
snuddade vid mig. Sitt ner.

Jag går rakt på sak.
På över ett år -

har vi inte fått nån ordning
på ryssens stödjepunkt Fågeln.

Grannregementet försökte
förgäves utplåna den i mars 1942.

Två förstärkta kompanier,
pionjärer och våra egna jägare -

anföll den i djup snö
och öppen terräng.

Fullkomligt vansinnigt!
Inte kom dom ju någon vart.

19 man stupade
och tiotals blev sårade.

Ja, jag har hört om det där.

Men nu blir det andra bullar.

Fänrik Järv.

Ni får första chansen.
Jag tror ni lyckas.

Får ni tillräckligt
frivilliga till stötgruppen?

Mer än vi behöver.
Tio man räcker väl.

Då blir det frivilliga över
för stödtrupperna.

Bra. Låt mig veta
när gruppen är klar.

Jag ger mera noggranna
order senare -

beträffande stötgrupperna
och artilleristödet.

Ni vet ju att Fågeln är stark.

Där finns minst två plutoner,
tre maskingevär och miniatyrkastare.

Nåja, pojkar. Jag lovade Marttinen
att ni skulle ställa upp.

Vi går ut 18.30. Helén leder ena
säkringsgruppen, Nordman andra.

Bataljonskommendören
blandade sig också i.

Han har gett order om att bara jag
får ha MP, alla andra ska ha gevär.

"Bataljonen kan inte
förlora tio maskinpistoler."

Det blir förstås MP
och tre handgranater åt varje gubbe.

Se till att vi har en tvåkilos
och en fyrakilos buntladdning.

Jag stoppar tvåkilos buntladdningen
upp i röven på majoren.

Majoren lär vi inte se till,
men nog överstelöjtnanten.

Marttinen trivs bra
på ingenmansland.

Ställ upp er så tar jag ett foto.

Var är Backholm?
- Han sover.

Låt honom sova. Vi har en lång
arbetsnatt framför oss.

Björk, flytta lite närmare.

Så, bra.

Det är en vaktpost rakt fram.
Vi försöker till höger.

Där var också en vakt.
Vi tar oss igenom i mitten.

Det är ju över midnatt.
- Vi har hållit på i fem timmar.

Det kan inte hjälpas.

Jag har förfrusit foten.
Jag försöker få liv i den.

Ta dig hem.
Låt en sanitär göra det.

Det ska finnas ett maskingevär
här nånstans.

Ni stannar här och säkrar.

Finholm, Fagerström, Frände.
Följ med mig.

Där är det. Det är obemannat.
- Ja, såna är de.

Då spränger vi den.

(Skrammel)

Det var en kaminlucka.
Nu vet vi var de är.

Ryssen är 30 meter till vänster.
Stanna här och säkra.

Det här måste vara centralkorsun.

Löjtnant, skjut artillerispärrarna.
- Ja, herr överstelöjtnant.

(På ryska:) Jävla pisshuven!

Fram med granaterna!

Var inte rädda!

Nu är det bråttom! De kan få
förstärkning när som helst.

Hit med granater!

Hälsa Mannerheim från oss!

Här får ni, vitbanditer!

Här får ni så ni tiger!

Mera ryssar!

De ger sig inte.
In med buntladdningen.

Det börjar vara färdigt.
Är alla med?

Är alla välbehållna?
- Jag fick skärvor i benet.

Det är inget att bry sig om.
- Bra. Nu lagar vi oss iväg.

Annars har vi snart
en armékår i nacken.

Inte en jävel gav sig.
Ta med den där.

Hämta båren!

Det var lungskott.

Du hade tur, Ragnar.
Vi ses nog snart igen.

Hördu, Järv.
Är du aldrig nånsin rädd?

Åtminstone jag är skiträdd ibland.
- Visst är jag rädd.

Ingen normal 20-åring vill väl dö.

När striden börjar stramar det till,
men det är inte förlamande.

Det är adrenalin som pumpas upp
till hjärnan. Då blir man effektiv.

Visst finns det de som blir
handlingsförlamade eller flyr.

Man måste kunna bemästra rädslan.
Och det kan ni allihopa.

Annars skulle jag inte våga
ta er med.

Visst sjutton blir man rädd ibland,
men mindre när Järven är med.

Hej, där kommer de!

