All language subtitles for The Macahans (19) - Hillary

Det ska ni veta, pojkar.
Jag har aldrig varit räddare.

Där var vi. Bara jag och Kit Carson.

Vi gömde oss bakom stenarna,
och apacherna var överallt.

Det var inte allt.

Vi började få slut
på ammunition och vatten.

Vi hade bara en vattenflaska kvar.

Jag såg livet passera revy.

Inte nog med
att vi var omringade av rödskinn-

-de hade skrämt i väg
våra hästar och packåsnor också.

Du hittar på, sheriff Gant.

Varför säger du så, Alfy?

Du sa att apacherna var mimbrenos.
De fanns inte så långt norrut.

Sa jag mimbrenos?
Då måste jag ha sagt fel.

Jag menade ju chiricahuas.

-Låt sheriffen berätta färdigt.
-Tack, William.

Okej. Solen gassade.

Pilarna ven. Vi visste att vi inte
skulle kunna stå emot länge.

Vad hände sen?

Vad tror du? De var tio mot en.

Utan vatten, nästan utsvultna.

Jag avskyr att erkänna det,
men de tog oss.

De tog våra skalper och
stack till sina tipier för att fira.

Det sårade min stolthet.

Jag vågade inte visa mig i stan
förrän håret hade växt tillbaka.

Nu får ni gå. Jag vill inte få skäll
för att ni kom för sent till skolan.

-Det är gott om tid.
-Gör som jag säger. Se så.

-Öppnar de inte lite sent?
-Vi pratade för en liten stund sen.

-Det tar bara ett ögonblick.
-Jag hinner bli gammal under tiden.

-Mark! Mark!
-Lugna dig. Jag hör dig.

-Vad är det som pågår?
-Några män som vill ha enkla pengar.

"-Vad?
-Släpp in mig.

Berätta vad du menar.

Ofta har lanthandlar
inte en hel uppsättning av...

Jag trodde att du hade dött.

God morgon.

Mrs Bogsley, jag vill tala med er
om er brors fordran.

Orville, vad gör du här?

Jag hjälper till
medan Bob är på semester.

Kan jag hjälpa er, sir?

-Jag behöver växel.
-Hjälper till?

Jag förklarar senare. En, två, tre...

Vem hjälper dig i häktet?
Vicesheriffen?

Fyra, fem... Varsågod, sir.

Tänk er för, mr. Om ni drar er pistol
gör ni bara en man glad.

Mannen som får betalt för att begrava er.

Det ser ut
som om din partner flydde fältet.

-Vad?
-Stå still.

Då ska vi se
om vi kan få reda på vad du heter.

Kan vi inte sluta nåt avtal?

Visst, du kan hålla truten
så att jag får vila öronen.

Gå in dit.

In med dig.

Är du inte alls intresserad av
att prata med mig?

-Om grabben som stack.
-Vi kan gärna prata om honom.

-Du kan börja med hans namn.
-Jag skulle kalla honom Bodine.

-Vad heter han i förnamn?
-Jag vet inte.

Eller vart han skulle.
Men jag kan berätta nåt intressant.

-Vad för nåt?
-Han dödade en domare.

I fjol, i Mexiko.

Det skulle vara en fjäder i hatten
att fånga en domarmördare.

-Var i Mexiko?
-I Las Mesas.

Han som fick en kula i ryggen.

Det är allt jag säger,
tills jag vet att vi har ett avtal.

Tingsdomaren kommer inte
förrän om en vecka.

Jag kan inte föra hans talan,
men jag kan lägga in ett gott ord.

Nej.

Jag säger inget, förrän jag vet
att domaren ger mig strafflindring.

Luke! Luke!

Jag fick ett telegram från
Jimsons Break, från sheriff Gant.

Jag var på kontoret när det kom.

Vad är det, Luke?

"Har information om domare
Rensens mord. Kom så fort du kan."

Från Orville Gant.
Jag måste sadla hästen.

Folk tror väl inte fortfarande
att Luke var inblandad?

Det spelar ingen roll. Luke tror inte
att han kan få en rättvis rättegång.

Inte förrän nån tar reda på
vem som sköt domare Rensen.

Du store tid.

Vad är det, Laura?

Det är Hillary. Luke har inte
skrivit till henne på evigheter.

Han har mycket att förklara
när han kommer till Jimsons Break.

-Mer paj, far?
-Nej tack, gumman.

Nej tack, kära du.
Jag måste hem och lägga mig.

När vi är gifta lär du märka
att dagen börjar i gryningen.

Säger du det, Clay?
När ni är gifta kommer du att märka-

-att Hillarys dag
startar långt efter det.

-Nånstans mellan nio och tio.
-Far skämtar bara, Clay.

Jag älskar soluppgången.
Det gör jag verkligen.

Jag har alltid tyckt
att den är.. Inspirerande.

Ta lite mer kaffe, far.
Och sluta reta Clay.

Jag har överseende med din fars humor.

Vi har olika åsikter om vissa saker.

-Det har du rätt i, Clay.
-Gudstjänster, till exempel.

Pastorn hoppas att jag kan få med dig
till kyrkan när vi har gift oss.

Gör han det?

Han är en tjockskalle som borde veta
att jag alltid fiskar på söndagar.

-Far...
-Vi får ta saker i tur och ordning.

Vi får se, Orville.

Vi får se.

Innan jag går har jag
en liten överraskning till alla.

Vad för överraskning?

Jag har insett
att du inte blir yngre, Orville.

Det är dags för dig
att börja fundera på pension.

Vänta lite, Clay.
Vad tusan snackar du om?

Bara det här.
Efter bröllopet och smekmånaden-

-ska jag bygga
ett litet hus på ranchen. Till dig.

Pension? Så tusan heller!

Medan du håller på, kan du lika gärna
välja ut en gravplats åt mig också!

Jag ber om ursäkt. Jag menade inte...

Det är ingen fara, Clay.
Du menade väl.

Jag måste bara prata lite med min far.

Det är allt.

-Middagen var utsökt.
-Tack.

Det är alltid intressant
att tala med din far.

Jag sa till mrs Holmes att du vill
gå med i Guiding Light-föreningen.

Guiding Light?

Tack, men jag tror inte
att jag passar in bland damerna...

De är mycket äldre...

De är gifta med
de mest välbärgade männen i stan.

