All language subtitles for The.Apollo.2019.NORDiC.1080p.WEB-DL.H.264-RAPiDCOWS.sv

"Jag skriver till dig samma år
som du fyller femton."

"För att du detta år såg Eric Garner
strypas då han sålde cigaretter."

"För att du vet att Renisha McBride
blev skjuten då hon sökte hjälp."

"John Crawford sköts
då han gick runt i en affär."

"Du har sett män i uniform köra förbi
och skjuta Tamir Rice."

"Ett barn de hade svurit att skydda."

"Du har sett män i samma uniformer
misshandla Marlene Pinnock"-

- "någons mormor, vid en vägkant."

"Allt detta är välbekant
för svarta människor."

"Allt detta är gammal kunskap
för svarta människor."

"Jag sa det dina farföräldrar
försökte säga till mig:"

"'Det här är ditt land,
det här är din värld.'"

"'Det här är din kropp,
och du måste hitta ett sätt'"-

- "'att leva i alltsammans.'"

The Apollo är synonymt med
vad det innebär att vara du.

Som svart.

Det är synonymt med vad det innebär
att vara på din högsta nivå.

Det är synonymt med vad det innebär
att vara den du vill vara.

Det är synonymt med
vad du kan föreställa dig själv göra-

-och göra det mer än i fantasin.

Apollo får mig att tänka på det
afroamerikanska bidraget till kultur-

- musik, dans och föreställning.
Historien och arvet.

Och veta att Apollo
är öppet för allt det.

De banade vägen, men det kostade på.

Jag vet inte var vi hade varit utan
alla uppträdanden på den där scenen.

Det är början på allt.

USA är den stora cirkeln.
Inuti den finns New York.

Inuti New York
finns så klart New York City.

Inuti New York City
finns så klart Harlem.

Och i Harlem
finns Apollo Theater.

- Hej, tjejer! Varifrån kommer ni?
- New Orleans.

Jag heter Billy Mitchell
och är historiker på Apollo Theater.

Jag har varit här från och till
i 51 år.

Jag sprang ärenden här
när jag var 15 år, nu är jag 66.

- Du såg vilka som kom hit!
- Alla.

- Vad tänker ni på när ni hör Apollo?
- Musik. Show.

En av de första platserna
som våra underhållare uppträdde på.

- Har ni varit inne?
- Nej.

- Vill ni se det?
- Ja!

Följ med in. Kom in, kom in.
Följ med mig.

Se upp,
vi kommer över till den där sidan.

De repeterar
inför uppförandet av "Ella".

Kliv av scenen.

- Vi är så ivriga.
- Jag med.

Jag älskar det här mer än ni
älskar att se det. Det är mitt liv.

- Följ med mig.
- Flytta på notställen först.

Joe visar när det är dags för ridån.
Vi lyssnar också på de första ljuden.

- Vi fortsätter med den unga Ella.
- Ett, två, hej, hej.

Ett, två.

Vi tar upp den andra hit bort.
Här under.

Kan unga Ella komma upp på scenen?
- Gör er klara för unga Ella.

Vi brukade gå till Apollo på
amatörkvällen. Det fanns två systrar-

- som var världens mest dansanta.
Edwards Sisters.

När jag såg dem dansa-

- sa jag att jag aldrig går ut där och
dansar. För de drog ner applådåskor.

När jag kom ut på scenen ropade
nån i publiken: "Vad ska hon göra?"

Det är 21 november 1934
och onsdagskväll.

Dags för den världskända
amatörkvällen på Apollo!

Ella, välkommen till amatörkvällen.
Har du dansskor på?

Ska du inte dansa?
Vad ska du göra istället?

Mannen sa:
"Du står där, så gör nånting."

Jag mindes att mamma hade skivan
"Judy" med Miss Connee Boswell.

Så jag försökte sjunga "Judy"
som Miss Connee Boswell.

De sa: "Den där tjejen kan sjunga."
Och jag vann första pris.

Ella Fitzgerald var med första året
med amatörkvällar.

Hon skulle sjunga, men glömde texten
och började sjunga scat.

Hon visade sig vara världsbäst
på scat.

Det finns en legend om en trädstump
kallad "hoppets träd".

Alla artister som har uppträtt
på Apollo Theater har vidrört trädet.

När man går upp på scenen
som en hoppfull amatör-

- och vidrör trädet, går magin
från det in i märgen på dig-

-likt det gick in i trädet.

Det är ett stycke träd från ett
som stod utanför Lafayette Theater-

- som min pappa och Leo Brecker drev
innan de flyttade till 125th Street.

Artister brukade stå på refugen
på 7th Avenue-

- och hoppas att min far
Frank Schiffman hade jobb åt dem.

Frank Schiffman var en av de svåraste
utmanarna inom teater.

1935 hade de satt allt motstånd
ur spel.

De var de enda i Harlem för
afroamerikansk teaterunderhållning.

Jag är uppvuxen längs Lenox Avenue.

125th Street
var min lekplats.

När folk pratade om Harlem
med Cotton Club och Savoy-

- var det platser
som svarta inte fick besöka.

Jag är född 1930.
Vita besökte de här ställena.

Man glömmer
att Harlem var en speciell plats-

- för före detta slavar som
ville slippa bli lynchade offentligt.

Rasism fanns mitt i New York City.

Man måste förstå
hur USA var 1934.

Det var fortfarande
ett segregerat land.

Musik och kultur var en väg
ut ur slaveriets arv.

När Apollo slog upp portarna 1934-

- var det en av få
icke-segregerade teatrar-

- som gav färgade, och speciellt
afroamerikaner, en chans.

När jag var liten brukade jag gå
till Apollo för att se storband.

Apollo var mitt palats.

1934 APOLLO THEATRES LIGGARE

På 30-talet var jazz
populärmusik.

Det var musiken
som tonåringarna ville höra.

Det var musiken
som vuxna uppvaktade varandra till.

Och det var vad skivbolagen
ville sälja till allmänheten.

Föreställ dig... Man går in
på en teater och ser en scen-

- fylld med välklädda, svart män
i matchande kostymer-

- med skinande instrument,
som spelar tillsammans som en maskin.

Det var modellen för en prestation
av svarta som folk njöt av-

- och ville ha i sina liv.
Det var storbandserans styrka.