Nikolai Smirnoff. Vi måste få honom
till JSP så fort som möjligt.

Han är värdefull
om han hålls vid liv.

Vi andra går till korsun.

Vänta.

Här har vi burit på honom,
och så går han och dör.

Det var inte precis hans fel.

Vi bär in honom, så får de
begrava honom här.

Klas.
- Ja?

Det är fyra månader sen
Smirnoff sköt mig i lungan.

Nu är han själv död.
- Och du är frisk och levande.

Hör ni? Ryssarnas ...

Ragnar.

Är nån annan skadad?

Att de ska råka träffa
en så här liten öppning.

Ta hit en bår.

Nu ska jag förverkliga ett hörn
i vår magnifika bostad.

Ni får vara förgrundsfigurer.

Kaustinen, sätt dig vid bordsändan.

Försök se ut som att du lär dig
nånting djupsinnigt.

Söderman, sätt dig
med blicken mot kameran.

Nå, Söderman. Du kan visa för din
flicka hur bra du har det här.

Jag är inte på fotografihumör i dag.

Nå. Stilla då.

Varför surar du
en så här vacker dag?

Flickan jag talade om häromdan.
Jag fick brev av henne i dag.

Hon är inte min flicka.
- Har hon gjort slut?

Det hade nog inte ens
börjat på allvar.

Det tycks vara så ömtåligt
så jag ska inte stövla in i det.

Jag är ledsen.

Kapten.

Armékåren befaller oss igen
att skärpa bevakningen.

Kalla löjtnanterna Järv
och Mattas till mig.

Ja, herr överstelöjtnant.

Vi är i tid i alla fall.

Undrar vad som är så viktigt
att Marttinen vill ha oss hit?

Snart får vi besked.

Herr öv...

Vila.

Sitt ner.

Mina herrar. Vi har fått
en uppdaterad generalorder.

Varje kompani måste skicka -

minst en spanings- eller strids-
patrull framom linjerna. Dagligen.

Ni, löjtnant Järv, fungerar som chef
för regementets patrullverksamhet.

Jägarkompaniet har andra
uppgifter. Några frågor?

Ni vet att mina patruller
har bestått av frivilliga.

Ska vi patrullera framför
andra bataljoner?

Nej, det fordrar jag inte.

Ni kan beordra män från andra
förband till de uppgifterna.

Det är er egen sak, om ni
frivilligt utför andras arbeten.

Det var väl klart då.

Lycka till. Tack, mina herrar.
Ni kan återvända till era förband.

Vi kommer att ha mycket att göra.
- Det är sant.

Marttinen flåsar i nacken.
- Vet du vad han vill med det?

Vår stridsduglighet är a och o.
Därför håller vi på med -

befästningsarbete och
patrullverksamhet.

Marttinen låter inte oss förslöas.
Vi ska vara alerta och inge respekt.

Det höjer självförtroendet.
Men det blir också förluster.

Det är självklart. Men han beräknar
kallt att priset inte blir för högt.

Dammen, Järv.
- Taxell här.

Marttinen vill ha spaning
mot en rysk stödjepunkt.

Och en fånge.
Åtar du dig det?

Tvåans pojkar har gjort
förhandsspaning.

Det kan jag väl.
Det måste planeras bra.

Jag vill ha detaljer
om ryssarnas försvarssystem.

Jag diskuterar med mina kollegor.
- Jag återkommer.

Loppu.
- Loppu.

Vill du ha mig med?
- Självklart.

Vi samarbetar ju bra.

Jag kommer med.
- Passar bra.

Vad har du för ärende?
- Tar du mig med?

Ja, ja.
- Jaha.

Tar du mig med?
- Välkommen.

Harry.
- Mm.

Jaha. Det här blir en bra stötgrupp.

Sju man räcker.

Vi går snart till andra bataljonen
och bekantar oss med förhållandena.

Det är bara några timmar kvar.
- Oroa dig inte.

Det går nog bra ska du se.

Förbannade vägglöss.

Vad är det du läser?
Får jag se?

Filosofihistoria.

Den här har du minsann
tuggat igenom grundligt.

Bra bok.

Sokrates, Platon.
Den här måste jag få läsa.

Visst får du det. Platon är
som vanligt övervärderad.

Han är metafysiker.
Spekulativ filosof.