Som min hustru förväntas du vara medlem.

Jag har kanske nämnt att Constance
var ordförande innan hon dog?

Jag tror att du har nämnt det
några gånger.

Jag hoppas att jag inte förväntas
följa i hennes fotspår.

Självklar inte, kära du.

Constance var en enastående hustru.

Det tvivlar jag inte på.

Jag menade bara att hon hanterade
olika sorters uppgifter med lätthet.

Jag förstår.

Inte ens jag skulle
ha kunnat ta Constances plats.

Men föreningen är viktig för min karriär.

De träffas i morgon kl. 14. Mrs
Holmes vill gärna att du kommer.

Clay.

-Adjö.
-Adjö.

Orville?

Orville?

God eftermiddag.
Jag letar efter sheriff Gant.

-Han gick ut för att äta middag.
-Tack.

Middagen var den sista droppen...

Hej, Hillary.

Luke.

-Vad gör du här?
-Orville skickade bud efter mig.

-Sa han inte det?
-Skickade han bud efter dig?

Jag borde ha anat det.
Jag vet varför han gjorde det.

Han tror
att vi ska fortsätta där vi slutade.

Han vill inte att jag gifter mig
med Clay Hollingsworth.

Gifta dig?

-Ska du gifta dig?
-Försök inte, Luke Macahan.

Säg mig en sak.

Hur mycket betalade han dig?

Bara pengar kan få hit dig.

Han behövde inte betala mig.

Hans telegram nämnde
varken dig eller nåt giftermål.

-Inte?
-Nej. Vem ska du gifta dig med?

-Det har du inte med att göra.
-Jag har rätt att veta.

Vad har du för rätt efter ett helt år?

Nu var du orättvis.
Jag skrev till dig.

Det glömde jag.
Du skrev två hela brev.

Jag hoppas att du inte fick skrivkramp.

Vänta lite.
Det är mycket som har hänt.

Du borde ge mig en chans att förklara.

Skickade du bud efter honom?

-Det finns en anledning.
-Kanske det.

Men det fanns ingen anledning
att inte berätta för mig.

Ursäkta att jag frågar,
men varför sa du inget till Hillary?

Berättade hon om bröllopet?

Mer eller mindre.

Jag visste inte
om jag kunde få tag i dig.

Eller om du kunde komma.

Om du inte hade kunnat komma vore
det bättre för henne att inte veta.

Om du inte hade kunnat komma vore
det bättre för henne att inte veta.

Eftersom hon är förlovad.

-Du låter inte överförtjust.
-Det är jag inte.

Jag är inte överförtjust
över att du är tillbaka heller.

Tusan, Luke! Kunde du
inte ha skrivit lite nu och då?

-Eller kommit tillbaka.
-Tror du inte att jag ville det?

Tror du inte att jag brydde mig?
Titta på de här.

Här är alla brev
din dotter har skrivit till mig.

Jag har läst dem så många gånger
att de är utslitna.

Jag tyckte inte att det var rättvist-

-att jag skulle skriva hur mycket
jag älskade och saknade henne.

När jag vet att jag inte har nåt att
erbjuda innan jag blivit rentvådd.

Du ville inte heller se din dotter
gift med en revolverman.

Jag vet, pojk.

Det förändrar inte den här röran.

Det är inte det
att Clay inte är en hederlig man.

Men han har lika mycket humor
som en död kindpåsråtta.

Varför gifter hon sig med honom?

Jag tror att hon gör det
för att straffa dig.

Ju längre dina brev dröjde
desto argare blev hon.

När hon blev tillräckligt arg
lade hon an på Hollingsworth.

Jag klandrar henne inte, Orville.
Gud vet att jag älskar henne.

Tills jag hittar Rensens mördare
tror folk att jag gjorde det.

Svaret på allas problem
kanske finns här inne.

Namnet är Travers.

Ni behöver visst Waddie Travers
lika mycket som han behöver er.

Stans hotell serverar förstklassigt käk.

Om du inte börjar prata snart-

-åker du dit för utpressning
för att ha lurat av mig en måltid.

Jag gillar inte att se nån prata
med mat i munnen, men sätt fart.

Var träffade du Bodine?

På en saloon.
Han sa att han kom från Herndon.

Han bjöd på ett glas när
han hörde att jag precis kommit ut.

Det var ett litet missförstånd.

Jag fick inget riktigt köpebrev
när jag köpte ett blåskimmel.

Han bjöd på ett glas,
sa att han hette Bodine. Sen, då?

Grabben gillade att snacka.

Han blev högljudd efter ett par öl.

Han sa att han blev rasande
på en domare i Las Mesas.

Han smet in i stan och tog honom.

-Fortsätt.
-Det var allt.

-Du har inte berättat nåt.
-Ingenting?

Han dödade domaren, han heter
Bodine och kommer från Herndon.

-Vad mer vill du veta?
-Han sa att han "tog honom".

-Sa han att han sköt honom?
-Han sköt honom.

Sa han ingenting mer?
Varför han gjorde det?

Förutom att han nästan åkte fast
när han lämnade huset.

-Nästan?
-Ja.

Ingen hörde skottet, men
när han gick började en hund skälla.

En man kom ut för att tysta den.

Det var en hund som skällde på mig också.

När jag hade hittat domarens kropp.

Det låter som om
hans partner dödade domaren.

Waddie vet väldigt mycket om det.

Jag berättar bara vad jag vet.

Hoppas att du tar grabben
för att han lämnade mig i sticket.

Sheriffen, vad var det värt
att jag berättade det?

Domaren skulle låta dig
slippa undan lindrigt.

Jag ska berätta vad det är värt
om vi får veta att du ljuger.

Ännu en betald måltid-

-efter att jag övertalat domaren
att bankrånare borde hängas.

Hillary?

Gumman? Vi måste prata.

Inte i kväll, pappa. Snälla?

Du kanske vill veta
att Luke är mördaren på spåren.

Han ska ge sig i väg efter honom.

Vill ni...? Tack.

Innan vi börjar vill jag välkomna
vår nyaste medlem.

Blivande mrs Clay Hollingsworth.

Hillary Gant,
dotter till vår modiga sheriff.

Vill du säga nåt till damerna, Hillary?

Inte just nu, tack.

Jag sitter bara här och lyssnar,
om det går bra.