I Apollos tidigare glansdagar-

- var det den enda plats
som svarta kunde uppträda på-

- för att sen få
en framgångsrik karriär.

Mycket av det var tack vare att mr
Schiffman tog hjälp av Ralph Cooper.

- Hallå?
- Ralph var alltid så cool.

Han bar alltid kostym i Harlem.

Ralph utstrålade alltid showbusiness.

Ralph Cooper
var ett geni inom showbusiness.

Han stod bakom idén med amatörkväll.

Han var en talangscout
som tog dit folk.

Som Billie Holiday.

Anledningen till
Billie Holidays debut på Apollo-

- var att Ralph Cooper såg henne
på en liten klubb-

- och sen tipsade Frank Schiffman
om henne.

"Strange Fruit"
ville inte Frank Schiffman ha med.

Han var livrädd för att hon skulle
sjunga den. Han bad henne låta bli.

Svarta kroppar gungar

i Söderns lätta vindar

Underlig frukt hänger

i popplarna

När Billie Holiday sjöng "Strange
Fruit" ville inte bolaget ge ut den.

De ville inte förarga lyssnarna
som var från Södern.

Utbuktande ögon

En förvriden mun

Hon visste
att hon kunde sjunga den på Apollo.

"Folk här förstår." Det var
innovativt, för det är protestmusik.

En tidig protestsång.

Och en häftig lukt

av brinnande kött

Här är en frukt

som kråkor kan flå

som regnet kan bärga

som vinden kan suga upp

som solen får att ruttna

Om inget mirakulöst händer är Billie
inte längre värd nåt för oss.

Hon går inte längre hem hos publiken.

Bra gig. Samarbetsvillig. Sjöng rätt
bra. Inget olämpligt uppträdande.

Frank Schiffman skrev utförliga
anteckningar om uppträdandena.

Hur mycket han tjänade. Det handlade
om kontroll över allt som hände där.

Utmärkt uppträdande.

CHARLIE PARKER BAND
4 musiker

SARAH VAUGHN
vokalist, tidigare amatörvinnare

Sjöng väldigt bra.
En väldigt dålig affär.

UTMÄRKT band.
Ändå en otillfredsställande affär.

De förde anteckningar om oss.
Det kunde vara...

"Bra röst,
pratar för mycket."

Jag började på Apollo
när jag var nio år.

Jag steppade. Jag gjorde imitationer.
Och jag sjöng.

Lilla Leslie Uggams.

De visade fortfarande filmer.
Alltid steppdans.

- En komiker...
- Har ni hört om killen som...?

Sa jag nåt kul?

Sen var det stjärnan.

Den första jag jobbade med
var Louis Armstrong.

Han var så rar.
Jag älskade att bara titta på honom.

Jag hade mitt eget utrymme
i hörnet av scenen-

-där jag såg alla hans uppträdanden.

En skola för mig.

Ella hade alltid dörren öppen
och sa till mamma och mig:

"Kom in, så får ni äta lite."

Det fanns alltid en massa mat
i hennes loge.

Dinah Washington
var också nån jag jobbade med.

Jag var hennes lilla flicka.
Hon brukade säga till mig:

"Du ska alltid vara en dam."
Jag sa: "Okej."

Hon hade alltid 100-dollarssedlar.

Om nån kom backstage
som hade svårt att klara sig-

- gav hon bort 100 dollar.
Hon brydde sig om alla.

Så jag växte upp
med dessa underbara människor-

-som var bäst på det de gjorde.

Välkomna till Apollo Theater. Jag är
Billy Mitchell, eller "mr Apollo".

Vi går in en bit. Jättebra. Se upp,
så ni inte ramlar. Kom längre in.

Nu står vi
framför väggen med legender.

De här är foton på alla stjärnor
som uppträdde på Apollo-

- upprepade gånger,
och det var utsålt.

De flesta av dessa stora underhållare
började här på Apollo Theater.

Jag tror att utmaningen
för Apollo och de svartas Harlem-

- är om det kan fortsätta vara en
levande institution för svart kultur.

Om samfundet kan fortsätta
med sitt svarta uttryck.

Eller blir det en vallfartsort
för allt det förgångna?

Över till fokuset
för mötet.

Vilken är Apollos identitet?
Vad är vi?

Vad ska vi vara kända för så att folk
kommer? Vad betyder vi för folk?

I det nuvarande politiska klimatet-

- och det som påverkar
det afroamerikanska samfundet-

- är det viktigt för oss att vara
en plats där vi kan prata om det.

Apollo kan vara platsen
som skapar nya verk-

- som man inte kan se nån annanstans.
Nya verk som är skapade utifrån-

- afroamerikansk kulturell erfarenhet.
Det kan vi vara.

Vi är här för att arbeta med "Mellan
världen och mig" av Ta-Nehisi Coates.

Vi ser för första gången skådespelare
tolka Ta-Nehisis verk.

Vi vill skapa dagordningen för nåt
vi ska prata om i decennier framöver.

"Mellan världen och mig"
träffar mitt i prick.

"Jag skriver till dig samma år
som du fyller femton."

"För att du detta år såg Eric Garner
strypas då han sålde cigaretter."

Boken "Mellan världen och mig"
är brev till hans son.

"Hur förklarar jag
för min unga, svarta son"-

- "hur man blir vuxen
efter mordet på Trayvon Martin?"

Han gör upp med sitt inre kaos,
eller hur? Vi testar det.

"Ingen hålls ansvarig."

"Våra begrepp
- rasförhållanden, rasklyftor"-

- "rasrättvisa, rasprofilering,
vit företrädesrätt, vit överhöghet"-

- "skymmer sikten för att rasism
är en inre upplevelse."

"Den krossar skallar,
blockerar luftvägar"-

- "skär sönder organ, bryter ben,
slår in tänder."

"Du får aldrig glömma
att sociologi, historia och ekonomi"-

- "diagram, tabeller och åtstramningar
med kraft slår mot människokroppen."

Jag skrev boken efter att min vän
Prince Jones mördades 2000.

Kamilah och jag gick i skolan
med honom och kände honom.

"Han bar finkläder,
som om det var studentbal"-

- "för alltid fastfrusen
i sin ungdoms vår."

"Ansiktet var smalt, brunt
och vackert."

"Och log med Prince Carmen Jones
öppna, otvungna leende."

Femton år efter mordet
på Prince Jones har så lite hänt.