Sluta föreläsa och släck ljuset.
Vi vill sova nu.

Alldeles strax, Allan.

Platon ville att individen inte
skulle ha några rättigheter.

Litteraturens roll var att hylla
makthavarna.

Platons samhälle har förverkligats
nu, av Stalin och Hitler.

Så lärde vi oss inte i skolan.

Aristoteles filosofi är bättre.
Den baserar sig på verkligheten.

Fast visst kan han också ta fel.
Han sa till exempel -

att de nordiska folken är tappra
i strid men dumma i huvudet.

Det var allt han ansåg om oss.

Nu ska vi nog sova.
- Om vi kan få nån sömn.

I det här skedet börjar striden.

Järv går in med sina män,
major Tirronen skjuter spärrar.

Tack, löjtnant Mangs.

Ni vet era uppgifter.
Jag vill ha en fånge.

Er andra uppgift är
att slå ut Meri.

Jag litar på att ni alla
gör ert bästa.

Jag finns i er närhet
tills företaget är slutfört.

Kom så tar vi ett foto.

Har ni märkt att Söderman
har vuxit tio centimeter?

Skratta ni bara.
Napoleon var lill till växten.

Han var bara korpral han också.

Vi kommer inte fram här.
Vi får försöka en annan väg.

Det här är en bra plats.
Ta paus.

Det är alltför stilla.

Klockan är redan tre. Vi väntar här
tills kvällsbrisen börjar blåsa.

Helén, Finholm.

(Larm)

(På ryska:) Äntligen kom du!

Jag kom genast. Vad är det?

Det var nån där i björkdungen!

Just där!

Det är ingen där.

Lugna dej!

Jag såg hans ansikte!
- Du såg ett spöke.

Han har nerverna på ytan.

Satan, när dom int tror!

Vad är klockan?
- Jämnt tre.

18 timmar sen vi började.

Man vågar väl inte ta en tobak?
Eller vågar man?

Det tar på att ligga still i fyra
timmar och bara tänk på röikase.

Sablar. Jag borde
slut av med bolmase.

På hedersord. Bara vi klarar Meri
ska jag aldrig röik na meir.

Jag lovar.

Upp med er. Nu sätter vi igång.

Harry!

Söderman!

Järv! Jag är sårad!
- Ta dig härifrån, om du kan!

Pojkar!

Kaustinen och jag är sårade!

Klarar du dig själv?
- Jag klarar mig nog.

Allan! Granat!

Klarar du dig själv?
Förstår du vad jag säger?

Gå längs förhuggningen
så kommer du till förbandsplatsen.

Östman. Den vägen.
- Ja.

Det blev ingen fånge i dag heller.
- Nä.

Nu blev det förluster.
En stupad och sju sårade.

Meri är utslagen,
men vi fick ingen fånge.

Ryssarna slogs hårt. Deras förluster
var cirka 30 stupade.

Jag tackar er alla
och stötgruppen.

De sårade kommer att få bra vård.

Löjtnanten kommer kl. 12
till staben och rapporterar.

Aldrig förut har nån
behövt stupa för mig.

Nu skulle det vara just Söderman.
Han offrade sig för mig.

Ja. Krigets lag är hård.

Men det är inte ert fel.

Mangs, kan du ta ett foto
av mig och Helén?

Du trycker där.

Tide e Södermans ask.
Hande litin.

Hör här vad Söderman har skrivit:

"Blir jag kvar där ute, vill jag
falla som en finsk soldat."

Det gjorde han också.

Eld!

Eld!

Eld!

En sista hälsning till vår avhållne,
tappre vapenbroder, -

undersergeant Bertel Söderman.

Vila i frid. Frontkamraterna.

Kära anhöriga och vänner
till Bertel Söderman.

Min begåvade unga elev
hade hela livet framför sig.

Men ödet ville annorlunda.

I de svåraste förhållanden höll
Bertel alltid humanismen högt.

Han var också en hjältemodig soldat.

Kan man göra nånting större
än vad Bertel gjorde?

Att ge sitt liv för nära kamrater.

Från den här stunden
bär vi hans minne med oss, -

lika ljust som den vita marmorn
i lyceets festsal.

Där ska nu också
hans namn ristas in -

att lysa i guldskrift
för kommande släktled.