Då vill jag försäkra alla om
att jag är övertygad om-

-att Hillary kommer att göra sitt
bästa för att tjäna vårt samhälle.

Som alla i den här organisationen gör.

Nu när du ska bli medlem
kanske du kan tala med din far?

Försök att få honom att gå i kyrkan.

Jag tror aldrig att min far
kommer närmare kyrkan än han är.

Då vet jag var du står, kära vän.
Orville är en färgstark figur.

Men många av oss känner att
han inte föregår med gott exempel.

Han får betalt
för att upprätthålla lagen.

-Och det gör han bra.
-Ja.

Jag valde kanske fel ord.
Jag ber om ursäkt.

Jag vill bara be dig
att påminna din far om...

Han är änkeman och i sina bästa år.

-I kyrkan finns det också änkor.
-Som också är i sina bästa år.

Jag ville bara påpeka
de sociala fördelar kyrkan erbjuder.

Men nu måste vi gå vidare
med dagens ärenden.

Den första punkten på dagordningen-

-är välgörenhetsinsamlingen
till en ny orgel till kyrkan.

Orgeln är inte helt uttjänt-

-men vi vet att den spelar på sista
versen, om ni ursäktar uttrycket.

Ordet är fritt.

Kom med förslag, så att vi kan få
den bästa insamlingen nånsin.

Mary Ellen Wilcox har gått med på
att organisera insamlingen.

Hon har redan kommit på att vi ska
ha en tombola och priserna...

-Klockan två.
-Lita på mig.

Jag hoppas
att tuppluren var uppfriskande.

Jag ber så mycket om ursäkt, mrs Holmsby.

-Jag sov inte en blund i natt.
-Sånt händer.

En pojke jag känner kom till stan
och hela natten...

Ja?

Det är svårt att förklara.

Det är det säkert.

Innan du börjar kasta saker
så vill jag be om ursäkt för i går.

Så vitt jag minns
har du aldrig varit bra på ursäkter.

-Eller avsked.
-Kan du lyssna på mig?

Det här kan vara sista gången vi ses,
och jag vill inte bråka.

Luke... Det kanske är jag
som är skyldig dig en ursäkt.

Pappa berättade varför han skickade
bud efter dig. Hoppas det ordnar sig.

Det hoppas jag också.

Angående ditt bröllop...

Jag önskar dig all lycka.

Tack.

Kan du inte följa med in i köket
och berätta om hur du haft det?

-Medan jag börjar med middagen.
-Jag måste ge mig av.

Var inte löjlig.
Vi är vuxna människor.

Det förflutna är det förflutna.
Två vänner måste kunna talas vid.

Se så.

Berätta om dina planer, Luke.

Tack vare Orville
har jag kommit mördaren på spåren.

Jag ger mig av i dag.

I dag? Så fort?

Du har väl ingen tid
att förspilla, antar jag.

Vilken väg tar du?

Tillbaka till VVyoming-territoriet.

Om Orville har rätt
måste han ha passerat Herndon Pass.

Berätta om din fästman.

Clay?

Jag vet inte...

-Han är änkling.
-Änkling?

-Är han äldre?
-Inte så mycket.

Han är välbärgad.
Han äger 1300 hektar betesmark.

Och arrenderar 800 till.
Han är högt ansedd i stan.

Det sägs att han kommer
att vara guvernör inom fem år.

Han är en stor man,
du behöver inte överdriva.

Överdriva?

Vilken fräckhet.

Clay är en stor man.
Han är dubbelt så bra som du är.

Varför ser din pappa illamående ut
så fort hans namn nämns?

Förlåt, jag har inte rätt att säga så.

Jag menade det
när jag önskade dig all lycka.

Förlåt mig också.

Det komiska är att vi aldrig har
kunnat gå tio minuter utan att gräla.

Låt mig hjälpa dig...

Vet du vad? Vi byter samtalsämne.

Jag har hört
allt jag vill höra om din fästman.

Du kan väl berätta om familjen
och det nya huset?

Ranchen?

Du hade gillat den.
Höga berg överallt.

En massa gott vatten och gräs.
Fina hästmarker.

Vi har börjat i liten skala.
Vi har 40 stycken.

-Men om vi får två, tre bra år...
-Håll truten och kyss mig.

Vad ska jag ta mig till, Luke?

-Jag vet inte.
-Om du bara hade bett mig vänta.

Det ville jag, men jag har ingen rätt.

Jag vet inte hur länge jag är
efterlyst. Tills jag löst det...

Det var inte meningen att avbryta.

Jag skulle precis ge mig av, Orville.

Tack för allt, Orville.

Luke.

Hillary.

Jag var aldrig särskilt glad över
tanken på att få Clay som svärson.

Han är en hederlig man.

Men han är en uppblåst åsna ibland.

Jag vet det, pappa.

Jag skickade bud efter Luke.

Jag visste vad som kunde hända,
så det är delvis mitt fel.

Nej...

Nej, pappa.

Det var inte ditt fel.

Det jag försöker säga...

Om du inte är säker på
att du vill gifta dig-

-så bör du berätta det på en gång.

Vad för slags kvinna vore jag då?

Jag ger mitt ord och bryter det
när en gammal flamma dyker upp.

Luke red sin väg igen.

Bara en dåre står i vägen
för en ung kvinnas hjärta.

Jag är tillräckligt dåraktig som det är.

Jag tänker inte ge dig nåt råd.

Inte ens litegrann.

Pappa.

Jag älskar dig.

Jag kan inte...

Jag kan inte.

Clay. Jag var precis på väg till dig.

Jag är glad att jag stötte på dig.
Vi måste prata om nåt.

Jag var på väg till stan
för att prata med dig.

-Jaså?
-Jag hörde om mötet.

Mrs Holmes
var upprörd över att du somnade.

Jag är verkligen ledsen, Clay.

Jag försökte förstå
hur viktig föreningen är.

Du förolämpade mina vänners
och kompanjoners hustrur.

-Det får inte hända igen.
-Nej, det får det inte.

Du känner till mina planer
vad gäller affärer och politik.

Nyckfullhet är del av din charm,
men som min hustru-

-måste jag be dig tänka på
vilket intryck du gör.

Du menar skådespeleri?
Säga sånt som jag inte menar?