Jag försökte få utlopp för det.

Att vittna om ilskan, att vittna om
ursinnet, att vittna om smärtan.

"Våra föräldrar tog till piskan"-

- "på samma sätt som flagellanterna
under digerdöden tog till gisslet".

Tack. Jättebra.

Det var till stor hjälp.

Det är viktigt
att folk som har samma erfarenheter-

-får en chans att se det.

Apollo är troligen
en av få platser där det är möjligt.

VÄLKOMNA TILL VÄRLDSBERÖMDA
APOLLO THEATER

Slå er ner.
Jag vill prata om att bua.

För er som är 16 år och äldre...
Ni kan buas ut ikväll.

Historien bakom buandet... I 82 år-

- har folk kommit till Apollo Theater
för att bua ut amatörerna.

Amatörkvällen på Apollo
har varit återkommande varje vecka-

-sen 1934.

Vi får lära oss att på teatern...
Då ska man bete sig så.

Men kulturellt sett är vi inte såna.

Först har man makten att bua.

Alla vill nån gång i livet
bua ut nån.

"Bu! Gå därifrån!"

"Sjung fint när du öppnar munnen,
för du får inte en andra chans."

Jag gick på amatörkvällen.

Jag minns hur jag kom ut på scenen
och såg alla bua. Alla!

Och det var det bästa
som kunde hända mig.

Efter det var jag orädd.

Om man uppträdde på amatörkvällen
och överlevde...

Även om man inte vann
var det en prestation.

Det gick dåligt för Lauryn Hill,
men hon lärde sig mycket.

Hon gick vidare
och hade en bra karriär.

Hej och välkomna
till världsberömda Apollo Theater!

Parkettplats rakt fram.

Främre raderna den här vägen.

God kväll! Välkomna
till världsberömda Apollo Theater!

Parkettplats rakt fram.

Välkomna
till världsberömda Apollo Theater!

Jag vill be er ta den person
som sitter bredvid er i handen.

Fatta varandras händer
även om ni är främlingar.

Fatta bara varandras händer.

Alla ska hålla nån i handen.

Jag var på scenarbetare
på Ralph Coopers show.

Vad sägs om en applåd
för mitt lilla band? Va?

En kvinna hoppade alltid upp och blev
alldeles tokig. Hon heter Eva Isaac.

Hon hade alltid samma plats
på amatörkvällen.

Jag fick sitta längst fram i mitten.
108 var min plats.

Jag kom nära den där scenen. Jag drog
i dem och kramade halvt ihjäl dem.

Jag sjöng för mig själv.
Då sa hon: "Kan du sjunga?"

Jag sa: "Du får sjunga ikväll."

Har nån sett
hur vacker Eva är ikväll?

I andra akten går jag fram
för att byta ut micken.

Då ställer sig Eva upp och säger:
"Låt Joe sjunga."

"Låt Joe sjunga."
Det Eva vill ha får också Eva.

Ralph tittar på mig
och ger mig micken. Så jag sa:

Minns du inte att du sa
att du älskar mig

Joe gick fram och sjöng. Jag hoppade.
Sen dess har Joe spelat in musik.

Det är min karl, det!

Välkomna till amatörkvällen

Välkomna till amatörkvällen

Joe Gray uppträdde i 27 år
på amatörkvällen. Varje onsdag.

Få artister kan säga att de har stått
på en scen lika ofta som Joe Gray.

Mina damer och herrar, välkomna till
audition för Apollos amatörkväll.

Kul att ha er här. Många legender och
stjärnor har suttit i samma säten.

Vi hoppas att några av er
blir detsamma.

Jag heter Bianca Graham.

Några som har stått
på den här scenen har blivit ikoner.

Men en del har varit
hjärnkirurger, franchisetagare-

-sopgubbar, skollärare...

Okej. Tack, sir.

Okej. Tack, tack.

I vårt samfund har tillträde ibland
ingen tydlig gräns.

Så när man kan säga
"alla får försöka"-

- är gränsen för tillträde tydlig
och man kan anmäla sig.

Man får bara se till
att vara bra och redo.

REPETITION INFÖR
AMATÖRKVÄLLEN

Ibland när det går vecka efter vecka,
så glömmer vi.

"Oj, den här personen
har åkt ända från Georgia"-

- "och hade knappt råd att flyga."

Sen kom de hit, och vi avfärdade dem.

"Det är okej."
Men det är det egentligen inte.

Okej, allesammans!

Då påbörjar vi
repetition och soundcheck.

Jag påminner mig själv, vårt band
och övriga gänget om-

- hur värdefullt det är för personen
i just den stunden.

De kanske inte blir
en ny Gladys Knight.

Men vi måste tro det just då.

Först har vi Bianca Graham.

"I have nothing", "One night"
och "How sad".

Jag åkte Greyhound-buss hit.

Men den la av
i Philadelphia.

Så när jag kom för audition
släppte de inte in nån.

Jag åkte hem, övade, bet ihop och
bestämde mig för att åka hit igen.

Min vän mördades av polisen.
En av polismännen i Cincinnati.

Det här är för honom, vår stad
och vårt samfund där hemma.

Släkt och vänner samlade in pengar
innan vi lämnade Cincinnati.

Jag har tagit mig långt som får göra
det här. Det betyder mycket för mig.

Det geniala med amatörkvällen
är att överlämna makten-

- till publiken själv. Man fråntar
närapå ägaren den makten.

Vem tillät det hända?

Vem skapade miljön
där artisterna får vara nyskapande?

Amatörkvällen var Ralph Coopers idé.

Ralph Cooper, du är en legend.

Du lever och har hälsan, driver
Apollo och ger unga, svarta en chans.

- Varifrån fick du idéerna?
- De föddes i Harlem.

Idéerna "var" Harlem.
Underhållning är som ett stort träd.

Det kommer så mycket på ett träd.
Många grenar sträcker sig ut.

Det fanns alltid
två sorters showbusiness.

En vit showbusiness
och en svart showbusiness.

Min far skötte all bokning
på teatern. Jag såg programmet-

- men där fanns aldrig
några av nöjesbranschens giganter.

Sidney Poitier,
Eartha Kitt, Lena Horne...

Jag sa till min far:
"Varför bokar du inte dem?"