Så många fina pojkar
jag redan har förlorat.

Vad har du själv för planer
då kriget en gång tar slut?

Vet inte. Jag har hört mig för om
examensfordringar i några ämnen.

Ja, ja.

Du var ju så mångsidigt intresserad
redan i skolan.

Må lyckan stå dig bi, min vän.
- Tack, rektorn.

Ni vet era uppgifter.

Ta en fånge och spana
i ryssarnas bakterräng.

Lycka till.

Stödtrupperna.

Minor.

Vi stannar här.

Lindblad, gå med Olof
och Kanckos en bit ditåt.

Vi försöker ta en ensam ryss.
Det måste ske ljudlöst.

Inte ett skott. Att ge sig på flera
är alltför riskabelt.

Vi är alltför långt bakom linjerna.

Låt dem gå. Vi klarar dem inte
utan att skjuta.

Se på de där kläderna.

Nästa gång nån talar om
ryssens dåliga uniformer -

slår jag honom på käften.

Det tycks inte komma fler ryssar.

Vi går hem. Vi fortsätter i morgon.

Harry!

Ingen rör sig!

Nu borde det vara röjt.

(Maskineld)

Ni måste lämna mig här.

Fortsätt! Det är ingen mening
med att ni också blir här.

Järv gick på en mina.

Sablar. Vi kan inte lämna honom där
fast han skickade iväg oss.

Jag går tillbaka.

Jag låg och tänkte på alla böcker
som jag ännu inte hunnit läsa -

och som jag visste om
att jag borde läsa.

Jag tänkte på alla vackra flickor
som jag ännu inte träffat, -

och tyckte att det var lite synd
att dö så här ung, bara 22 år.

Sa jag inte att ni skulle gå hem?

Du har också berättat
om de tre musketörerna.

En för alla och alla för en.

Hur gick det? Kan du gå?
- Ja, ja.

Nå, Nordström.

(Maskineld)

Byte!

Hur gick det, Lindblad?
- Det är bara ett köttsår.

Jag kan hjälpa dig.

Klockars, se om de behöver hjälp.
- Ja, herr överstelöjtnant.

Ge honom vatten.

Nu går vi.

Är det nån som vet sin blodgrupp?
- Min är 0.

Bra, då får du ge blod åt honom.

Hur står det till, soldat Lindblad?
Inget allvarligt?

Nej, herr överstelöjtnant.
Jag är snart tillbaka.

Bra, jag behöver män som ni.

Det var snabba tag.
Tack, pojkar.

Sitt ner. Det är ingen småsak
att ge blod.

Det svartnar för ögonen.
- Hur mår Järv?

Han kvicknade till.
Han fick tre flaskor plasma ...

... och bra mycket av mitt blod.
- Undersergeanten kan vara stolt.

Tack, löjtnant.
Tack för allt.

Det blir nog bra.

Sjukhusvistelsen blev lång.

Såret läkte inte och måste
opereras om och om igen.

Peter, hur mår han?
- Han klarar sig.

Vad skönt.

Löjtnanten har fått post.

Från min regementskommendör.
- Roligt.

Tänk att han kommer ihåg mig.
Det är nio månader sen vi sågs.

Hur är det här då?
- Knallar och går.

"En soldat skall kunna mista
liv och lycka, arm och ben."

"Gud bevare fosterlandet!
Ringa är allt annat sen."

Så här sjöng
Fänrik Ståls soldat -

som på marknaden
bad om en slant.

Inte sörjde han heller sitt
förlorade ben på Stockholms torg.

Fosterlandet var
viktigast av allt.

Ni har samma hjältemod.
Det har Ni i gärningar visat oss.

Ert arbete är nu slutfört,
er plikt gjord.

Jag är stolt över Er.

Glöm inte att skriva till oss.

Om det fattas Er någonting,
gör vi vårt bästa att hjälpa till.

Med vapenbroderliga hälsningar,
överstelöjtnant Alpo Marttinen."

Snart kan du börja gå med protes.

Då flyttar vi dig till Salsta slott.

Friherrinnan Vera von Essen har
inrett ett jättefint konvalescenthem.

Kapten Wennberg
från Sveriges generalstab.

Kan jag få tala med ingenjörlöjtnant
Nils-Erik Stenbäck?