Det kallas att visa sig
från sin bästa sida.

Jag måste be dig att lova
att du från och med nu-

-kommer att uppföra dig som...
mrs Holmes skulle göra.

Lova?

Du hotar väl inte med att bryta
förlovningen om jag lovar det?

Det skulle vara ett drastiskt ultimatum.

Nej, jag ser det rättvisa i ditt beslut.

Det vore inte rättvist att lova nåt
som jag inte kan hålla.

Jag försökte bara få dig att förstå
hur viktigt det är att uppföra sig.

En framtida guvernörshustru
måste vara en förebild.

Jag förstår.

Det här är svårt.

Jag hoppas att vi kan fortsätta
vara vänner, Clay.

Vänner? Jag hoppas det, Hillary.

Clay...

Tack.

Förlåt mig för att jag skyndar hem,
men det här är svårt för mig.

En flicka måste vara ensam
i stunder som den här.

God eftermiddag.

-Hur långt är det till Herndon?
-En och en halv dag.

-När du korsat floden.
-Vad kostar det?

-50 cent.
-50 cent?

Det låter dyrt.

Du kan simma djuret över gratis.

Det kanske jag gör.

När du har smältvatten upp till
flanken låter inte 50 cent så tokigt.

-Smältvatten?
-Det är så kallt att fisken fryser.

Ibland är det hemska
undervattensströmmar också.

De kan suga ner en man.

Du har övertalat mig.

Bra tänkt. Det ångrar du inte.

Luke, vänta!

Vänta på mig! Luke!

Hillary.

-En vän till dig?
-Nåt sånt.

Du står med ryggen mot vattnet.
Du slipper inte undan.

-Vad gör du här?
-Jag trodde inte jag skulle hinna.

Varför?

Du kunde väl låta lite glad.

Jag är glad, det är jag,
men du skulle ju gifta dig.

Det blir inget bröllop.

-Det är inställt.
-Inställt?

Så du ska inte gifta dig?

Det är fantastiskt!

Nu kan jag följa med dig, Luke.

Det kommer väl kosta ytterligare 50 cent?

Det borde det, unge man.
Det är mina priser.

Men eftersom ni nu
reser tillsammans, på sätt och vis-

-får den unga damen följa med
för 25 cent.

Det var generöst av dig.

Ingenting har ändrats.
Förstår du det?

Jag måste hitta den här Bodine
för att rentvå...

För att ta reda på
vad som hände i Las Mesas.

Vad ska din pappa säga?

Vad är det du försöker säga?

Jag borde inte låta dig följa med.

Antingen följer jag med dig nu
eller så rider jag hem-

-och vill aldrig se dig igen!

Låt mig berätta nåt för dig,
Luke Macahan.

Sist jag lät dig rida i väg såg jag
dig inte på arton månader.

Jag har inte tänkt låta det ske igen.

Och Orville, då?
Han kommer att oroa sig.

Jag skrev en lapp.

Han lär gilla att du hjälper mig
att jaga en mördare.

Han får vänja sig.

Du visste vad han skulle ha sagt
om du bett om hans tillåtelse.

Vad har du att säga om att vi inte
är gifta? Det lär han inte gilla.

Orsakerna till
att vi inte är gifta är dina.

Om du frågar om min åsikt...

Han får väl tro att vi lever i synd.

Han får tro vad han vill.

Det kommer inte att vara så.

Inte?

Har du fler invändningar?

Nej. Jag vet när jag är besegrad.

-Jag kanske kan hjälpa dig.
-Visst.

Det kanske jag kan.

-Hur då?
-Det vet jag inte just nu.

Jag har inte varit
sheriffdotter för ingenting.

Låt mig sköta människojakten,
annars skickar jag hem dig.

Jag måste fälla ner rampen.

De kan bli lite nervösa om rampen
rör sig när vi går på den.

Varsågod.

Tack ska du ha.

Jag tycker fortfarande
att 75 cent är väldigt mycket pengar.

Du har rätt. Jag borde skämmas.
Du kan behålla dina pengar.

-Vad?
-Behåll dina pengar.

Jag har inte fått
så bra underhållning på ett halvår.

Lycka till med den lilla damen.

Du kommer att behöva det.
Hon blir svår att tygla.

Herndon är en och en halv dags
ritt bort. Lycka till!

Innan jag hade löst det
kunde jag inte hämta dig.

Det var så mycket att göra
med det nya stället.

Du kunde ha skrivit mer.

Jag borde ha gjort det.

Varje gång jag satte mig ner
dök det bara upp fler ursäkter.

Jag hade blivit glad över ursäkter.

Bara ditt namn stod med.

När jag inte hörde av dig...

Du kan inte förstå hur det är
att behöva bli en gammal ungmö.

En gammal ungmö?

Jag har aldrig erkänt det.

Inte ens för pappa.

Men jag var livrädd.

-Är du rädd nu?
-Nej.

Luke.

Jag menade vad jag sa om att leva i synd.

Det vet jag,
och jag respekterar dig för det.

Vi ska inte leva där, men vi kanske
kan göra ett besök då och då.

Luke...

Hur vet du att Bodine har varit här?

Det gör jag inte,
men jag hoppas på ett nytt spår.

Om han var här och snackade lika
mycket lär ingen glömma honom.

Vi skaffar ett rum,
så frågar jag runt sen.

Ett rum?

Du har väl inte tänkt
att vi ska låtsas vara gifta?

Har du några bättre idéer?

Det har jag faktiskt.

Jag heter Clara Esmond,
det här är min bror Samuel.

Vi vill ha skilda rum.

-Har ni nåt ledigt?
-Hur många nätter?

-Sam?
-Bara en natt.

Clara.

Jag hämtar våra saker.

Han verkar vara på dåligt humör.

-Det kommer och går.
-Jag förstår.

Rum nummer sex blir ditt rum.

Din brors rum
är nummer fem. Här.

Låset är sönder.

Men det spelar ingen roll för er.

-Ha en trevlig vistelse.
-Tack, ma'am.

Om jag inte visste bättre
skulle jag trott att du planerat det.

Jag?

Jag hoppas att jag inte väckte er.

Det gjorde du,
men jag skulle inte ha somnat.

Pappersarbete får mig att somna.
Hur kan jag hjälpa dig?

Jag letar efter en karl som kan
ha varit här för en vecka sen.