Han sa: "Jag säger
som agenturerna säger till mig:"

"'De är vita akter. De vill vara på
Persian Room och Waldorf Astoria.'"

Jag sa: "Det köper jag inte."
Så jag skrev till Eartha Kitt.

Hon ringde upp mig
och bjöd in mig på lunch.

Hej, Dan. Det är jag.
Kryssningen är gudomlig.

Jag är i väldigt goda händer.
Ja, jag har bilen och kaviaren.

Innan jag gick
ringde hon William Morris Agency-

- och sa:
"Jag vill uppträda på Apollo."

Vad rart! Så underbart.

Sen gifte hon sig med en vit. Då
började hon få hatbrev från svarta.

Hon var livrädd.
Men så är dagen inne.

Teatern var fullpackad.

Jag stod med Eartha i kulisserna,
och hon sa:

"Bobby, de har kommit
för att döda mig. Du ska få se."

Hon gick ut på scenen.

Folk stod upp och applåderade
i tio minuter. Tio minuter!

Det de förmedlade var: "Vi vet att du
inte behöver komma till Apollo."

"Vi vet att du är här för att du
vill, och vi älskar dig för det."

Första framträdandet.

Utomordentligt.

Och hur viktig gör det mig? Jag
var ansvarig för att köpa toapapper.

Men efter det tog jag dit
alla artister som kom till Apollo.

Varje gig, varje artist. Allt.

Sent 50-tal, tidigt 60-tal-

- när inga artister ville komma
på grund av New Yorks vintrar-

-bokades Jewel Box Revue.

Dräkterna, upptågen, det burleska...
Allt med det!

Det var ju män
som klädde ut sig till kvinnor.

Man var bara tvungen att se det.

Det fanns en grupp
som stack fram sitt tryne och sa:

"Det undergräver
den svarta familjens värde."

Förhärligande av homosexualitet
var en stor grej bland svarta.

"Om ni kör den showen
förstör vi teatern."

- Jag satsade mycket pengar på showen.
- Hur löste du det?

Jag löste det med 150 dollar.
Jag köpte mig fri.

Och showen var fruktbar
både för mig och samfundet.

När jag var liten-

- fanns fortfarande
många förutfattade meningar i Harlem.

Ett varuhus hette Blumstein's.

Afroamerikaner fick inte gå in där.
Jag var ett barn och undrade varför.

Det fanns många butiker som svarta
inte fick gå in i på 125th Street.

"Den svarta kroppen är vacker.
Svart hår och hud måste skyddas."

Både och. "Vi är
våra vackra kroppar."

Det är fritt fram att hitta ställen
att hoppa in och prata med varandra.

"Svart skönhet har aldrig firats
i film, tv eller skolböcker."

"Alla som var något, från Jesus
till George Washington, var vita."

"Därför förbjöd dina farföräldrar oss
att ha Tarzan eller vita dockor."

"Ett uppror mot historieböckerna som
sentimentalt nämnde 'första svarta'."

"Första svarta generalen,
första svarta borgmästaren..."

"Riktig historia handlade om väst-
världen, och västvärlden var vit."

"Vapen som ändamål. De hade
sina hjältar. Vi måste ha våra."

"Jag hade läst centrala författare
för vår historias kanon."

"Jag hade lärt mig att Mansa Moussa
från Mali var svart."

"Och Shabaka från Egypten var svart.
Yaa Asantewaa var svart."

- Svart, svart, svart.
- Ja!

När James Brown kom till Harlem
"var alla där".

Han älskade samfundet.

Barn skolkade från skolan
för att se James Brown.

Läkare och advokater var där.
Alla kategorier av folk i Harlem.

FRAMRÖSTAD
SOM BÄSTA R&B-STJÄRNA 1962

James Brown blev synonym med Apollo-

- efter första
Live at the Apollo-albumet.

Om han kunde fånga
Apollo-publikens energi-

- skulle det bli väldigt bra,
och han hade rätt.

Albumet var framgångsrikt.
Det låg på listorna i typ 1,5 år.

Det var början för att James
accepterades i mainstream-kretsar.

På den tiden var minimilönen
en dollar i timmen.

Om vi ville gå ut och dansa
eller gå till Apollo-

- fick vi smyga in.
En betalade för att gå in.

Sen öppnade den personen nödutgången-

- så att vi andra kom in.
Så gjorde vi regelmässigt.

Den dag socialbidraget betalades ut-

- var en bra dag för premiär,
för då hade folk pengar.

Vi kollade utbetalningsdatumen.
"Den dagen blir det premiär!"

Apollo Theater presenterar stolt
The Motown Revue!

Vår första show med Motown-

- inkluderade Smokey Robinson & the
Miracles, Diana Ross & the Supremes-

- Martha & the Vandellas,
The Temptations-

- The Four Tops med Stevie Wonder.
Det var hela showen.

Får jag presentera
en enastående ung man-

- som anses vara vår tids begåvning?
Och han är bara 12 år gammal.

Låt oss göra honom glad när vi nu hör
det 12-åriga geniet Stevie Wonder.

När Motown Revue kom till Apollo
så var det fest.

Om alla säger yeah!

Säg yeah!

Säg yeah!

Yeah, yeah! Säg det!

Klappa händerna lite högre
Klappa händerna lite högre

Det hände live på Apollo.

Så fick världen kännedom
om Little Stevie Wonder.

Fantastiska Supremes!
Vad sägs om det?

Vi gick ut på scenen
och började sjunga vår söta låt-

-i söta, korta klänningar.

Vi var så rädda, för Apollo-publiken
var den tuffaste publiken.

De skulle troligen bua.

Vi kom in i låten. Vi var så rädda
och tittade hela tiden åt varandra.

Men när andra låten var slut
applåderade de.

Då visste vi att vi hade accepterats.

Jag minns inte nån i publiken.
Jag tittade aldrig på dem.

Men jag såg varenda fläck på väggen.

Första gången The Miracles och jag
spelade där var Ray Charles huvudakt.

Apollos manager blev tokig för att vi
saknade arr. Vi kunde inget om sånt.

Då kom Ray Charles. Han sa: "Vet
nån av er hur ni spelar era låtar?"

Jag visste hur man spelade dem på
piano. Jag fick sitta bredvid honom.

Okej. Allt är lugnt.

Han hörde mig spela en gång
och tog över. "Saxofon, skriv ner..."