Stenbäck.
- Tjena, Nils-Erik.

Curt Wennberg här.
- Hej, Curt! Länge sen.

Hur står det till?
- Jag går rakt på sak.

Vad håller ni på med vid fronten?
Ryssarna har 24 divisioner -

som står anfallsberedda.
- 24 divisioner?

Ja, det står kanon vid kanon,
tank vid tank.

Stora mängder nya
motoriserade enheter är på väg.

De kan anfalla när som helst.
Ni verkar ta allt med ro.

Obegripligt. Ja, vi ville bara ringa
och varna er.

Det var inga trevliga nyheter.
Men tack ska du ha.

Stort tack.

Ketonen, nu är det ju som fan!
Till och med svenskarna vet -

att en storoffensiv på Näset
är att vänta. - Så verkar det.

Enligt dem har ryssen laddat upp
mera trupper än vad vi beräknat.

Jag skrev förresten
i den här rapporten -

att en storoffensiv
är att vänta när som helst.

Får se om den duger åt herrarna.

Inte kan man skriva så här!
Du vet ju Airos order.

Vi får inte göra marskalken nervös.
- Så här ligger det till i alla fall.

(Avlägsen kanoneld)

Det låter förjävligt.
Nu är det allvar där på Näset.

Tro mig, pojkar.
Vi blir inte gamla här.

Sextiettan far snart västerut.
- Man önskar nästan det.

Vad gör vi här, i Ryssland?
Det börjar handla om Viborg.

Då uppstod ett akut hot.

Om ryssarna hade
gått över sundet -

hade vägen till Helsingfors
legat öppen.

Men i stället gjorde ryssarna halt
i Viborg och firade segern.

Sextiettan fick order att överta
frontansvaret vid Tienhaara.

Marttinen förstod vad saken gällde.
Han upprepade gång på gång -

att Tienhaara är Finlands lås.

Han var fast besluten
att hålla dörren låst.

Jaha, pojkar. Vi börjar närma oss.

Vi är framme om omkring
en halvtimme.

Kompaniet marscherar
mot Tienhaara.

Var beredda på artillerield
och flyganfall.

Marschera inte för tätt.
Håll gles formering.

Här kan ni se på kartan.

Det är alltför vänligt av
friherrinnan.

Inte alls. Ni har gjort er förtjänt
av lite kaffe.

Varsågoda, ta för er.

Grädde, socker.

Nej, tack.

(Radio:) Nyheter från TT.

Sovjetiska styrkor har inlett en
massiv offensiv på Karelska näset.

Det finska ställningarna utsattes
i går för våldsam artillerield -

och kraftigt flygbombardemang.
Eldgivningen fortsatte i dag -

med intensitet. Ryska styrkor
har genomträngt försvarslinjen -

och tvingat finska armén på reträtt.

I Normandie har
de allierade lyckats ...

Det är snart dags för mig
att resa tillbaka.

Ska du tillbaka till fronten
med det benet?

Det har inte ens läkt ordentligt.
- Kanske det. Det gör mig galen.

Min rätta plats är vid fronten,
inte här.

Förlåt. Tro inte att jag är
otacksam mot er.

Nej, naturligtvis inte.

Stanna!

Var är er kommendör?

Var är er kommendör?

Bataljonen förblir
i sina ställningar, satan!

Om ni sticker, drar jag er
inför fältkrigsrätten!

Försök åtminstone! Snart blir
ni ersatta av ett annat gäng. Slut.

Major Eino Penttilä,
herr överstelöjtnant.

Alpo Marttinen,
kommendör för IR 61.

Jag har försvarat avsnittet
vid Kivisillansalmi -

med två underbemannade
bataljoner.

Ryssen försökte komma över
sundet för en timme sedan.

De var ungefär ett kompani.
Men de slogs tillbaka.

Ni kommer nog i sista minuten.

I två veckors tid har vi stridit
i tyngdpunktsriktningen.

Den här truppen är helt slut.

Jag förstår.

IR 61 tar frontansvaret kl. 15.

Låt er trupp vila och
gör den stridsduglig igen.

Ja, herr överstelöjtnant!

Möblerna är på plats, bra!

Mina herrar.

Regementsbemanningen
är följande:

Major Holmbergs I bataljon
tar frontansvaret till vänster, -

från Rapattila
till Kivisiltas brofäste.