Han heter Bodine.
Ljushyllt. En riktig hårding.

Han anser sig vara revolverman.

Är du säker på namnet?

Det finns en som passar in på
beskrivningen. Han kallar sig Bowdin.

Bowdin.

Det kan kanske uttalas så.

Säg mig en sak.

-Vad vill du honom?
-Det är personligt.

-Du har väl inte tänkt skada honom?
-Nej, jag vill bara prata med honom.

Bowdin kanske är den du letar efter.
Han passar in på beskrivningen.

Han och hans partner håller till
i en liten stuga norr om stan.

Tack ska ni ha, sheriffen.

Ett litet råd.

Överraska dem inte.

Bowdin ser inte ut
som en som gillar överraskningar.

-Det måste vara här.
-Kom igen, då!

Du ska ingenstans.
Vänta här tills jag kommer tillbaka.

-Luke.
-Sheriffen sa att han var farlig.

Gör som jag säger,
annars rider vi tillbaka.

Visst.

Håll dig utom synhåll.

Se så.

Är det nån hemma?

-Vad vill du?
-Det ska bo nån vid namn Bowdin här.

Jag vill prata med honom.

- -Om vad?
-Är du Bowdin?

Lite trubbel i Las Mesas
för ett tag sedan, i Mexiko.

En domare blev skjuten.
Jag hörde att du vet nåt om det.

Kanske, kanske inte.

-Är du lagen?
-Nej.

Jag är också på rymmen.

Varför skulle jag tro på det?

För att jag säger det.

Låt oss säga att du inte ljuger.
Vad betyder domaren för dig?

Inte mycket, förutom att jag fick
sitta inne på grund av honom.

Jag står i tacksamhetsskuld
till den som sköt honom.

Om jag vore du skulle jag rida vidare.

Jag har aldrig varit i Las Mesas,
och jag vet inget om din domare.

-Men det är en intressant historia.
-Den blir bättre.

-Gör den det?
-Ja.

Jag hörde att du hade skrutit om
att du hade gjort det.

-Ligger det nån sanning i det?
-Du tigger om det.

-Du är stingslig.
-Jag vill bara ha svar.

-Andy.
-Jag har honom, Frank.

Skjut inte.
Hans Colt är riktad rakt mot mig.

Det ser ut som ett dödläge.

Om du drar härifrån glömmer vi det här.

Du vet inte ens
om det är han du är ute efter.

Rid inte dit i kväll.

Jag är tillräckligt säker
för att vilja prata med honom igen.

De är två.
De kommer att försöka döda dig.

Det är därför jag väntade
tills det blev mörkt. Oroa dig inte.

Du får dig själv dödad,
och jag ska inte oroa mig?!

Det är skönt att veta
hur mycket förtroende du har för mig.

Luke.

Om vi berättar sanningen för
sheriffen, då måste han gripa Bowdin.

Om vi berättar sanningen
för sheriffen griper han mig.

Du skulle låta mig sköta människojakten.

-Jag låter dig inte rida dit.
-Du har inget att säga om det.

-Kan du få in det i skallen?
-Har jag inget att säga om det?

Nej.

Våldtäkt! Han försöker våldta mig!

-Hjälp!
-Vad sysslar du med?

Jag sa till dig!

Du ska inte tillbaka dit, Luke.

Han river av mig kläderna! Hjälp!

Aj!

Bort med tassarna från flickan,
ditt monster.

Hillary, säg att det var ett skämt.

Jag menar det.
Säg att det var ett skämt.

Jag tror att jag svimmar.

Sen kom vi hit och tog in på hotellet.

Miss Corvin sa att ni skrev in er
som bror och syster.

Han tvingade mig.

Kan du förklara det för mig?

Han är inte min bror. Han ville
förklara varför vi reser ihop.

-Varför då?
-Jag trodde att det var uppenbart.

-Han rövade bort mig.
-Hon ljuger för er, sheriffen.

Hon har ljugit om allt
för att få mig inlåst.

-Om jag får fatt i..
-Sheriffen! Han är galen.

-Han kommer väl inte ut därifrån?
-Nej.

Gå och vila dig.
Jag ska få tyst på honom.

Tack, sheriffen.
Jag kan inte tacka er nog.

Det finns inte
en gnutta sanning i det hon säger.

Nej... Du ska lyssna på mig.

Ett ord till, så berättar jag för
folk i stan vad du försökte göra.

De har en särskilt vass kniv
för att ta hand om kryp som dig.

-Jag tar 20.
-Sätt dig.

Vems tur är det?

Vill du försöka, lilla damen?

Nej, men jag har ett förslag
som kan intressera dig.

Den lilla damen vill ge mig ett förslag.

Luke.

-Luke.
-Hillary?

Vid fönstret.

Hillary.

-Vem är det?
-Herman.

-Herman?
-Jag har anlitat honom.

-Till vad?
-Morsning, partner.

Morsning.

Det här har gått tillräckligt långt.

-Du måste berätta sanningen.
-Jag ska det.

Så fort jag tagit reda på
om Bowdin sköt domare Rensen.

Vad pratar du om?

Jag ska besöka Bowdin. Om det är han,
berättar jag sanningen för sheriffen.

Då måste han gripa Bowdin och släppa dig.

Lyssna på mig. Du får inte åka dit.
Bowdin är farlig.

Det vet jag. Varför tror du
att jag anställde Herman?

Han ska vara min livvakt.

Livvakt?

Det är jag.

Jag ville inte att du skulle oroa dig.

Det är över till i morgon bitti.
Försök ha tålamod.

Hillary...

Kom hit, Hillary.

Vänta bara tills jag får tag i dig!

-Vad har du där, Herman?
-Hon vill tala med dig, Frank.

"Frank"?
Herman, jag kan väl lita på dig?

Ja, ma'am, jag jobbar för dig.
Inga tvivel om det.

Vad heter du?

-Lucy Ames.
-Vad vill du tala med mig om?

En man frågade dig
om en skjutning i Las Mesas.

Nån slags sheriff.
Jag och Andy jagade bort honom.

Följ med in, så vi kan prata mer
ostört. Det gör väl inget, Herman?

Tyvärr, Frank.
Damen har anställt mig som livvakt.

Jaså, har hon gjort det?
Hur mycket betalar hon?