"Trumpeter, skriv så här..."

Han arrade båda våra sånger
utan några förberedelser.

Artisterna,
som inte alltid var musiker-

- kanske fick skivkontrakt
och en hitlåt och skulle turnera.

Hur får man sån kunskap?
Man hänger backstage.

Apollo var snarare
som ett universitet.

Det var en skola
att uppträda på Apollo.

Jag lärde mig
att vara artig mot publiken.

Det var hektiskt backstage.

Man kände lukten av smink och parfym,
och nån letade alltid efter hårtång.

Apollo hade
ett unikt rankningssystem.

När man började där
hade man sin loge på våning 8.

Man arbetade sig ner.

Alla artister som gick förbi min loge
när de skulle uppträda-

- undrade om vi skulle spela kort
efteråt. Och jag förlorade alltid.

Man gick inte och bytte om. Om man
gjorde det fick man skynda sig.

Apollo hade många trappor, så
man fick rusa om man ville se nåt.

Om det hände nåt nytt ville man
vara med och se vad publiken tyckte.

Då kunde man eventuellt ha med det
i sitt nummer.

Alla ville vara bättre
än nästa grupp.

Alla stod varandra nära,
men var också tävlingslystna.

Man kan inte nämna Apollo
utan att nämna dans och musik.

Alla sorters danser.

Honi Coles.

Sammy Davis Jr.

Och Gregory Hines.

Och så klart Sandman Sims.

Jag studerade dem.
Jag lärde mig nåt av samtliga.

Från Temptations
till Gladys Knight & the Pips...

Cholly Atkins var dansaren
som låg bakom all koreografi.

De var fyra eller fem bröder
som steppade.

Det var ett medvetet drag
att ha "den farliga svarta mannen"-

- i en italiensk kostym medan han
utförde disciplinerade danssteg.

Vi hade dr King. Vi hade talarna.

Vi vet att det fanns de
som kunde framställa saker med ord.

Men med mode
kunde de uppnå samma sak.

Det gjorde att vita fick en mjukare
hållning till de svartas frihet.

I tonåren-

- dök plötsligt en ny typ av musik upp
i England.

Vi hade vuxit upp med "vit musik",
som är lite stel.

Plötsligt dök den här hippa musiken
upp och vi blev förälskade i den.

Vi ville sjunga som de, skriva
likadant, uppträda likadant.

Vi snappade upp det och introducerade
det för den vita publiken-

- som inte kände till det.
Speciellt inte i USA.

Första gången vi kom till New York-

- ville vi åka till Apollo,
men vi avråddes från det.

"Nej, ni kan inte åka dit.
Det är för farligt."

Så vi gjorde det inte då. Den första
Beatles-turnén gjorde vi inte det.

Det var först mycket senare
som vi åkte till Apollo.

Att som svart kvinna uppträda
och resa riket runt-

-var riktigt tufft.

Vi kunde inte gå in på restauranger,
använda toaletter, bo på hotell...

Då sov vi i herrgårdsvagnen.

Om vi stannade på vägkrogar
kunde vi sitta där i en timme-

-innan nån sa: "Vi måste be er gå."

LINCOLN ROCKWELLS "HAT" -BUSS

Jag sjöng bättre
än vita tjejer som sov på hotell-

- som gick på restauranger
och som fick mycket bättre betalt.

Vi var värda detsamma,
men tilläts inte vara värda det.

Föreställ er känslan
att komma med turnébussen.

Ni är i Harlem
och åker längs 125th Street.

Sen stannar ni vid Apollo Theater.

Lättnaden och glädjen
att ha kommit hem.

Det var alltid vårt samfund som
välkomnade hem våra stora artister.

HON ÄR HEMMA IGEN
ARETHA FRANKLIN

Välkomna till Apollo!
Det är en alldeles särskild kväll.

Luta er tillbaka, slappna av och
låt oss låna er tid i några minuter.

Jag lovar att vi ska gengälda er.
Okej?

Jag lovar er också, som ni har hört-

- att innan ni går härifrån
ska ni ha gillat det här giget-

- minst lika mycket
som andra ni kan se.

Många år sen nu.
Gud, Apollo Theater...

Det var de 3-4 första åtagandena
i min karriär.

Jag var 17 år gammal. På den tiden
uppträdde jag fyra gånger per dag.

Det kunde bli fem gånger på helgen.

Vi körde
fem gig per dag.

Tjugonio gig i veckan.

- Första gången på Apollo...
- Dra inte den. Vi låter så dumma.

Efter första giget gick jag upp till
logen som låg på översta våningen.

Jag packade kläderna,
och när vi skulle gå sa dörrvakten:

- Vi sa: "Ses!"
- "Vart fan tror ni att ni ska?"

Vi sa att vårt gig var över.

Då sa de: "Gå upp igen,
ni har fyra gig till idag."

Vi sa: "Va? Fyra gig?"

Vi var på teatern från klockan elva
på förmiddagen till midnatt.

Första gången Miracles spelade på
Apollo var vi bara barn. Jag var 17.

Schiffman ville ha pengar tillbaka
från Barry, men hade inte betalat.

- Vi hade inte råd att lämna hotellet.
- Schiffman, du betalade inte nog.

Jag minns hur fattig min familj var
1932 och -33.

-34 och -35.

- 36, -37, -38, -39,
- 40, -41, -42, -43.

Vi var panka. P-A-A-A...

...A-A-A-A-A-A-N-K-A.

Komiker behövs alltid,
för vi säger som det är.

Två snutar i Chicago har stämt mig
för att ha sparkat och bitit dem-

- när de skulle kasta mig
framför ett tåg.

Om nån sa till mig imorgon att jag
skulle till Apollo, hade jag skakat.

Det är skrämmande.
Den överväldigande reaktionen.

Reaktion. Skratten. Teatern skakar.

Richard Pryor, Redd Foxx,
Moms Mabley, Pigmeat Markham-

- var banbrytande,
för de försökte inte vara mainstream.

De var, i brist på bättre ord, äkta.

Om man grips hör man
vad de tycker om niggrer.

De skjuter niggrer av misstag jämt.

En nigger kan inte skjutas så mycket
av misstag. "Mitt vapen föll ut..."

"...och sköt honom sex gånger."

Vad fan
håller polisen på med?

Jag är rädd. Jag tänker inte göra mig
av med nåt vapen. Glöm det!