Er granne till vänster
är Avdelta bataljonen 27.

Min egen kommandoplats
flyttar jag fram.

Är majoren rädd?

Ni grupperar III bataljonen
till höger om major Holmberg.

På högra sidan har ni
estniska frivilliga i JR 200.

Kapten Renvalls II bataljon
skyddar mot anfall i ryggen.

Maskingevären fram,
ända till vattnet.

Artillerielden blir mördande.

Varje man måste gräva
en skyttegrop åt sig.

Svett sparar blod.

Säg det åt era män.

Jag vet att de är trötta
och hungriga efter marschen.

Men läget är nu vad det är.
Några frågor?

De första kompanierna
är snart framme. Verkställ!

Wessberg.

Be artillerikommendören
komma till mig.

Samarbetet med artilleriet, -

signalförbindelserna och
underhållet måste fås i skick.

Uppfattat, herr överstelöjtnant!

Vad tar det åt dem?
De är på väg åt fel håll.

Håll käften! Ni vet inte vilket
helvete de kan ha gått igenom.

Hugg i nu, pojkar. Som Marttinen
säger, svett sparar blod.

Ni ska kunna skjuta
ända till broarna här till vänster.

Herr överstelöjtnant.

Jag är major Heikki Huttunen,
kommendör för 1. sektionen i KTR 8.

Överste Rauramo har förordat mig
till er artillerikommendör.

Marttinen.
- Löjtnant Sipiläinen.

Sätt er.

Hur tänker Rauramo
understöda IR 61:s strid?

Mer än tre sektioner
har underställts KTR 8 -

så över 70 pjäsers eld kan koncen-
treras som stöd åt ert regemente.

Över hälften av kanonerna
tillhör grupp Huttunen -

och står till ert förfogande.

Signalförbindelserna konstrueras
och eldplanerna är under arbete.

Det låter bra.
Tack, major.

Sjuttio...

Bra.

Herr överstelöjtnant.
- Har jag några förluster?

Fem stupade och 58 sårade,
herr överstelöjtnant.

Bra. Hur är det med
ammunitionen?

Hårda tider, men Marttinen
har läget i sin hand.

Vi klarar nog det här.

Vad är det med dig, Harry?
Får du inte sömn? - Nej.

Tänker du på kamraterna?
- Ja.

Det är förjävligt att ligga här
när man borde vara där med dem.

Vi söker dig nog.

Finns e nå fleir såra jär?
- E du tokå? Ner med dej!

Sablar anamma!

Vem ska sköjt om dem nu tå?

Nyström är ur spel.

Du får ta över plutonen.
Jag tar kommandot över kompaniet.

Herr överstelöjtnant.
Major Holmberg meddelar:

Första bataljonens kompanichefer
är alla sårade, -

löjtnant Pikulinsky, kapten
Holmström och kapten Hjort.

Herr överstelöjtnant.

11:e kompaniet hamnade under
en artillerikoncentration.

Kapten Joffs och fänrik Nyström
är ur spel.

Sergeant Unis leder
Nyströms pluton.

Den har förlorat 27 man
och har bara sex man kvar.

Wessberg!
- Herr överstelöjtnant.

Ta kontakt med de
estniska frivilliga i JR 200.

Om det blir lugnare sticker vi. Vi
blir inte här och tar livet av oss.

Nu kommer de!

Torjunta Sorvali! Eld!

Torjunta Linna! Eld!

Alla linjer är trasiga!

En till två bataljoner?

Jag uppfattar inte.

En till två bataljoner -

anfaller över sundet vid
Linnasaaris och Sorvalis strand?

Var det så här?

Försök få kontakt med
divisionsstaben. Ge åt mig.

Kanonerna är redan riktade,
eller hur? - Ja.

Kapten Renvall, II/IR 61.
Förena genast till artilleribyrån.

Kapten Hänninen.
- Kapten Renvall, II/IR 61.

Ryssen anfaller från Linnasaaris
och Sorvalis stränder -

med cirka två bataljoners styrka.

På min order och på mitt ansvar
kommenderar jag: eld! Eld! ELD!

Han fick nog för en stund.

Men han kommer nog igen.

(Skott)

(Avlägsen kanoneld)

Kan Tienhaara hålla ...