Fem dollar i guld.

Tänk om... jag skulle dubbla det?

Då behöver du bara rida till stan
och köpa nåt att dricka.

Det låter toppen, Frank.

Jag, då? Jag anställde dig först.

Ledsen, men jag har fått ett bättre jobb.

Här är era fem dollar.

Herman...

Ska vi gå in nu?

Du vet väl att det här är bortrövande?

Jag bjuder bara in damen
för ett samtal och ett glas.

Slå dig ner.

Slå dig ner, Lucy.

Jag vet faktiskt
vad som hände i Las Mesas.

Jag hade inget med det att göra,
men mitt namn låter likt.

-Jag är inte han.
-Då vet du kanske vem mördaren är.

-Kanske.
-Var vi kan hitta Bodine.

Du vill visst väldigt gärna veta det.
Vi kanske kan komma överens om nåt?

Drick upp, Lucy.
Låt oss prata om det.

Du har besök.

Hillary?

Orville. Vad gör du här?

När jag hörde att min dotter
gav sig av efter dig-

-och du var på jakt efter en bandit,
då ville jag följa efter.

-Tala förnuft med henne.
-Tack och lov att du är här.

Tacka mig inte än.

Sheriffen säger att du är gripen
för våldtäktsförsök på min dotter.

Tro mig, Orville.
Jag kan förklara allt.

Det hoppas jag, pojk.

Kan du inte det kommer
vår vänskap att bli lidande.

Jag är fortfarande inte säker på
att jag gillar det här.

Jag ska hålla ett öga på honom.

Jag kan inte tro
att flickan inte sa sanningen.

Om jag får reda på att det var sant
lär han önska att han satt inne.

-Orville...
-Jag vill träffa min dotter.

Jag har bett er släppa mig.

Jag har bett er släppa mig.

Ni håller kvar mig mot min vilja.

-Det är en förbrytelse.
-En förbrytelse?

Vi ligger risigt till, Andy.

Jag är trött på att höra på henne.

Vi kan väl sätta i gång.

Du förstår, Lucy,
Andy gillar att roa sig.

Jag gillar kvinnor som är
vänliga och samarbetsvilliga.

Därför ville jag
att vi skulle komma överens.

Men jag gillar kvinnor,
och mitt tålamod är snart slut.

Nu ska du lyssna.

Om nån av er rör mig
måste jag gå direkt till sheriffen.

Gör det, Lucy. Men du ska veta
att sheriffen är totalt oduglig.

Vi har tänkt dra vidare. Det har
kommit hit för många nyfikna gäster.

Då har jag väl inget annat val än att...

Res dig upp. Gå dit. Rör på påkarna!

Tro mig, jag vet hur
man använder ett sånt här.

Jag tror dig.

-Men det hjälper inte.
-Jag skjuter.

Det gör jag.

Nej, det gör du inte.
Det är inte laddat.

Jag skulle rengöra det när du kom.

Du är duktig för att vara en gammal man.

Inget kan ersätta erfarenhet.

Pappa! Luke!

-Är du oskadd?
-Ja, det är jag.

Så som du klänger på honom
försökte han väl inte antasta dig?

-Nej, pappa.
-Då har du en del att förklara.

När jag är nöjd får du
upprepa allt för sheriffen i stan.

Jag ska det, men
de vet nåt om domare Rensens mord.

Det är en man vid namn Bodine.

De vet var han är.

Dra åt skogen.

Jag förstår mig inte på dig.

Om du inte hade med mordet att göra,
varför berättar du inte, då?

Jag hjälper ingen sheriff.

Heter du verkligen Wesley Bowdin?

-Ja. Än sen?
-Det låter väldigt bekant.

Åsnehuvudet lär inte säga nåt.

-Han kommer att prata.
-Varför tror du det?

På kontoret har jag en häktningsorder
för en Wesley Bowdin för häststöld.

-Och andra överträdelser.
-Du är sheriff i Colorado.

-Wyoming är inte ditt distrikt.
-Det har du rätt i.

Om jag band dig vid sadeln och red i
ett par dagar skulle jag vara hemma.

Det är ett väldigt obekvämt sätt
att färdas på.

Tänker du börja snacka eller
ska vi bege oss till Jimsons Break?

Jag gillar inte att tjalla, men
jag har inga lojaliteter mot grabben.

Han kallar sig Chris Bodine
när han rider hemifrån.

Men det är inte hans riktiga namn?

Han bor väster om stan
på en gård med sin familj.

Vad heter han?

Chris Jennings.

Vänta på mig på hotellet.
Jag ska prata med sheriff Daniels.

-Jag följer med dig.
-Då hamnar du i finkan igen.

Han kastar er båda i häktet
för att ni slösat med hans tid.

Om du skriker så igen
ska du få nåt att skrika för.

Jag var så rädd för din skull.

Jag har tänkt på nåt.

Vi är bara omkring tio mil
från vårt ställe.

Om allt ordnar sig kan vi bege oss dit.

Jag vet hur mycket
du saknar din familj, men jag...

Jag tänkte att vi kunde
börja tänka på att gifta oss.

När ditt namn blir rentvått.

-Jaså, det gjorde du?
-Ja, det gjorde jag.

Nå... Jag har också tänkt på det.
Jag tänker-

-att moster Molly skulle älska att
anordna territoriets största bröllop.

Luke...!

Om vi ska gifta oss på ranchen,
vill dina systrar vara brudtärnor då?

-Det är klart.
-Jag kan knappt tro det.

Du letar visst efter mig, Macahan.

Jag heter Chris Bodine.

Jag överlämnar mig, sheriffen.

Chris Jennings.

Jag fick klättra över staketet.
Grinden var låst.

Jag gick in i huset
och såg honom sitta vid skrivbordet.

Han började vända på sig.

Det var då jag sköt.

Kulan träffade honom i ryggen.

Ja, du sköt honom i ryggen.

Det var en olycka.

Han vände sig när jag avfyrade.

Jag skjuter inte folk i ryggen.
Det är mot mina principer.

-Sen, då?
-Jag stack.

Vill du veta nåt mer?

Ja.

Du berättade för Waddie Travers
att du nästan åkte fast.

Menar du hunden?

Han sprang på gatan och skällde.

Det är en sak jag funderar på.

Varför gjorde du det?