En snut stannade mig häromdan.

Han fick mig att tro
att jag hade stulit min egen bil.

- "Kliv ur bilen! Du har stulit den!"
- "Ja, det kanske jag har."

"Gud, jag har stulit en bil!"

Man är svart och måste stå ut.

Så vi kommer att fortsätta skämta
utifrån vår kamp.

Jag tror att vi alla
har haft såna stunder.

När man är oskyldig-

- men saker blir normaliserade,
hur uttrycker man rädsla då?

Som svart man föds man
med posttraumatisk stress.

Första gången en polis riktade
vapen mot mig var jag nio år.

Jag var inte stor
som Shaquille O'Neal.

Men jag fick PTSD.

När de slog in dörren
för att ta min farbror fick jag PTSD.

Fattar ni? Vi föds in i
den här världen med ett underläge.

De här erfarenheterna förföljer oss,
och vi är ensamma med dem.

Som samfund har vi levt av illvilja.

Men trots omständigheterna-

- har vi funnit glädjen eller humorn
eller friheten i sanningen.

"Tänk på din mamma,
som inte hade nån pappa."

"Din farmor,
som blev övergiven av sin pappa."

"Din farfar, lämnad av sin pappa."

"Princes dotter som inkallats
i samma dystra led"-

- "och fråntagits sin födslorätt."

"Kärlet som var hennes far,
fyllt till brädden av 25 års kärlek."

"Jag greps av rädsla lika djupt rotad
som vårt amerikanska släktträd."

Jag tror att vårt mål är
en explosion. Sen kommer dimman-

-som vi försöker ta oss igenom.

Vi rör oss fram och tillbaka i tiden.
Eric Garner, Tray...

Såna rubriker igen och igen...
Det ska kännas som krossat glas.

17 juli 1964: Svart yngling
dödad av polis; studentkravaller

Mannen trodde att han kunde döda
honom. Han är en polisinspektör.

Även om killen var skyldig
ska han inte skjuta honom.

Han är framstående. Han har fått
hedersomnämnanden 20 gånger.

Jag skulle tro
att polisen inte hade nåt val.

Den killen, James Powell-

- som kallblodigt sköts ner
häromdagen, mördades.

Han var min son och er son-

- och alla USA:s svarta
mödrars och fäders son.

Vi måste kräva, mina bröder-

- att polisinspektör Gilligan
blir avstängd och grips för mord.

Och det med en gång!

EFTERLYST FÖR MORD

1964, när kravallerna började,
gjorde vi en skylt.

En svart hade en butik i närheten,
som man gick ner till.

Vi sa: "Sätt upp
att en svart äger butiken."

"För de här kommer
att sätta Harlem i brand."

"Brand, brand, brand."

Butiker förstördes,
fönster krossades.

Mitt i allt kaos
var det folk som skyddade Apollo.

Inte en enda ruta krossades.

Kravallerna i Harlem överraskar
inte nån.

Vårt folk faller offer
och behandlas brutalt av polisen.

Jag är förvånad att utbrottet mellan
raser inte spårat ur mer än så här.

Det handlar inte
om New York-polisens förmåga-

-att hindra negrerna i Harlem.

Det handlar om förmågan
hos Harlems negrer-

- att visa behärskning
under en tid av brutalitet.

Det är ingen amerikansk dröm. Vi har
upplevt den amerikanska mardrömmen.

Vi gynnas inte av USA:s demokrati.
Vi får utstå USA:s hyckleri.

Generationen som växer upp nu ser det
och räds inte att säga det.

"Strunt samma om vi grips.
Vi föddes fängslade."

Som svart är man född fängslad.

- Denzel var bra.
- Jag trodde att det var han.

- Vi behöver en ny Malcolm nu.
- Det här är den nya Malcolm.

Att lära unga på ett sätt
som de förstår är radikalt.

- Man måste läsa den.
- Ja, men det är en början.

Jag säger inte
att böcker inte är verkliga, men...

Det händer nåt invärtes.

"Prince var på väg
för att träffa sin fästmö."

"Han dödades
några meter från hennes hus."

"Det enda vittnet till Prince Jones
död var mannen som sköt honom."

"Han anklagades inte för något.
Han straffades inte."

"Han fick fortsätta arbeta."

Malcolm X skjuten till döds
på massmöte

Håll upp händerna. Gå nu. Häråt.

Dr King mördad av lönnmördare

Oroligheter bryter ut i flera städer

Jag tar illa vid mig av folket
som förbiser city, förbiser Harlem.

Min kamp har bara börjat.

Min kamp nu är för att det svarta USA
ska bli amerikanskt.

Säg det högre

Jag är svart och stolt

Säg det högre

Jag är svart och stolt

Vi hade fått nog.
Det där träffade verkligen rätt.

Svart makt innebär svart värdighet.

Likt vita är stolta
är vi stolta över att vara svarta.

Svart är vackert, baby.
Det är snyggt.

Hej, du vita man.

Titta på mig och se mig.

Jag ska få dig att se mig,
för svart är vackert, baby.

Jag är din lärare. Du är en neger.

- Nej.
- Vad är du?

- Svart och vacker.
- Nationalitet?

Min nationalitet är afroamerikan.

Det var på Apollo
som James Brown gick upp på scenen-

- och skanderade "jag är svart och
stolt". Det var inte bara ett gig.

Det var en chans
att ha en dialog om vad som hände-

- och hur vi kontinuerligt
behövde hylla vår identitet.

- Högre
- Jag är svart och stolt

James Brown kapslade in allt
som det svarta USA sökte då.

Han skippade sin stajlade frisyr
och skaffade en afrofrisyr.

Jag minns hur jag 1968-

- sa till mina föräldrar:
"Jag vill ha naturligt hår."

Man var tvungen att diskutera det-

- för det ansågs vara
radikalt och militant-

-även i det svarta samfundet.

Hörde ni vad jag sa
att jag ska predika för? Svart makt!

RÖSTA PÅ CHISHOLM
INTE KÖPT

Jag står här idag-

- som demokraternas presidentkandidat
i USA.

Svart kvinna ställer upp
som presidentkandidat

Jag är inte de svartas kandidat,
även om jag är svart och stolt.

Om man slåss för att få tillträde
till saker - och man får tillträde...