... när det låter så här
på 120 kilometers håll?

Herr överstelöjtnant. En till två
plutoner ryssar har kommit iland -

vid Kivisilta broar.
- Tack.

Du kan gå tillbaka.

Wessberg!
Ryssen måste slängas tillbaka.

Jag ger order åt major Holmberg.

Hur många stormkanoner
understöder?

Ett par vagnar har utlovats,
herr överstelöjtnant.

Gå till major Holmberg
med den här ordern.

Ta olika vägar. Är det förstått?
- Ja, herr överstelöjtnant.

Sanitärer!

Herr major. Order från
regementskommendören.

Hör på, pojkar.

"En till två plutoner ryssar har
kommit över vid Kivisilta brofäste.

Området bör rensas. Använd
stormkanonerna i motstöten.

Sätt en rask officer att leda den.
Knappast fungerar det annars.

Rensningsaktionen ska utföras snabbt
och reserver utnyttjas hänsynslöst.

Marttinen."

Löfman.

Du tar nu 11:e kompaniet
och gör motstöten.

Du får understöd av eget artilleri
och två stormkanoner.

Det ska nog gå bra. Lycka till.
- Tack, herr major.

11:e kompaniet, följ mig.

Plutonchefer,
gruppchefer, kom hit.

Vi ska ner till bron,
till vilket pris som helst!

Finholm, nog skulle det vara bra
att ha Järven med här.

De är här!

Sanitärer!

Di e int jär na meir.

Vapnet.

Löfman då?
- Han är död.

Samtal från Högkvarteret
till kommendören för IR 61.

Här talar överbefälhavaren.

Överstelöjtnant Marttinen,
herr marskalk!

Har överstelöjtnanten
läget under kontroll?

Tienhaara håller, herr marskalk.

Jag tackar... översten.

Förmedla mitt tack
även till regementet.

Fosterlandet är räddat
- tillsvidare.

Jag tackar er, herr marskalk.

Slut.

Tjenare.

Gratulerar, herr överste.

Ryssarna tycks ha fått nog
för i dag.

Men priset har varit onödigt högt.

Jag har förlorat hundratals män.
Fem kompanichefer bara i dag.

Av elfte kompaniet
finns det bara 38 man kvar.

Kriget är hårt.

Herr överste,
jag hörde om er befordran.

Gratulerar.
- Tack, löjtnant.

Men i ärlighetens namn
vill jag säga -

att det är främst artilleriet,
som segrat i den här striden.

Berätta det åt ert regemente.

Borde inte översten vila ett tag?
Det är lite lugnare just nu.

Nej.

Jag måste till främsta linjen
för att tacka männen.

Det är marskalkens order.

Soldater!
Det har varit en hård dag.

Många vapenbröder
återser vi aldrig mer.

Många fler är de som blivit sårade.

Men jag är mycket stolt över er.

Överbefälhavare marskalk
Mannerheim -

har bett mig tacka er
soldater i IR 61.

För er insats skull har han
befordrat mig till överste.

Inga ryssar kom iland här levande.

Också löjtnant Lillandt har i dag
blivit befordrad. Gratulerar, kapten.

Kom ihåg vad jag har sagt:
Tienhaara är Finlands lås.

Jag litar på er
och marskalken litar på oss.

Tror kapten, att trupperna
hålls i sina ställningar?

Ja, herr överste. Det är bäst
att vi hålls här i stridsgroparna.

Det är ingen fara om artilleristödet
är lika effektivt som i dag.

Bara vi har tillräckligt
med ammunition och bröd.

Och lite annan mat ibland.

Bra.

Tack, kapten. Jag ser till
att ni får allt tänkbart stöd.

Någon reträtt kommer inte i fråga
förrän det blir fred ...

... om vi vill hållas vid liv.
Och som en nation.

Vad ville han?
- Ingenting speciellt.

Han höll ett tal till pojkarna.

Dagarna vid Tienhaara
och ett par veckor efteråt -

förlorade sextiettan 820 man.

Men Finlands lås förblev låst
och vägen till Helsingfors stängd.

Ett par veckor efteråt -

stod Finlands självständighet
på spel varje dag fortfarande.

Översättning: Anna-Liisa Fazer
YLE FST 2007

Textning: Johanna Nilsson
Lingsoft Oy