Sheriffen ställde en fråga, Chris.

Jag hade mina orsaker.

-Men jag säger inget.
-Spelar det nån roll?

Jag säger det inte. Inte till nån.

Jag ska ordna med utlämning.

Vad är det som plågar dig?
Jag trodde att du skulle vara glad.

-Chris historia.
-Luke...

-Vad är det för fel med den?
-Jag kan inte sätta fingret på det.

-Varför avslöjar han inte sitt motiv?
-Det vet jag inte.

Jag vet bara att människor är olika.

Har du en bra anledning till
att inte tro honom, Luke?

Nej, det har jag inte.

Då kan ni börja
se fram emot er bröllopsdag.

-Där är Macahan-ranchen.
-Det är jättevackert.

Det var inget dåligt ställe
din familj har, Luke.

Jag är nervös
för att träffa din familj igen.

Du har inget att oroa dig för.
De älskar dig.

Det gör jag också.

Kom nu.
Jag känner lukten av hemlagad mat.

Jessie!

Moster Molly! Det är Luke!

Han har med sig Hillary och sheriff Gant.

Hillary! Vilken överraskning.

-Roligt att se dig.
-Detsamma.

Välkommen hem, Luke.

-Hur gick det med Las Mesas?
-Det är över.

De hittade domare Rensens mördare,
och han är inlåst.

Fantastiska nyheter, Luke!
Vilken lycklig dag.

Lyckligare än du vet.
Jag och Hillary ska gifta oss.

-Vi ska fira bröllop på ranchen.
-Gratulerar.

Vi kunde inte vara gladare, Luke.

-Storebror slår sig äntligen till ro.
-Det blir en härlig dag.

Jag ska sy fast irländsk spets
längs hela slöjan.

Det här mönstret
har funnits i familjen i åratal.

Laura, var är de där små
pärlemorknapparna vi har?

Vi sätter dem på kjolen, i midjan,
uppför livet och vid hyskorna bak.

Gör inte hyskorna för svåra.
Jag är inte bra på såna.

Ut härifrån, Luke!
Du ska inte se den.

Jag vet när jag inte är välkommen.

Jag tror knappt
att ni äntligen ska gifta er.

Nej, han tvivlade när vi var i Herndon.

Men det är bra nu.

Du har en väldigt fin flock
med hästar där, Luke.

Det var slitigt att fånga och tämja dem.

Jag önskar att det vore lika lätt
att tämja din dotter.

Alla flickor faller
för mitt stiliga utseende och charm.

Vem var det som föll för vem?

Den dag du tror att du tämjt mig
blir du avkastad.

Säger du det?

Det är farbror Zeb.

Hallå!

Jag hoppades att du skulle komma.

Vi har vänner på besök.

- Orville.
- Hillary.

Tiden har visst gett dig
några fler sprickor i väggen.

Du har inte heller blivit yngre.

Vad gör du här?
Har du fått slut på fiskevatten?

Den här ungtuppen
tänkte stjäla min dotter.

Du tittar på den blivande mrs Macahan.

Det var som... När ska det äga rum?

-En vecka från i morgon.
-Det måste firas.

Jag har ett krus nånstans.
Vi får leta upp det.

Är det ett krus med Macahans brygd?

Det får det att killa i tårna,
om det är det du menar.

Det är precis vad jag menar.

Jag går in och hjälper till med middagen.

Middagen är nästan klar, Jessie.

Vet nån var männen är?

Jag vet inte var Luke och Josh är,
men Orville och Zeb är bakom ladan.

Igen? Vad sysslar de med där?

De dricker majssprit och ljuger.

I tre dagar? Ingen kan ljuga ihop
historier så länge.

De kan det.
De drar riktiga rövarhistorier.

Jaså? Hur vet du det, unga dam?

När jag ska mjölka kon
hör jag vad de säger.

Är det därför mjölkningen
har tagit så lång tid?

Hälften av historierna passar
säkert inte för unga damer.

Kanske inte, men de är väldigt roliga.

Fortsätt jobba.

En forell var så stor att den släpade
mig genom två bäverdammar-

-Cutvers utedass och in i vestibulen
på damernas nykterhetsförening.

Fisket i Jimsons Break
är sig inte likt längre.

Det är lika svårt som att hitta en
sovande syndare på domedagen.

Jag kände en gammal trapper en gång
som hette Bowers.

Han sa att han hade en vattentät
metod för att fånga bjässar.

Jag tror det inte, men jag lyssnar.

Det han sa var att han tog småfisk...

Han lät dem simma omkring
i en mugg majssprit en stund.

-Sen satte han dem på kroken.
-Jaha...

Småfisken blev berusad av brännvinet-

-och forellen såg honom
som en mer smakfull rätt?

Nej, så var det inte.

Varje gång han vevade in linan-

-satt det en 2,5 kg forell på kroken.

2,5 kg?

Där lurade du mig igen, Zeb.

Orville.

Luke... gör mig lite bekymrad.

Han är inte så bekymmerslös som
man borde när man ska gifta sig.

Jag har också märkt det.

Det är nåt som tynger honom.

Blir det jag eller du, Zeb?

Jag ska säga dig nåt, Orville.

Jag värdesätter allt
du har gjort för grabben.

Du skickade honom telegrammet
och hjälpte honom.

Jag skulle vara tacksam
om du pratade med honom.

Med nöje, Zeb.

Jag vill hemskt gärna
ha honom som svärson.

Jag ska snacka med honom på en gång.

Vad är det som plågar dig, Luke?

Det är lika bra att säga det.

Jag försöker att inte tänka på det,
men det går inte.

Jag tror inte Chris gjorde det.

-Varför inte?
-Hans historia.

Det är nåt som inte stämmer.

Jag kan inte sätta fingret på det,
men nåt är fel.

-Så allt du har är en känsla?
-Det är mer än så.

Tusan, pojk! Jag önskar
att du kunde låta det vara.

Jag också.

Vi får bege oss tillbaka
och prata med Chris igen.

Jag avundas dig inte
att behöva säga det till Hillary.

Det är så skönt att vara här igen.

Att träffa Jessie och Laura.
De känns som mina systrar.

Vad ville du prata om?

Hillary, vi måste skjuta upp bröllopet.

Skjuta upp?

Kanske bara tills jag
kommer tillbaka från Herndon.