Vad händer med "svarta institutioner"
när fler ställen blir tillgängliga?

Jo, de förfaller.

Det gjorde även kvarteren
där dessa institutioner låg.

Strömlinjeformad ekonomi
hade flyttat till förorterna.

Det enda som fanns kvar
var att hanka sig fram.

Tillståndet i nationen är inte bra.
Miljontals amerikaner är arbetslösa.

Lågkonjunktur
påverkar miljontals till.

Priserna är för höga
och efterfrågan dålig.

Jag kan säga vad som hände.
Apollo hade 1 683 sittplatser.

Felt Forum hade 4 600 sittplatser.

Med 1 683 sittplatser
överlever man inte.

Branschen har blivit för stor.

Första gången Gladys Knight uppträdde
betalade jag 800 dollar-

- för att hon och The Pips
skulle spela 31 gig.

Sista gången hon uppträdde, betalade
jag 80 000 dollar för 16 gig.

Så blev det
om vi skulle spela så många gig.

Nån tjänade ju pengar på det.

Min kollega, Walter Brecker,
skötte ekonomin.

Han sa: "Bobby, vi har svårt
att få ihop det ekonomiskt."

Harlem kämpar
för att inte den ekonomiska ridån-

-ska falla på Apollo Theater

Apollo gjorde vårt folk stolta.

Men utan Apollo skulle inte
afroamerikanska samfund ha nånstans-

- att uttrycka
sina konstnärliga visioner.

Vi kan inte låta dem drunkna
som om vi inte fanns här.

Kommer den att överleva?

Affärerna gick dåligt
och Apollo gick i konkurs.

Och de slog igen.

Teatern i konkurs

APOLLO
SLUT

Percy Sutton,
en känd ledare i Harlem-

- hade varit medborgarrättsadvokat
och företrätt Malcolm X.

Han förvärvade Apollo
efter konkursen.

Apollo hade stått öde ett tag.

Men farfar hade lust
att köpa Apollo Theater.

Han såg Apollo som ett landmärke-

- som kunde ge ny livskraft
åt 125th Street.

Percy Sutton kallade upp mig
på sitt kontor. Han hade en idé.

Han ville renovera och öppna Apollo
Theater igen tillsammans med mig.

- Vad köper du biljetter till?
- Tito Puente.

Han köper dem från den tillfälliga
biljettluckan på Apollo Theater.

Snart har vi den nya biljettluckan.

INVIGNING AV NYA APOLLO

Jag minns när de öppnade igen
och hur det såg ut.

Det betydde mycket för oss alla.

"Vi har fått tillbaka Apollo!
Kolla hur det ser ut nu."

Man kunde ta på stämningen på gatan.

Vi var glada att den var tillbaka.

Byggnaden hade inte kunnat rivas,
för Harlem är Apollo-

-och Apollo är Harlem.

Apollo är tillbaka

Återinvigningen var en magisk kväll.

Harlem gladdes åt det. Alla gick dit.

Vi är så glada att se
att glädjen är tillbaka i Harlem.

Jag hade sett hur det renoverades-

- och sett den stora ljuskronan
mitt i salen-

-hängas upp igen.

Att få vara där på invigningen
var underbart.

Ni ska få se lite av det här.

Showtime på Apollo!

Ikväll hör vi den senaste musiken!

Percy Sutton föreslog en show-

- som ett sätt att sätta strålkastar-
ljus på R&B, hiphop och rap.

Många hade hört talas om Apollo,
nu fick de också se det.

Rap och hiphop
såg man inte på "The Tonight Show".

Att se Apollo kändes religiöst. Det
fick folk att känna "det kan bli du."

Utan hiphop hade jag inte skrivit.

De var de första som visade mig att
ord är vackra. Jag kunde känna dem.

Jag kunde föreställa mig dem.
De lekte med orden.

Sen är det beatet. Trummorna.

Hiphoppen talar till nåt djupt
inom en. Kulturellt och nedärvt.

Hiphoppen förde fram vårt uttryck
och vår kultur-

-och allt som är vi, till världen.

I skolan hade vi dueller.
Jag kunde börja med...

Jag hade olika ljud. Jag kunde...

Sen la jag till nåt annat.

En sak som hiphoprevolutionen
försåg musikbranschen med-

- var att vi började ha
unga svarta män och kvinnor-

- som ifrågasatte maktstrukturerna i
USA på ett direkt och explicit sätt.

Varje vecka var det fullsatta shower.

Men det gick precis runt. Det stora
problemet är de 1 500 sittplatserna.

Det räcker inte.
Till slut blev det bara betungande.

Jag har gått 2 miljoner dollar i
förlust per år sen jag köpte Apollo.

Mr Sutton berättade
hur tufft det var.

Affärsmodellen fungerade inte för
ett kommersiellt etablissemang.

Ur en affärsmässig synvinkel
var det inte genomförbart.

Då gjorde han upp med staten,
som tog över.

Det var då
som Apollo Theater Foundation-

- en ideell organisation, grundades,
för att det skulle bli bärkraftigt.

Efter det hade vi en stabilare
ekonomisk grund att stå på.

En rättmätig kraft
för kultur och musik i New York City.

När man tänker på musiken...

Låtarna vi sjunger privat
är så vackra-

-och talar till nåt så mänskligt.

Till och med de som vill trycka ner
en kan inte låta bli att sjunga med.

VI HYLLAR APOLLO-LEGENDEN
ARETHA FRANKLIN 1942-2018

När nån av våra ikoner har dött,
så kommer folk till Apollo-

-för då träffar man andra-

- som också sörjer nån
som var viktig för vårt samfund.

HAN FÖRÄNDRADE VÅR VÄRLD

Det beror också mycket på skärmtaket.
Att få stå under det.

När man vet att de personerna har
varit här, delar man viss historia.

VILA I FRID APOLLO-LEGENDEN
SOULENS GUDFADER

James Brown uppträdde på Apollos scen
mer än 200 gånger.

Köerna slingrade sig runt hörnet
och längs 125th Street.

Det var verkligen hans hem.

Det var James Brown-

- som med en enda låt suddade ut ordet
"neger" ur vårt ordförråd för alltid.

Han fick oss att säga det högt:
Vi är svarta och stolta.

Han skapade något av inget alls.
Öppna kistan!

Låt världen se honom!
Gudfadern James Brown.