Varför ska du åka tillbaka dit?

Jag vill höra Bodines historia igen.

-Och ställa några frågor.
-Det är galenskap.

Om du bevisar att han ljuger?

Jag vet inte.

Jag kan inte släppa det
förrän jag vet sanningen.

Men han erkände.

Det betyder att du är fri.

Jag vet det.

Fri att äntligen vara med mig.

Jag vet.

Men det skulle inte vara rätt.

Om du måste tillbaka dit...

...ber jag dig...

Låt mig följa med.

-Vad händer här?
-Sheriff Daniels är hos doktorn.

Chris Jennings rymde. Han slog
Daniels i huvudet med ett gevär.

-Rymt?
-Han är i stallet.

De måste kanske tända på
och röka ut honom.

Det hade folk gillat.
Det är bättre än att skjuta honom.

Ingen tänder eld på nåt.
Jag tar hand om det.

-Vem är du?
-Den enda lagens väktare här.

-Jag följer med dig.
-Nej.

-Stanna här med Hillary.
-Det blir skjutande där inne.

Inte om jag kan förhindra det.
Jag ska tala förnuft med honom.

Det räcker!

Skjut inte mer.
Nu lugnar vi ner oss lite.

Chris! Det här är sheriff Gant!

-Jag hör dig.
-Kom ut med händerna över huvudet.

Jag lovar
att det inte blir nån skottlossning.

Hör du mig, Chris?

Tyvärr, sheriffen.
Du får komma och hämta mig.

Det är kyrkogårdssnack.

-Är det vad du vill?
-Jag bryr mig inte.

Innan jag dör ska jag se till att jag
inte är den ende som begravs.

-Orville.
-Luke, jag bad dig hålla dig undan.

Han kommer inte ut.
Jag vill inte att han blir dödad.

Ord har aldrig dödat nån.

Jag har inte slut på såna än.

-Skjut inte.
-Jag dödar dig blixtsnabbt, sheriff.

Jag kommer in, Chris.

Det är bäst för dig
att du inte kommer in.

Du skulle inte ha kommit in.

Gör som jag säger,
annars skjuter jag skallen av henne.

-Var inte dum, Chris.
-Släpp den.

Släpp den, sheriffen!

-Är du oskadd, gumman?
-Jag kom med en lapp från min pappa.

Stalldrängen var inte här,
och han kom ut från skjulet.

Att skada flickan
gör inte dig till mer av en man.

Det hjälper om du släpper flickan
och ger mig geväret.

Jag vet vad jag gör.

Jag vet vad männen där ute gör
om de ser att du har tagit en flicka.

-Jag sa att jag inte bryr mig.
-Släpp henne.

Vi kan prata om det här.

Har du öronen i kängorna?

Jag har pratat färdigt.

Det jag tänker göra
är att gå ut härifrån.

Om du gör ett misstag
kommer hon till kyrkan i en kista.

Rör på påkarna.

Ta det lugnt, allihop!

Ingen skjuter, hör ni det?!

Flytta dig!

Avfyrar ni ett enda skott
blir jäntan inte äldre.

Macahan. Kom hit.

Just det, Luke. Kom hit.

Gå undan, sheriffen. Sätt fart!

Det här är mellan mig och Luke Macahan.

Han har rätt, Orville.

Det är mellan oss.

Jag vet att du inte dödade
domare Rensen, Chris.

Jag vet inte varför du erkände,
men det är inte värt att dö för.

-Vad menar du?
-Hunden som sprang på gatan.

Jag mindes äntligen den hunden.

Den var bunden den natten,
den sprang inte omkring.

-Jag trodde att den sprang på gatan.
-Nej.

Om man hör en skällande hund
tittar man för att se var den är.

Du har bara hört detaljer
om natten då domaren dog.

Men du gjorde det inte.

Jag gjorde det! Jag dödade honom!

-Nej, det gjorde du inte.
-Det är lögn!

Du kan inte döda nån.

Det var det jag började tänka på
när Orville gick in.

Vad han hade för chanser att överleva.

Då slog det mig, Chris.
Hans chanser var riktigt goda.

Dina chanser kanske inte är så goda.

Jag läste om dig i tidningarna.

Du är revolverman, inte sant?

Jag ska ta dig, Luke Macahan.
Jag, Chris Bodine!

Kanske, men jag tror inte det.

Nyss siktade du på Orville.

Du ville skrämma honom.

Du skadade inte flickan heller.

Nu håller du truten!

Vet du vad jag tror, Chris?

Jag tror att du vill dö.

I en revolverduell.

Den hemskaste mördaren
i Wyomings historia.

Folk skulle minnas ditt namn.

Det var därför du erkände
mordet på domare Rensen.

Det här är bättre.

Att möta mig på öppen gata
är snäppet bättre.

Då dör du i strid med en revolverman.

Jag förstår det inte.

Låt mig berätta nåt för dig.
Jag tycker synd om dig.

Det gör jag verkligen.

Nästa kula får du i magen!

Nej.

Jag kommer inte att dra mot dig.

Du vill väl inte bli ihågkommen
för att du sköt en obeväpnad man?

Dra.

Ingen ska tycka synd om mig.

Dra.

Dra.

Du förstörde det.

Du förstörde allt.

Jag ville vara nån.

Jag ville att du skulle döda mig.
Du skulle skjuta mig.

Varför dödade du mig inte?

Då hade jag blivit berömd.

Alla skulle ha vetat vem jag var.

Tidningarna skulle vetat vem jag var.

Jag väntar på att du ska säga det.

"Nu glömmer vi det här
och gifter oss."

Jag kan inte glömma det.

Domaren var min vän.
Hans mördare är på fri fot.

Och jag är laglös.

Räcker det inte
att jag är villig att ta chansen?

Jag önskar att det gjorde det.

Jag älskar dig mer
än jag kan älska nån annan.

Men en gång...

...stod jag nära en flicka
som blev dödad på grund av mig.

Hon dog för att jag gjorde ett
misstag. Det får aldrig hända igen.

Tills jag kan gå överallt
som en fri man...

...kan jag inte gifta mig med dig.

Vi skulle aldrig få vara i fred.

Har du nåt emot att jag väntar?

Det kan ta år.

Det kan ske i morgon.

Luke...

Hur lång tid det än tar, så väntar jag.