Folk känner
att Apollo är deras fristad.

Det är deras helgedom.
Det är deras samlingsplats.

För många är det här en kyrka.

Det är en plats
där folks drömmar förverkligas.

De söker hopp och strävan.

Harlem, det är en ära att presentera
den första sittande presidenten-

- att hålla tal på Apollo Theater.
Välkomna Barack Obama till Harlem!

USA:s president!

Hej, Harlem!

Underbart att vara här ikväll!

Jag...

...är så kär i dig

Som en duktig talare-

- visste han att man genast
får kontakt genom musik.

Sandman körde inte iväg mig.

Oroa dig inte.

Jag kan inte sjunga som du. Jag
ville bara bevisa min uppskattning.

Alla som var där
blev förälskade i honom.

Det var ett vackert sätt att säga:

"Jag är en av er."

När man kliver ut ur kulisserna
och greppar mikrofonen-

- har man stått
på platsen för musik...

...skämt, dräkter, sångare...

Då har man stått
på deras och deras andars plats.

Deras själar finns i det golvet.

Jag vill ta chansen att säga Ase.

- Ase.
- Tack. Amen.

- Att få det ögonblicket.
- Ta-Nehisi?

Jag vill bara säga
att Prince dödades för 18 år sen.

Han mördades
innan det fanns mobilkameror.

Det hände regelbundet,
och människorna glömdes bort.

Kam och Greg kände Prince. Han
är inte glömd, och det är så viktigt.

Tack, allihop.

MELLAN VÄRLDEN OCH MIG

Välkomna hit ikväll-

- till premiären av "Mellan världen
och mig" av Ta-Nehisi Coates.

Tack, och välkomna
till "Mellan världen och mig".

"Jag tänkte på hur södra Manhattan
alltid hade varit vårt Ground Zero."

"Där auktionerade de våra kroppar."

"I samma ödelagda,
rätt benämnda finanskvarter."

"En gång en begravningsplats
för bortauktionerade."

"De byggde ett varuhus över det."

"Jag höll det i huvudet."

"Det måste du också göra."

"Åt helvete
med alla som säger åt oss"-

- "att vara dubbelt så duktiga
och sen skjuter oss ändå."

"Samori, jag talar till dig
som jag alltid gjort."

"Som den nyktra, allvarliga man som
jag alltid velat att du ska vara."

"Som inte ber om ursäkt
för sina känslor."

"Som inte ber om ursäkt
för sin längd"-

- "sina långa armar,
sitt vackra leende."

"Du börjar få ett medvetande."

"Min önskan är att du aldrig känner
att du måste hämma dig"-

- "för att få andra
att känna sig trygga."

"Jag ville aldrig
att du skulle bli dubbelt så bra."

"Jag har alltid velat
att du angriper varje dag"-

- "av ditt korta, ljusa liv i kamp."

Apollo har för mig
alltid representerat sanningen.

När artister gick upp
på scenen-

- fick man ta ande och själ
med sig upp.

All ens talang, all ens äkthet.

Det här händer i världen just nu,
och vi måste uppmärksamma det.

Vi måste förbereda oss för det
och vi måste kämpa.

Trayvon blir aldrig äldre
Svarta barn bestulen på sin barndom

En gång till

Är ni med? Är ni med?

Stephon Clark blir aldrig äldre
Svarta barn bestulen på sin barndom

Bestulna på namn och språk
Vem stal svartas själ?

Samma man som stal hövding
Blacksmokes land och piskade oss

Vi fick gå in bakvägen
och vi lottades ut

Jag önskar att hatet upphör
Krig och slag med oss

Svarta liv är viktiga
Detta måste vi diskutera

Ett nytt plantage
Massfängslande

Hatet ärvde jag från dem
men jag pekar inte finger åt nån

Sångare har fått sista smörjelsen
Nina, Marvin, Billie, Stevie

Måste höra låtarna
Vem befriade mig?

Lincoln eller Cadillac?
Alkohol eller rapduell?

Utrotningshotade i vår egen miljö
Vapen och droger, ta dem

Vi är från en släkt av kämpar

Slogs i era krig och våra krig, om ni
tar med mer än en nigger i Star Wars

Då kanske vi tror er
Se svarta i framtiden

Vi skeppades inte hit
för att råna och skjuta er

Män och kvinnor är födda jämlika
inklusive svarta amerikaner

Min son...

"Jag tänker tillbaka på återträffen."

"Jag tänker på den varma vinden
som böljade över oss."

"Vi var på fotbollsmatchen."

"Vi satt på läktaren
med gamla vänner och deras barn."

"Brydde oss varken
om tacklingar och poäng."

"Det var ett ögonblick - ett lyckligt
ögonblick - utanför drömmen."

"Det genomsyrades av den kraft som
är vackrare än någon rösträttslag."

"Kraften, den svarta kraften"-

- "ur ett perspektiv
på den amerikanska galaxen"-

- "sett från
en mörk och oumbärlig planet."

"Den svarta kraften
är perspektivet från fängelsehålan"-

- "det vill säga
ett perspektiv som föds ur kamp."

"Och den svarta kraften
föder en insikt"-

- "som lyser upp galaxerna
i deras sannaste färger."

"Även drömmarna känner det."

"Det är Billie de spelar
när de är ledsna."

"Och Mobb Deep
när de känner sig djärva."

"Isley de nynnar på när de är kära."

"Dre de skrålar med till
när de festar."

"Och Aretha det sista de hör
innan de dör."

"Vi har skapat något här nere."

"Vi har tagit drömmarnas en-droppes-
regel och vänt den uppochner."

"De gjorde oss till en ras,
vi gjorde oss till ett folk."

85 ÅR SENARE FORTSÄTTER APOLLO
FÖDA NY TALANG-

- OCH VARA ETT HEM
FÖR AFROAMERIKANSKA ARTISTER.

AMATÖRKVÄLLEN PÅ APOLLO ÄR DEN MEST
LÅNGLIVADE TALANGJAKTEN I VÄRLDEN.

Kom, kom!

Här är 30 år med autografer
av stjärnor som uppträdde här.

Vi har Snoop Dogg,
John Legend, Beyoncé.

Där har vi Prince, Whoopi Goldberg,
Stevie Wonder.

Och här har vi Barack Obama
och Michelle Obama.

Text: Helena Lindén
www.sdimedia.com